Om jag hade läst Sorgfjäril av Ingelin Angerborn när jag var ca 11 – 12 år hade jag fullkomligt älskat den! Fem anledningar:
1. den handlar om en flicka, Alice, som flyttar mot sin vilja ut till ett kråkslott på landet. Jag älskade allt som hade med kråkslott att göra.
2. Alice saknar sin vän/pojkvän Leo. En touch av romantik var helt rätt, men inte för mycket.
3. den utspelar sig på sommaren. Av någon anledning har jag alltid tyckt bäst om böcker som utspelar sig på sommaren.
4. det förekommer spöken på det där lite mystiska “det händer konstiga saker sättet” som ger rysningar längs med ryggraden.
5. boken har ett sorgligt drag över sig. Sorgliga saker = bra.
Okej, jag erkänner. Jag tycker väldigt mycket om Sorgfjäril även i vuxen ålder. För jag har inte övergett någon av punkterna ovan som måttstockar över vad som gör en bok bra. Ge mig ett kråkslott, en sorglig historia som avslöjas av en ensam flicka och krypande spökkänsla så är jag fast.
Vilka fem kriterier har du för att en bok ska ha stora möjligheter att bli sträckläst av dig?
/Sofia
Hinner inte räkna upp kriterier nu, men tänkte bara säga att jag älskade också Sorgfjäril. Läste den i gassande sol på min balkong när den precis kommit ut, och fick gåshud och kalla kårar trots att det säkert var en av förra årets varmaste dagar. Det är ett rätt så bra betyg på en kuslig historia, tycker jag.
Ett mycket bra betyg skulle jag vilja säga! jag fick dock inte riktigt gåshud av den, hade gärna sett att den innehöll ännu mera kusligheter. Men väldigt bra är den!
hoppas du hinner lista kriterier lite senare.