En liten blogg i rymden. Här postar Johanna, Karin & Sofia sina bästa TIPS för barn & deras kompisar.
För ett tag sedan tipsade Karin om boken Om jag stannar av Gayle Forman. Jag blev jättesugen på att läsa boken och tyckte den verkade vara precis i min smak. Nu har läst den och JA – den uppfyllde alla mina förväntningar.
Boken är sorglig, tänkvärd, lite lite rolig och alldeles fantastiskt fin.
Läs vad Karin skrev om boken här.
Skynda dig sen till närmaste bibliotek och låna boken!
/Sofia
Nu är det höst, riktigt ruskigt mysigt, om ni frågar mig… För ungefär en månad sedan läste jag ut en bok som jag gärna skulle vilja ha oläst, så att den kunde göra mig sällskap i soffan nu under dessa rysliga oktoberkvällar. Djävulens märke gjorde mig räddare än någon av Magnus Nordins tidigare böcker och jag måste i sammanhanget får beklaga att ni som inte hängde i Bokburen under Bok & bibliotek missade en mycket intressant sammandrabbning mellan Magnus Nordin och Mårten Sandén (vars bok Den femte systern jag gillade mycket)…
Nåväl, det var ju en parentes, så att säga, och nu rumlar vi i stället pladask in i händelsernas centrum, dvs. nutid på en högstadieskola som ligger mitt på Södermalm i Stockholm. 
9c är monsterklassen som fått den ordinarie svenskläraren att sjukskriva sig, och de andra lärarna vill inte ta i klassen med tång. Ni kanske fattar att rektorn blir minst sagt nöjd när den nya vikarien, Malin Lärka, får superkontroll på till och med de stökigaste eleverna? Det är bara det att Malin Lärka inte är vem som helst. Och det begriper två lärare som det såklart går riktigt illa för. Det fattar också Ella, en av tjejerna i klassen. Men hur ska hon lyckas besegra ondskan? Eller: är Malin Lärka egentligen genuint ond?
Det finns mycket att prata om när man har läst Djävulens märke. Tur att en i min vuxenbokcirkel också har läst den, så att vi kan prata om Magnus Nordins fruktansvärda tegelsten nästa gång vi ses… Fast tills dess hoppas jag att fler som läst boken kan ge sig tillkänna i kommentarsfältet, och smälla igång en diskussion om bland annat ondska.
Återkommer kanske till Djävulens märke när jag läst uppföljaren till Den femte systern, Det tysta barnet. Jag har längtat efter den boken i ett år, men har en hel del andra böcker i högen just nu.
/Flaskposten-Ka
Ååå, hur många böcker som handlar om magiska böcker finns det inte i vår vimmelkantiga värld? På senare år har till exempel Bläckhjärta och Nabus bok klängt fram ur skuggorna, och sent igår eftermiddag satt jag ihopknycklad på ett café och läste ut Slumpens bok. I vanliga fall kan jag inte koncentrera mig på att läsa när jag är bland folk. 
På pendeltåget (där jag sitter ungefär en timme/dag) måste alla vara knäpptysta, annars tar jag fram min vattenpistol och kollektivstraffar hela vagnen, ok? Nej, jag skämtar förstås. Det jag vill ha sagt är att jag helst läser där inte ett enda ljud existerar. Men igår satt jag alltså på ett skramligt café och läste ut Slumpens bok – helt utan problem. Det var så spännande!
Just idag blir det ett kort inlägg här på Flaskposten. Varför? Är det månne slumpen som bestämmer? Om slumpen och en hel del annat läser vi alltså käckt och fint i denna på många sätt både allvarliga, roliga och kluriga bok. Fast hörrni, jag kan inte låta bli att berätta detta ändå: det är Hanna Demeter som står i centrum för handlingen, och hon har det inte särskilt kul i livet. Tills hon en dag, av en slump (?), kommer över en viss bok…
Åsa Lind har bland annat skrivit böckerna om Sandvargen och Ellika Tomsons första bok tidigare. Hennes stil är om inte unik&oefterhärmelig, så åtminstone mycket säregen&speciell. Och det tycker jag om. Helt kort och koncist.
