Träffa Aya från Yopougon

I helgen har jag varit i staden Abidjan på Elfenbenskusten och träffat Aya, Adjoua och Bintou. Det är tre vänner som tillsammans tacklar livet i stadsdelen Yopougon.

Det är en livlig stadsdel där ett myller av olika karaktärer korsar deras väg. Där finns föräldrar som tycker sig veta bäst, pojkvänner som vill glänsa och grannar som vill skvallra.

Även om boken är döpt efter Aya tycker jag att även Adjoua och Bintou är huvudpersoner som jag gärna läser mer om. Aya från Yopougon är första delen och det finns ytterligare fem delar på franska. Hoppas att även de blir översatta.

Aya från Yopougon är en intressant läsupplevelse. Jag tycker om att boken visar en annorlunda bild av en afrikansk stad än vad media brukar visa upp. Här är det ingen svält och inget krig. Däremot tyckte jag att det ibland var lite väl snabba kasst mellan de olika berättelserna. En handling kunde bara sluta mitt i och så på nästa sida hände något nytt om en helt annan person. Det spretade även ibland lite mellan olika karaktärer. Ibland var till exempel Ayas pappa i fokus medan jag hellre hade sett att boken på djupet hade handlat om Aya och hennes två väninnor. Eftersom det här är första delen kan det ju vara så att det blir en fördjupning i resterande delar.

Humor är en viktig del i berättelsen och bitvis är boken riktigt rolig.

Läs lite mer om boken på förlagets hemsida.

/Sofia

 

Flaskposten intervjuar Lena Lundgren

Från utbildningen till bibliotekarie är det ett par saker jag minns tydligast och med störst uppskattning. En av de sakerna är när regionbibliotekarie Lena Lundgren föreläste om barn och bibliotek. Det var inspirerande och intressant och något som jag sedan kunde ta med mig ut i arbetslivet. Lena Lundgren är en legend inom biblioteksvärlden! Under åren som gått sedan jag började arbeta som barn- och ungdomsbibliotekarie har våra vägar korsats i olika sammanhang, främst då jag deltagit i kurser Lena ordnat på Regionbibliotek Stockholm.

Jag är imponerad av Lena. Hon har en sådan otrolig koll på allt som rör barn och bibliotek. En verklig förebild.

Nu går Lena i pension och imorgon ska Johanna och jag vara med på hennes avtackningsfika. Med anledning av Lenas pension ville vi passa på och skicka en Flaskpost till henne:

1. Hur kom det sig att du blev bibliotekarie? Kan du berätta lite om vad du har jobbat med genom åren? Som barn lånade jag massor av böcker på barnbiblioteket i Kristianstad och jag bestämde mig för att bli bibliotekarie när det gick upp för mig att det var människor som arbetade där och att man kunde ha det som yrke. Då var jag väl 10-11 år. Sedan började jag att arbeta som sommarvikarie på stadsbiblioteket där när jag gick i gymnasiet.
2. Har du några favoritminnen från dina år som bibliotekarie?
Jag har upplevt så många roliga saker genom åren så det är svårt att välja något. Men när jag var barnbibliotekarie i Vallentuna gjorde min kollega och jag flera stora utställningar för barn och dramatiserade berättelser utifrån böcker. Vi återskapade till exempel Sherwoodskogen och berättade Robin Hood-berättelser vid en lägereld (konstgjord förstås) för många barn. Det var magiskt!

3. Vad har varit roligast respektive tråkigast med ditt som jobb som konsulent på Regionbibliotek Stockholm?
Det roligaste har varit besöken på biblioteken i länet då jag har fått höra om alla kul saker som de påhittiga barnbibliotekarierna gör! Sedan har jag ju också fått resa en del både i Sverige och i andra länder. Jag har bl.a. besökt bibliotek, bibliotekarier och författare i USA, vilket var spännande. Där finns många intressanta författare som inte är översatta till svenska.

Det tråkigaste har varit att möblera om i konferenslokaler, fälla ihop bord och flytta stolar. Tungt och tråkigt! Besvärligt har det också varit när föreläsare har lämnat återbud i sista stund.

