En liten blogg i rymden. Här postar Johanna, Karin & Sofia sina bästa TIPS för barn & deras kompisar.
I kväll har Augustpriset delats ut. Vinnare/vinnarna i kategorin bästa barn- och ungdomsbok blev Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson!
Grattis hojtar Flaskposten!
Augustpriset har en hemsida men där står ännu ingenting om årets vinnare. Vill du redan nu läsa lite mer kan du alltid kolla här.
/Sofia
Nu, bara några minuter sen, läste jag ut Sofia Nordins Natthimmel.
Och hur känns det då? Jo, det ger en jättebra känsla, som passar perfekt mot söndagstankarna man kan ha inför en jobbig skolvecka på högstadiet och sånt.
Och jag tycker att det vore rätt fint om den här boken skulle kamma hem Augustpriset bland barn- och ungdomsböckerna imorgon faktiskt, för jag har inte som vårt FlaskpostenKa irriterat mig, eller så mycket fallit för vackra formuleringar när jag har suttit här och söndagsläst.
Nej, jag har fastnat för beskrivningarna av alla de där konstighetstankarna och rädslokänslorna som Tilda i boken är så helt intrasslad i, men också lyckas leta sig fram igenom med hjälp av sin nya kompis Jesper.
”Att man går runt och låtsas så där fast man ju egentligen fattar att alla andra också är rädda.”
”Gör man? Hur kan man veta det?” sa jag.
”Nej, det kan man ju inte förstås, inte helt säkert, men hur troligt verkar det att man själv råkar vara den enda som går och tänker på konstiga saker som man inte säger högt?”
Det är klart att en person som jag, som brukar hoppa av tunnelbanan och bara börja gå åt ett av hållen utan att veta om det är rätt för att slippa se förvirrad ut, fastnar och tycker att det känns hoppfullt att läsa sånt här!
Det finns mycket att läsa om att känna sig som en total ”misfit” på grund av till exempel sitt utseende, men inte alls lika mycket om känslan av att vara räddare och konstigare än alla andra på grund av bara hur man är. Natthimmel ger lite hopp mot såna becksvarta tankar, som kanske inte är så hemskt ovanliga egentligen. Därför gillar jag den här boken och hoppas att många kommer att läsa den! Dessutom påminner den litegrann om en gammal favoritbok - Juliane och jag!
Imorgon ska jag leta upp något mer att läsa av Sofia Nordin i bibliotekets hyllor. Det här var min första av henne, vad ska jag fortsätta med?
/FlaskpostenJo
Boktitel: Zäta och sjukhusets mörka hemlighet
Författare: Elsie Petrén
Därför valde jag att läsa den här boken: För att jag undrade varför hon var på sjukhuset.
Boken handlar om: Det handlar om att det var en tjej som hette Zäta som fyllde år och hon fick en cykel i sin födelsedag. Och en gång så cyklade hon ute vid gatan sen kom det en bil som krossade på henne och nu är hon i sjukhuset….
Om du vill läsas forsättningen så kan du läsa den.
Jag tycker att det som är så bra med boken är att..: den var spännande och jag ville hela tiden veta vad som skulle hända.
För vem passar boken: Om man ska läsa den här boken så ska man vara ungefär 11 år gammal.
Jag som tipsar heter: Evin, 11 år
För snart två veckor sedan träffade jag ett gäng personer som jag inte känner. Det var bibliotekarier, författare, lärare och såna som ger ut böcker, dvs förläggare. Vi tipsade varandra om gamla godingar, dvs sådana böcker som har några eller väldigt många år på nacken och som riskerar att glömmas bort. Jag har skrivit om några av dem här, här, här, här och här. Men vi kunde såklart inte låta bli att prata om en hel del nya böcker också.
När jag gick hem dev kvällen kände jag mig vild och glad och väldigt lässugen. Särskilt nyfiken var jag på Lova att du går tillbaka av Kathi Appelt. En av de personer jag träffade dendär kvällen var som om hon vore alldeles förtrollad när hon berättade om den. Och jag blev så väldigt lockad av det hon berättade! 
Vilken tur att jag faktiskt hade boken hemma då… För jag fullkomligt drogs in i den magiska berättelsen om den högdräktiga katten som fann en stor blodhund i nöd, de blev vänner. Och katten födde två små ljuvliga kattungar med silverpäls och snart var den lilla familjen en lycklig sådan. Eller: de HADE VARIT EN LYCKLIG FAMILJ om det inte hade varit för Gäddansikte och Mormor Mockasin. Finns det något starkare än kärleken? Ja – det kanske är hatet, då? I Lova att du går tillbaka nöter ont mot gott och faran lurar alltid tätt inpå. Man läser med hjärtat någonstans långt ovanför och hoppas, hoppas att allt ska gå bra. Men gör det det?
Denhär boken är en riktig allåldersbok (strunta i att du kanske tycker att omslaget är lite töntigt) – om jag bodde i en familj skulle jag se till att vi läste den högt, tillsammans, länge, länge… Lova att du går tillbaka är nämligen något av det varmaste, mjukaste och samtidigt hemskaste jag har läst. Vad tycker du om den? Läs och se efter!