/Flaskposten-Ka
TV4 har börjat sända en ny dokurealitysåpa, ”Inlåst” heter den. Någon som har sett? Inte jag, men jag har sett en trailer för programmet. Inte jag, men jag har sett andra tv-serier om fängelse. Inte jag, men jag har läst Checka in av Kim Olin. Visst minns ni att Sofia skrivit om Avhopparen? Jag tror inte att jag flaskpostat något om Beskyddaren, men jag har läst och gillat den. Checka in är den tredje boken om Simon. Den fjärde, och sista, kommer sommaren 2010. 
Egentligen är det ingen större idé för mig att berätta vad Checka in handlar om, ifall ni inte har läst de två första böckerna i serien. Hela denhär (flask)posten blir en enda stor spoiler och jag ångrar mig sekunderna efter att jag publicerat den. Men då är det redan försent. Vem som helst, kanske Pelle (eller Lille Skutt som han också kallas) kan ha läckt. Pilman vet snart vad som har hänt… Men jag kan ju avslöja detta:
Precis som i Avhopparen och Beskyddaren ligger berättarfokus hos Simon. Tempot är hårt, både i texten och innehållet. Simon tar på sig skulden för ett grovt brott som begås i Beskyddaren, ”hamnar” i fängelse med ännu ett uppdrag: att döda Mats P. Det blir hårt. Inget mer nu om det konkreta innehållet, eftersom serien till stor del bygger på ”hur-ska-det-gå-känslan”. Jag är mycket, mycket nyfiken på hur det hela kommer att sluta.
Pseudonymen Kim Olin har en uttalad ambition att visa att livet inte är lätt – h*n påvisar omöjligheten i att låta en kriminellt belastad tonåring övertalas till ett bättre liv på tvåhundratalet sidor. Här har vi alltså en serie böcker som känns långt mer trovärdig än grannarna i u-bokshyllorna på biblioteken och bokhandlarna. Simon dras om och om igen in i kriminalitetens utmarker – nästan helt i frånvaro av pseudopsykologiska förklaringsmodeller (jo, den frånvarande pappan nämns, och får i Checka in spela en större roll än tidigare, men han betraktas aldrig som huvudorsak till Simons beteende) och enkla lösningar. Somliga ställer sig tvekande till den eventuella våldsromantik som förekommer i böckerna. I Avhopparen och Beskyddaren finns, enligt min mening, ingenting av den varan. Eller – nog blomstrar det ibland, men detta avbryts snabbt av grymma våldsskildringar som inte med bästa vilja kan betraktas som skönmålande. Checka in lyckas dock inte slå i mig att våld, annan kriminalitet och fängelse är någon att ta avstånd från. Fängelset verkar stundom vara ett rätt schysst ställe. Har Kim Olin tappat intresset, inlevelsen? Det återstår att se.
//flarran-ka
(nåja, så himla slingrig blev nu denhär posten inte. Jag hoppas att nästa gång kunna åstadkomma något som tilltalar er – 6 personer – som klickade i alternativ ett i den andra rutan i undersökningen här förleden.)
I början av juli spekulerade jag i den nya Hedvig-boken: Hedvig och Hardemos prinsessa.
Skulle Hedvig och Hardemos Prinsessa, som egentligen är en pojke med namn Olle, bli vänner? Är Olle lika snäll som han ser ut? Kommer boken vara lika bra som de tre tidigare delarna?
Jag skrev också att jag längtade till september för då skulle boken äntligen komma ut.
Nu är det början av oktober och jag har fått svar på mina frågor. Och jag fortsätter säga hurra.
