Här kommer intervjun med Elin Nilsson, vars bok Istället för att skrika som jag skrev om igår. 
1. Hur kom det sig att du började skriva I stället för att skrika? Har du alltid velat skriva böcker?
Nej, jag har inte alltid velat skriva böcker. Att jag ville skriva texter som andra skulle läsa började jag känna när jag var 17, men romaner ville jag inte skriva förrän jag gått ett år på skrivarlinjen för snart fyra år sen. Då började jag skriva på en roman som skiljer sej ganska mycket från ”Istället för att bara skrika”. När jag äntligen fick den färdig efter att ha stått och stampat jättelänge kände jag att jag var tvungen att ändra min stil radikalt för att kunna utvecklas. Så jag bestämde att jag ville ha mycket spännande handling, en tydlig berättelse med en klassisk intrig och en huvudperson som verkligen ville berätta sin historia. Det var tvärtemot allt jag nånsin skrivit innan. Och det gjorde att mitt skrivande blev roligare än någonsin, jag befann mej i ett konstant flow i ett halvår, det var fantastiskt och det hände fantastiska saker med texten.
2. Hur kom du på handlingen i Istället för att bara skrika? Det är ju en blandning av vardag och deckare/mysterium, var det din tanke från början eller något som växte fram?
Jag ville egentligen skriva något mystiskt. Och jag ville ha en tydlig tråd att förhålla mej till, ett driv att hänga upp karaktärerna och deras relationer på. Jag hade läst mycket av Murakami och tänkte tillbaka på böcker jag läste när jag var ung med mystiska inslag, som Maria Gripe. Men alltså, jag är en sån vardagsrealist så det visade sej väldigt snabbt att jag inte kunde skriva mystiskt. Det blev spännande istället (och vardagsrealistiskt, det kommer jag liksom inte ifrån). Varför historien blev just som den blev vet jag inte riktigt, det bara hände! Fast jag planerade en hel del var det mycket som hände när jag satt och skrev, saker som Andrea liksom berättade för mej. Jag hade en textsamtalsgrupp som jag fick mycket hjälp av också. Och en redaktör som hjälpte mej att pussla ihop allting på slutet (jag skriver jätteslarvigt egentligen).
3. Vad tycker du bäst om med Istället för att bara skrika?
Jag tycker så himla mycket om Andrea. Jag tycker om att få vara hennes förtrogna, den första som hon kan snacka med. Jag tycker om hennes rädda och svarta syn på världen och jag tycker att hennes sätt att hantera smärta är hjärtskärande och roligt på samma gång. Och jag tycker om att dom är såna anti-hjältar, att dom är ett lite krokigt och handfallet gäng som inte alls brukar få lösa spännande och märkliga deckarfall.
4. Skriver du på någon ny bok nu? Om så: vill du berätta lite om den?
Ja, jag har kommit ganska långt på en ny roman! Men inte så mycket att jag vågar berätta några detaljer än. Den handlar om tävlande och konkurrens. Och simning. Så mycket kan jag säga. Och att det också är en ungdomsroman. Jag har lite paus nu dock och skriver mest bara dagbok för tillfället. Och tentor.
5. Vad är roligast respektive tråkigast med att vara författare?
Det roligaste med att vara författare är att skriva, såklart 
Och det roligaste med att skriva är svårt att förklara. Men det är lite som att sätta upp ett filter mot världen och göra den mer begriplig och sann för sej själv. Och roligare eller sorgsnare eller bara mer angelägen. Det är roligt att ha så många världar och karaktärer och tankar i sej som får syn på först när man skriver! Det finns en enorm frihetskänsla i allt det där. Det tråkigaste när man skriver tycker jag är att lösa berättartekniska saker, att skriva saker bara för att det ska hänga ihop och bli logiskt. Det tråkigaste med att vara författare i nån slags offentlighet är att det är så lätt att bli rädd för att ens text inte ska vara värdefull, bra eller intressant i andras ögon. Eller i sina egna. Det kan ta död på experimentlusten och friheten. Och att det är svårt att koppla av ifrån skrivandet även när man egentligen inte har tid eller lust eller ork.
6. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Jag skulle vilja kunna förflytta mej vart som helst genom att knäppa med fingrarna. I så fall hade jag skrivit detta från en strand i Mexico och inte från ett mörkt och regnigt Malmö.
Och så fem snabba.
Vilken är din/ditt favorit:
- rätt: Jag hade en svår hangup på pumpasoppa i höstas.
- ställe: Berlin trivs jag i. Och i Malmö för det mesta.
- färg: Turkos.
- djur: Hund.
- bok: Har så många! Men ”Diva” av Monika Fagerholm och ”Battle” av Sara Villius.
- webbsida: Youtube. Kan titta på gulliga kattungar en hel kväll.
samt
- det här visste ni inte om mig: Mitt första ord var ”traktor”. Det säger kanske en del om min uppväxt.
TACK Elin, för dina svar. Intressant och roligt att få läsa tycker jag.
/Sofia
Senaste kommentarer