4. Vilket är ditt bästa råd till bibliotekarier som arbetar med barn- och ungdomar?
Se till att du har ständig kontakt med barn! Att prata med barnen på biblioteket och på alla andra tänkbara ställen är roligt och ger ovärderliga kunskaper.

5. Vilken superkraft skulle du vilja ha?
Fotografiskt minne.

Vilken är din/ditt favorit:

- rätt: Lammstek

- ställe: Stranden vid Sandhammaren i Skåne

- färg: Rött

- djur: hönor

- bok: Pickwick-klubben av Charles Dickens

- webbsida: Flaskposten (som tackar och bugar!)

- Det här visste ni inte om mig: Jag är fenomenal på att odla morötter!

Tack Lena, för att du ville svara på våra frågor!

/Sofia

Agnes Cecilia är här igen

På diverse bokbloggar skrivs det just nu en del om två speciella boxar. Det är en kallad Äventyrsklassiker och en kallad Uppväxtklassiker. Jag har än så länge bara läst positiva omdömen och här kommer ett till:

I går fick jag Uppväxtklassikerboxen i min hand och det var länge sedan jag såg så vackra böcker. Lina Bodén heter illustratören och hon har gjort ett otroligt fint jobb.

Böckerna i boxen är Unga kvinnor av Louisa May Alcott, Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett, Pappa Långben av Jean Webster, Alice i Underlandet av Lewis Carroll samt – håll i er här nu – AGNES CECILIA – EN SÄLLSAM HISTORIA AV MARIA GRIPE!

Agnes Cecilia är den bok jag läst flest gånger och jag tycker den är lika bra och spännande nu som när jag var tolv. Länge har det inte gått att få tag på boken i butik men nu finns möjligheten. Missa inte det!

De andra fyra böckerna tycker jag också är ett väldigt bra val. Jag tycker mycket om Unga kvinnor och Den hemliga trädgården. Pappa Långben var det väldigt länge sedan jag läste men vill minnas att jag tyckte om den också.

Här skulle jag dock kunna trassla in mig i en diskussion om huruvida Pappa Långben är en ”kvinnoförtryckare” och ”snuskgubbe” men det ska jag inte. Jag fortsätter med att hurra för boxen.

I oktober kommer två boxar till! En med moderna svenska klassiker och en med moderna utländska. Spännande.

Här kan du läsa mer om de aktuella boxarna och illustratörerna.

Besök även Lina Bodéns hemsida.

/Sofia

En drömmande ko

Idag när jag städade i bilderbokstrågen på jobbet hittade jag Ur en kos dagbok av Beppe Wolgers och Olof Landström. Det är en nog en av mina bästa och roligaste bilderböcker! Jag blir alltid glad av att läsa om den drömmande kon.

När jag som bäst stod och fnissade vid bilderböckerna berättar min kollega att hon sett boken på dvd! Den finns på en samlings-dvd tillsammans med filmatiseringar av Vem ska trösta knyttet, Mamman och den vilda bebin samt Sjörövarfilmen. Låter spännande tycker jag, som har vaga minnen av att ha sett Ur en kos dagbok på tv för länge sedan…

/Sofia

Bok för inställd resa

Förra fredagen blev jag, tillsammans med nästan alla andra som brukar åka buss runtom i Stockholmstrakten, ”hemma-insnöad” och kunde inte komma till biblioteket. Gatorna var hala.

Snön föll. Då kokade jag en massa tekoppar och satte mig i fåtöljen och läste tre sinsemellan väldigt olika böcker, som har det gemensamt att jag gillade dem hemskt mycket! Den ena handlade faktiskt om just te, en helt underbar tesaga faktiskt. Återkommer om den en annan dag.

Sen var det upplösningen på en väldigt spännande ungdomsbok. Återkommer om den också.

Och sist men inte minst blev det en otroligt charmig kapitelbokssaga med en stor dos av Karl-Bertil Jonssonsk julaftonskänsla som fick avsluta dagen. Och som jag gillar Karl Bertil Jonsson på julafton! OCH som jag nu gillar Lilla E:s resa i den Stockholmska julnatten! Inte mindre än perfekt till snöflingorna utanför köksfönstret.

