En liten blogg i rymden. Här postar Johanna, Karin & Sofia sina bästa TIPS för barn & deras kompisar.
Bok: Lite som jag
Författare: Pia Juul
Boken handlar om: Det är en tjej som heter jag, hon säger aldrig sitt namn. Men hon bor själv med sin mamma. Jag/tjejen säger alltid att hon vill veta om sin släkt fast mamman säger alltid att alla är döda.
Så här tycker jag om boken: Den är asabra, spännande, gladhet, ledsenhet. Bra.
Tipsar gör Nathalie, 11 år.
Det är ju många som tycker om Helena Östlunds böcker – här kommer en intervju med henne!
1. Hur kom det sig att du blev författare? Det fanns så många saker jag ville säga och berätta , som jag inte kunde få fram riktigt med talade ord.
2. Har du någon ny bok på gång? Ja. Jag har flera böcker på gång. Många är ny-gamla kan man säga. Jag har hållit på och skrivit på dem i flera år. En bok är en bilderboksrysare.
3. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker? Ja. Jag gillar Jerker-böckerna särskilt. De handlar om en snäll kille som alla tror är en bråkstake. Han spelar trummor och startar ett band med en tjej som spelar gitarr. 
4. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb? Det roligaste är när man är inne i skrivandet, och helt försvinner in i den påhittade världen. Det tråkigaste är att man ibland kan känna sig ensam i den världen. Men det kanske man skulle göra ändå.
5. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför? Förmågan att skåda in i framtiden, för att kunna förhindra brott, olyckor och orättvisor.
Avslutningsvis undrade vi över Helenas favorit:
- rätt : alla rätter med vitsås 
- ställe: stugan
- färg: svartvitt
- djur: hund
- bok: Trollkarlens hatt av Tove Jansson
- webbsida: google
Helena själv har som alla Flaskposten-läsare vid det här laget säkert vet skrivit böckerna om Joy men missa inte heller böckerna om Puck.
Puck och Joy -
missa inte!
TACK Helena för att du ville vara med i en intervju!
Det ska bli väldigt spännande att läsa Helenas kommande böcker!
/Sofia
Kim har inte ätstörningar, hon skadar inte sig själv, hon är inte missbrukare och har inte självmordstankar.
Hon är bara en vanlig tjej med vanliga problem. Ändå är livet komplicerat och det känns som om hon famlar sig fram i okänt mörker.
När jag läste baksidan på Josefin Schygges bok Hatar att älska blev jag glad. Anledningen: att boken handlar om en vanlig tjej med vanliga problem. Vad som är ett vanligt problem går ju att diskutera t.ex. bor Kims pappa i Danmark efter att för länge sedan stuckigt från familjen. För mig känns det inte som ett supervanligt problem.
Annars handlar boken om problem med kompisar och föräldrar. Det handlar om kärlek och om skolan.
Boken är bra. Riktigt bra. Det är hög igenkänningsfaktor för alla som någongång känt sig ledsna, övergivna och/eller tyckt att framtiden är mörk.
Jag ska försöka få massor av både tjejer och killar att låna boken på biblioteket!
Psst kolla även in Josefins hemsida.
/Sofia
Igårkväll läste jag ut PUCKO av Marie-Aude Murail och sedan somnade jag på små Parisiska feelgood-moln!
Jag tycker att PUCKO är helt underbar: både rolig, hjärtskärande och romantisk!
Boken är fullproppad med totalcharmiga förvecklingar och dråpliga missförstånd som uppstår när 17 åriga Kléber försöker ta hand om sin förståndshandikappade storebror Barnabé - som kallas och kallar sig själv för Pucko – helt på egen hand.
Tillsammans flyttar de två in i en liten intrigfylld studentkollektivslägenhet i ett hus i Paris, som bebos av fyra rätt egensinniga ungdomar. Dessutom blandar sig en surmulen men godhjärtat granne in i leken med jämna mellanrum. Och Pucko har även en mycket viktig vän, Herr Kanin, med sig…
Det är således Herr Kanins något oroande öden och äventyr som presenteras i inledningen till varje kapitel, och det är också denna slitna gosedjurskanin som så ofta förleder Pucko att hitta på spännande och annorlunda lösningar på livets prövningar!
