Igår kväll började jag läsa Men jag då! av Bente Bratlund och jag kunde inte sluta förrän den var utläst.
Hela tiden medan jag läste hade jag en gråtklump i halsen. Linneas bror Tobias är sjuk i cancer och varje dag pendlar mellan liv och död. Hur hanterar man en sådan situation? Deras mamma är helt utsliten och deprimerad. Lillasyster Tuva är tyst och innesluten. Linnea själv är arg. Arg på mamma som hon tycker bara bryr sig om Tobias. Linnea och Tuva är bortglömda. Arg på Tobias är hon också fast hon vet att han inte kan hjälpa att han är sjuk.
Ledsamt men handlingen är inte bara deprimerande. Tänkvärd. Läs.
/Sofia
0 Svar till “Men jag då!”