Ända sedan förra årets Debutantdag på Svenska barnboksinstitutet då Charlotta Lannebo var med och presenterade sig och, har jag för mig, läste upp eller berättade en väldigt rolig bit ur sin bok, har jag haft hennes Lilla E ger sig ut på resa högt upp på min ”vill-läsa-lista”. Och nu blev det så äntligen dags, så om Ulf Lundell sagt att en inställd konsert också är en konsert, så säger jag numera att en inställd resa också är en resa!

Och vilken resa sen. Lilla E har precis fått en jättefin gröna rutan-resväska med massor av hemliga fack i julklapp och när alla i familjen gått och lagt sig vill hon genast testa den. Så börjar äventyret när hon ger sig in mot Stockholm med tåg i den ödsliga julaftonsnatten. Den där stämningen som blir när nästan alla andra har firat jul och ligger och sover som bäst och istället en värld befolkad av lite mer udda personligheter träder fram, den gillar jag! Den ger de gamla vanliga stadskulisserna med tågstation, tunnelbana, affärer och sevärdheter en helt ny extra-spännande dimension.

Lilla E:s resa där nästan varje kapitel bjuder på ett nytt oväntat möte med en eller flera speciella personer ur Stockholms underjordiska eller lite mer hemliga värld blir både väldigt action-dramatisk och ofta himmelskt rolig!

Ni förstår ju, det här lutar åt högt Flaskpostbetyg! Letar du efter en svängig bok att läsa högt och inte har läst om Lilla E, så tror jag bestämt att du kan sluta leta nu!

Själv ska jag, innan jag ger mig ut på en ny resa, kasta ut inte bara en utan två gånger Flaskpost med frågor. En till Charlotta Lannebo som skrivit så finurligt och med råge infriat förhoppningarna från Debutantdagen, och en till Maria Nilsson Thore som gjort de fantastiskt finroliga bilderna som dyker upp lite här och där bland sidorna.

Au revoir!/Johanna

Ps. Här kan ni liva upp julkänslan om andan faller på…

19 dagar kvar…

.. till en av de roligaste dagarna på året: Sbi:s debutantdag och utdelningen av Slangbellan-priset. Förra året vann Ulrika Lidbo med boken Decembergatans hungriga andar. I år är, som vi skrivit om tidigare, de nominerade Jenny Jägerfeld, Inti Chavez Perez och Joar Tiberg.

Här kan du läsa mer om Sbi:s debutantdag. Missa inte att Annalena Hedman kommer!

Lite mer om de nominerade till årets Slangbella hittar du här.

Om du befinner dig i Stockholm onsdagen den 9/3 (dagen innan debutantdagen) tycker jag att du ska bege dig till PunktMedis, Medborgarplatsen bibliotek. Där kommer Ulrika Lidbo att samtala med årets nominerade till Slangbellan. Klockan 19.00 går det hela av stapeln.

/Sofia i tipsartagen

ps. på bilden ser ni Ulrika Lidbo omgiven av två glada Flaskpostare. ds

Abbe, en rädd bibliotekarie och en massa insekter

Först måste jag igen ge en stor eloge till Lena Sjöberg som har gjort det fantastiskt fina omslaget till Den skräckslagne stekelsamlaren. Jag kan titta hur mycket som helst på omslaget. Vill ha en t-shirt med det tryckt på. Rama in och sätta upp på väggen.

Förra året tyckte jag att första boken om Abbe, Min första världssensation, var en av de bästa och charmigaste kapitelböckerna som kom. Hur följer då Annalena Hedman upp med den ”svåra nummer två”?

Stort PUH, hon gör det bra! Stekelsamlaren är minst lika charmig. Det är härlig sommarkänsla för Abbe i Istermyrträsk där hon åter hälsar på mormor och morfar. Sommardagarna grumlas dock av hennes skräck för insekter (hög igenkänningsfaktor för mig). Det surrar och myllrar överallt. För att Abbe ska komma över sin insektsskräck ska mormors bibliotekariekollega Sven hjälpa till. Han är nämligen en insektsfantast av stora mått. Inte rädd för något, eller?

