En bok som legat i min läshög ett tag: Cornelia Funkes Spökriddaren och hans väpnare. Jag har varit sugen på att läsa den sedan jag var på fantastiska släppfesten för boken på Palatset. Nu äntligen har jag gjort det.
Ingredienser i boken:
- en internatskola.
- en pojke, Jon, som blir ivägskickad till internatskolan.
- en mamma som har en ny pojkvän som ogillas av Jon.
- en stad som kryllar av historia, Salisbury.
- en spännande katedral.
- en mormor som leder spökvandringar och tycker om paddor.
- en flicka, modig som få.
- spöken. Flera spöken. Både goda och riktigt onda och otäcka.
Funke blandar och ut kommer en lagom ryslig berättelse som jag tror kommer ge kalla kårar längs ryggraden på läsarna i målgruppen (9 – 13 år enligt förlagets hemsida). Jon kastas med en gång han anländer till Salisbury in ett äventyr med rötter i historien. Det är något som tilltalar mig väldigt mycket: att Cornelia väver in personer som funnits på riktigt. Mest utrymme ges riddaren William Longspee, vars spöke Jon tar hjälp av för att klara av sitt äventyr.
Longspee ligger begravd i Salisbury katedralen och det var vid ett besök där som satte igång Cornelias fantasi. 
Bra där!
Spökriddaren och hans väpnare är en bok som passar alla som gillar spöken mixat med verklighet. Nu ska jag surfa vidare och läsa på om alla de spöken (människor) som funnits på riktigt. Jag börjar med William Longspee.
Så här hade jag det på släppfesten för boken.
På förlagets hemsida kan du läsa mer om boken och om Cornelia Funke.
Jag måste också nämna de fantastiska illustrationerna i boken. De är magiska och passar mycket bra till boken. Illustratören heter Friedrich Hechelmann har en hemsida, besök den här.
/Sofia
0 Svar till “Lite lagom rysligt”