Hurra för fenomenala Frida Nilsson som ger oss de fina böckerna om Hedvig. Hurra för Hedvig, den finurliga flickan som hamnar i klistret fastän hon försöker göra rätt. Hurra för Olle med sina fina lockar och oförmåga att knyta rosetter. Hurra för vardagsfint drama som också är jätteroligt!
Ett extra hurra för Stina Wirséns teckningar som fick mig att skratta högt.
Hur gick det då för Hedvig och Olle? Vad blev svaren på mina frågor? Det skriver jag inte här. Läsa själva så får ni veta det. Ni kommer också få veta vad ett par smala purjolöksarmar kan göra….
/Sofia
Halloj i havet!
Vem är du som läser Flaskposten? Jag undrar det väldigt mycket. Ibland skulle jag vilja skriva längre, mer reflekterande texter om barn- och ungdomslitteratur här – men om det mest är just barn- och ungdomar som läser, kanske en hel del av dem (ER!) tycker att det blir trist. Här kommer alltså två stycken frågegrejer, ni kan klicka i och rösta osv., så kommer jag (Sofia och Johanna – ni får ju göra hur ni vill för tusan 
) att försöka forma mina flaskpostningar efter svaren i fortsättningen. Låter det ok allihopa?
Nu Nu kan jag inte hålla mig längre. Gissa var jag var förra veckan? Jo, I Göteborg, närmare bestämt i Bokburen. Ni som var där vet hur kul det var, ni andra kan kolla på programmet eller kliva in på efterfesten (missa varken filmen längst ner eller den godisfina länken). OK? Då vet ni vart ni ska åka i slutet av september nästa år va?
Bra!
//Flaskposten-Bokburen-Ka
När jag var liten brukade jag skriva brev till mig själv, sådana brev jag skulle kunna läsa i framtiden. Det kändes spännande. Utan att någonsin ha pratat om detta med min lillebror (tror jag) fick jag igår denhär länken:
Det är brorsan M och hans kompis som har gjort sajten och gissa vem som är stolt? Hoppas ni kan engelska, så att ni kan följa instruktionerna. Sen är det bara att sätta igång!
/Flaskposten-Ka
Jag valde boken för att: Jag tyckte att den lät bra på baksidan.
Boken handlar om: En säng som det vilar en förbannelse över.
Det som är så bra med boken: Den är spännande.
Boken passar dig som: Gillar spänning.
Tipset kommer från Karina 13 år
***************************************************
Ps. Lygia Bojunga fick ALMA-priset 2004 och har även skrivit en bok som heter Den gula väskan som verkar spännande, någon som har läst den eller Sängen?
Undrar FlaskpostenJohanna
Hurra och grattis idag igen för idag är det fredag
, och dessutom en riktig fylla år-dag! Jag vet både någon som blir sitt första hela halva år och någon som blir en massa år just idag. BokPresenter och blommor på väg :)!
Passande nog har jag precis också varit och tittat i hyllan med alla nykomlingsböcker och hittat… 
En alldeles födelsedagslysande bilderbok med en massa ”fylla-år-filosofi” i, som frågor sig om:
*Varför det heter att man fyller år när man har födelsedag?
*Vad fyller man åren med dåda? Ja det är väl olika. Glass, lego, bokmärken, Tv-mys, böcker och kompisar till exempel…
*Och man kanske egentligen håller på att fylla år hela tiden. Man fyller ju liksom på!
Mitt absoluta favoritställe i boken är det där med hamstrarna. Att de kanske borde få ha födelsedag varje månad istället, så att de hann ha lite fler kalas i sina ganska korta ungefär 2-3 åriga liv! Aldrig har jag sett så söta och festliga födelsedagsfirande hamstar bland ballonger på bild heller, fin fin fint ritat och skrivet av Emma Adbåge (hon har förresten en bildfylld-blogg), hurra igen, vilken bokpresent!
/Johanna
Senaste kommentarer