Pucko ska kanske inte läsas på blodigaste allvar, utan mer som en hjärtknipande knockout med en massa glimt i ögat! Boken påminner mig lite om tre andra mysiga böcker och filmer: norska Elling samt de två franska Tillsammans är man mindre ensam och flaskpostenfavoriten Hemliga brev!
1-0 till Pucko i julklappssäcken säger jag bara! /FlaskpostenJohanna i Paris!
I kväll har Augustpriset delats ut. Vinnare/vinnarna i kategorin bästa barn- och ungdomsbok blev Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson!
Grattis hojtar Flaskposten!
Augustpriset har en hemsida men där står ännu ingenting om årets vinnare. Vill du redan nu läsa lite mer kan du alltid kolla här.
/Sofia
Nu, bara några minuter sen, läste jag ut Sofia Nordins Natthimmel.
Och hur känns det då? Jo, det ger en jättebra känsla, som passar perfekt mot söndagstankarna man kan ha inför en jobbig skolvecka på högstadiet och sånt.
Och jag tycker att det vore rätt fint om den här boken skulle kamma hem Augustpriset bland barn- och ungdomsböckerna imorgon faktiskt, för jag har inte som vårt FlaskpostenKa irriterat mig, eller så mycket fallit för vackra formuleringar när jag har suttit här och söndagsläst.
Nej, jag har fastnat för beskrivningarna av alla de där konstighetstankarna och rädslokänslorna som Tilda i boken är så helt intrasslad i, men också lyckas leta sig fram igenom med hjälp av sin nya kompis Jesper.
”Att man går runt och låtsas så där fast man ju egentligen fattar att alla andra också är rädda.”
”Gör man? Hur kan man veta det?” sa jag.
”Nej, det kan man ju inte förstås, inte helt säkert, men hur troligt verkar det att man själv råkar vara den enda som går och tänker på konstiga saker som man inte säger högt?”
Det är klart att en person som jag, som brukar hoppa av tunnelbanan och bara börja gå åt ett av hållen utan att veta om det är rätt för att slippa se förvirrad ut, fastnar och tycker att det känns hoppfullt att läsa sånt här!
Det finns mycket att läsa om att känna sig som en total ”misfit” på grund av till exempel sitt utseende, men inte alls lika mycket om känslan av att vara räddare och konstigare än alla andra på grund av bara hur man är. Natthimmel ger lite hopp mot såna becksvarta tankar, som kanske inte är så hemskt ovanliga egentligen. Därför gillar jag den här boken och hoppas att många kommer att läsa den! Dessutom påminner den litegrann om en gammal favoritbok - Juliane och jag!
Imorgon ska jag leta upp något mer att läsa av Sofia Nordin i bibliotekets hyllor. Det här var min första av henne, vad ska jag fortsätta med?
/FlaskpostenJo
I helgen har jag läst tre böcker. Alla har de handlat om kärlek på olika sätt. En om olycklig kärlek, en om att våga stå för den man är kär i och en om strulig kärlek.
Boken om olycklig kärlek är Per Nilssons Hjärtans fröjd. Kanske är jag sist i hela Sverige att läsa den? Men vad gör det när den är så bra och fin och ledsam.
Om det nu är någon mer som inte läst Hjärtans fröjd kan jag berätta att Hjärtans fröjd är en flicka som huvudpersonen blir kär i. Det är en kärlek som börjar på avstånd. Tre dagar i veckan åker de samma busstur. Tre dagar i veckan får han se henne. Sen händer det ofattbara – de får kontakt, klag och jubel kärlek uppstår! I parallella kapitel får vi som läsare ta del av det tröstlösa och innerligt deppiga hanterandet av en relation som gått i kras.
Olycklig kärlek när det är som bäst! Lycklig kärlek när det är som bäst!