Jag blev glad av att läsa Den skräckslagne stekelsamlaren. Det var fint att åter få träffa inte bara Abbe utan även hennes vänner Antón och Nadja, mormor och morfar och alla andra figurer som i boken surrar runt likt insekter och landar där man minst kan ana det.

Här har vi på Flaskposten tidigare hurrat för Annalenas böcker.

Lenas hemsida hittar du här.

/Sofia

Två läskiga och otäcka böcker.. vågar du läsa?

Rasmus, 11 år har läst två spännande böcker. Här kommer hans tips:

Titel: Fienden ”De levande döda”
Författare: Charlie Higson
Därför valde jag att läsa boken: jag såg den i en boktipstidning.
Boken handlar om: Några forskare experimenterade men det gick snett så alla (nästan) som är över 14 blev typ zombies. Och så får man följa hur de överlever och så vidare!!!
Så här tycker jag om boken: den är väldigt läskig och spännande.
För vem passar boken: för de som gillar äventyr men inte för de som är lättskrämda!!!

Titel: Skulduggery Pleasant
Författare: Derek Landy
Boken handlar om: en tjej vars farbror dör och upptäcker en konstig man på begravningen. Sen visar sig det vem mannen är och henne själv…
Så här tycker jag om boken: den är spännande, händelserik och den bästa boken i mitt liv!!!!
För vem passar boken: för de som gillar sci-fi och såna som mig.

Stort tack till Rasmus för tipsen!

Ständigt aktuellt ämne

I julas läste jag Speak av Laurie Halse Anderson. Den finns även på svenska med titeln Säg nåt. Titeln fångar det boken till stor del handlar om: Melinda som blivit utsatt för en otäck kille men som inte kan berätta för någon. Orden stockar sig i halsen på henne och hon väljer att istället sluta sig för omvärlden.

Det otäcka hände på en fest innan sommaren. Melinda lyckades ta sig till en telefon och ringde polisen men redan där får hon inte fram ett ord. Polisen kom dock till festen vilket ledde till att alla i skolan nu hatar Melinda för de tror att hon ringde och skvallrade om festen.

Hennes vänner vänder henne ryggen och hon blir mobbad av andra.

Det är klaustrofobiskt att läsa Speak. Precis som flickan på omslagsbilden är det som att sitta i en trång låda. Men Melinda betraktar omvärlden med syrliga kommentarer inombords och det balanserar upp boken från att kunna bli totalt nattsvart. Där finns även några strimmor hopp att klamra fast vid.

Speak/Säg nåt känns (tyvärr) som en ständigt aktuell bok, särskilt med tanke på kampanjen #Prata om det som drog igång i december.

Läsa och prata!

/Sofia

Broken soup

Broken soup av Jenny Valentine tillhör den kategori av böcker som jag vanligtvis gillar. Det handlar om livet, i det här fallet ett jobbigt liv för Rowan. Hennes beundrade storebror dog för något år sedan, pappan har flyttat och mamman har klappat ihop. Rowan får på sina unga axlar bära lillasyster, sköta hushållet och mamma samtidigt som hon låtsas att allt är normalt.

En dag ger en främmande ung (och såklart spännande/snygg/osv) kille Rowan ett fotonegativ han hävdar att hon tappat. Det hela leder till kontakt med en lite äldre tjej, Bee, som hjälper Rowan att framkalla negativet. Ett negativ som visade sig vara ett fotografi av Rowans bror!

Ett mycket bra upplägg och som läsare kommer man rakt in i handlingen. Boken flyter på, den är spännande och sorglig. Förutsägbar men det brukar jag kunna ta.

Trots att jag i stort sett sträckläste boken kände jag ändå den där jaha-suck-rycka-på-axlarna-känslan som ibland infinner sig när jag läser.

Boken var bra! Men just då, när jag läste den, passade den inte mig. Kanske skulle jag tyckt bättre om den en annan gång. Och då var jag ändå jättesugen på att läsa Broken soup. Anade att det skulle vara en bok för mig.

Men så kan det bli.

En som gillar Broken soup väldigt mycket är Boktoka. Läs gärna vad hon tycker här.

/Sofia