Nu bara måste jag läsa The return of hjärtans fröjd, uppföljaren som kom för något år sedan. Hoppas den finns inne på jobbet imorgon.
De två andra böckerna jag läste i helgen då? Det kommer ett inlägg om de också, men först när jag läst den tredje delen som hör ihop med dem. To be continued.
/Sofia
Det är väldigt många som läst, fascinerats, skämts och lidigt med Katniss i Hungerspelen av Suzanne Collins. Så även jag.
I en otäck framtidsvärld där alla människor lever i olika distrikt blir varje år två ungdomar utlottade att vara med i Hungerspelen. Spel som direktsänds och där det bara kan finnas en vinnare = den som överlever. Allt styrs från distrikt 1 och spelledarna hittar på hemskare och hemskare ”spelplaner” och hinder från år till år.
Katniss tar i första boken sin lillasysters plats i spelen. Tillsammans med distriktkamraten Peeta blir de utsläppta i en fruktansvärd tävling där alla är fiender. 
Eftersom det nu finns en bok två så är det inte så svårt att lista ut att Katniss överlever Hungerspelen i ettan. Fortsättningar på böcker och filmer tycker jag ofta kan vara lite ljumna i jämförelse med ettan. Men i Hungerspelen 2: Fatta eld så brakar det loss igen och Katniss kastas in i ännu otäckare intriger.
Spännande är det, i båda böckerna. Mer skriver jag inte – läs själv i stället! Missa inte böckerna och missa inte heller författarens hemsida.
/Sofia
och det beror på att jag började läsa Emma Granholms nya bok Ett nytt liv på köpet sent igår kväll. Jag kunde inte sluta läsa förrän jag läst klart hela boken ett x antal timmar senare! Idag har jag gått runt och funderat hit och dit över Sanna, Markus, Eddie, Gloria, Rebecca och alla andra som figurerar i handlingen.
I nästan hela sitt liv har Sanna varit ensam och utan vänner. Föräldranas oro ligger som en hinna över hela hennes liv och bitarna i boken där de är med dryper av maktlöshet. Vad kan en mamma och en pappa göra när alla i en klass vänder deras barn ryggen? Föräldrarnas omtanke blir en stor kontrast till Sannas bror Markus som måste komma från helvetet…
Boken handlar om Sannas chans att börja om – på gymnasiet. Herregud ännu mer ångest färgar sidorna när Sanna försöker passa in. Emma beskriver hennes osäkerhet så att det skär i hjärtat på mig. Men hon får vänner! Alla i klassen verkar gilla henne.
Sanna, hon kämpar och försöker att passa in, göra alla glada, vara hjälpsam och hålla med. Tillslut tappar hon bort sig själv och allt brakar…
/Sofia
…tycker hon själv i alla fall. Nina har nämligen upptäckt att hon har en hårig rand på ryggen, precis som en skunk. Inte nog med det hon lever i skuggan av sin supersmarta storasyster Sonia, är kär i Asher som i sin tur blir tillsammans med Ninas värsta ovän Serena samt får aldrig någonsin gå på fest. Som tur är har hon i alla fall sina två goda vänner Bridget och Helena.
Varje dag är en balansgång mellan det amerikanska livet i skolan och det pakistanska livet hemma.
Skunk av Sheba Karim är en småironisk, rolig bok om hur det är att leva som tjej mittemellan två världar. Jaha, suck tänker ni kanske nu – det har vi läst tidigare i t.ex. Ser mitt huvud tjockt ut i den här av Randa Abdel-Fattah. Eller tänker ni kanske: jippie, vad bra en till bok som tar upp svårigheterna många tjejer (och killar) brottas med i dagens samhälle: kulturkrockar, kärlek, vänskap och tankarna om att duga.
Hur ni än tänker så tycker jag ni ska läsa Skunk!
/Sofia
ps Jag gillar omslaget också. Det får mig att tänka på Sex Pistols omslag till skivan Never mind the bollocks.
Senaste kommentarer