/Flaskposten-Ka
Nu har jag legat vaken under natten en gång till. Först för att jag tyckte att boken var så spännande att jag ville läsa ut den. Sen för att jag vaknade av en massa läskiga mardrömmar. 
Denhär boken är en av de mysrysigare jag har läst på länge. Bara inledningen är så bra att jag blir alldeles killig under huden:
Jag hade gjort det till en vana att besöka min onkel på loven. Jag var enda barnet och mina föräldrar kände sig inte särskilt väl till mods med barn omkring sig. Min far gjorde så gott han kunde och brukade lägga handen på min axel och peka på olika saker. Men när det inte längre fanns några saker att peka på drabbades han av melankoli och gick ensam ut och jagade i timmar. Min mor var nervöst lagd och verkade inte kunna slappna av i mitt sällskap, utan reste sig upp med ett litet utrop så fort jag rörde mig och putsade allt jag tog i eller satt på.
Han som kallar sig för ”jag” heter Edgar och är kanske i 11-12-årsåldern. På grund av föräldrarna beger sig Edgar alltså till sin Onkel – som bor långt inne i skogen. Vägen dit är rätt otäck, och Edgar känner sig förföljd, men tänker ut rationella anledningar till de ljud och skuggor han förnimmer på sin väg. Väl framme möts han av onkeln, som bjuder in till te och kex vid brasan. Och, inte minst, de många berättelserna.
Å, dehär spökhistorierna är välskrivna och väldigt, väldigt otäcka. Jag vet inte varför jag blir så rädd, men jag tror att det är för att ingenting sägs rakt ut. Bäst är nog Den förgyllda ramen. Eller kanske Icke-dörren. Eler… nej, ni får läsa och abvgöra själva…
Berättelserna är fulla med antydningar och det får min rätt vilda fantasi att bli ännu vildare än vanligt… Fast om jag tänker efter vet jag ju enledning till min rädsla: de krypande föraningarna om att Onkel Montague har en egen, allt annat än fläckfri, historia gör att jag bara fortsätter och fortsätter att läsa, trots att jag känner på mig att det blir fööööör läskigt.
Vill du testa?
Kolla om boken finns inne biblioteken där vi jobbar:
Vaxholms stadsbibliotek (Johanna)
Vårby bibliotek (Sofia)
Västerhaninge bibliotek (Karin)
/Ka
Marianos och Léos mammor bestämmer sig för att göra om Léos släktgård till ett pensionat. Det kräver mycket arbete, och eftersom det är sommarlov hjälper alla barnen till. På kvällarna är de väldigt trötta och somnar nästan på vägen hem. Men snart är huset så pass färdigt att man kan bo där. Hurra!
När Mariano och de andra ska sova över i det gamla huset för första gången, hör de någon som gråter. De försöker hitta personen, men lyckas inte. Först när de tänder ljusen i den vackra, gamla ljusstaken händer något. En halvt osynlig gestalt träder fram ur intet och hon behöver gängets hjälp…
Slavflickan från den andra världen är en väldigt spännande (och ibland riktigt hemsk) bok – om man tar sig tid att läsa. Dethär är inte en lättläst bok (Lasse Majas detektivbyrå eller kanske Tre tjejer). Men ÅH så himla bra!
Tänk dig att du står på högsta avsatsen i hopptornet. Det är nu du måste BESTÄMMA DIG för att våga hoppa. Gör det! Att läsa Slavflickan från den andra världen känns som just det: att hoppa! Det är lite läskigt, och trappan upp gör en alldeles mjuk i knäna – men det är värt det!
/Flaskposten-Ka
På fredag är det äntligen dags: Bläckhjärta har premiär! Jag håller på att längta ihjäl mig, men kommer inte att se den på bio. Varför då? Jo, på fredag är jag på begravning. Min älskade farmor dog för ungefär en månad sedan. Hon blev 98 år. Jag kommer med andra ord inte att varasärskilt sugen på att titta på bio med en massa fnittertippiga premiärlejon. Dessutom har jag läst en recension som påstår att filmen är jättedålig. Så då vill jag ju inte se den. Filmen kommer bara att förstöra min bild av Meggie, Mo och alla andra.
Hur gör du – väljer du att se Bläckhjärta?
Rubriken betyder ungefär: Det är kärlek i luften. Och kärlek handlar det om i Ska vi rymma? Men boken rymmer också väldigt mycket mer. En idiotisk låtsasfarsa till exempel.
Ska vi rymma av Bo R Holmberg
Bo R Holmberg skriver ofta om klass i sina barn- och ungdomsböcker. Och klass betyder inte bara skolklass eller en elitklass i gymnastik eller kanske ”yogaklass” på gymmet. Du vet att man kan åka 1:a eller 2:a klass på InterCity-tåg och X2000? Det är oftast väldigt dyrt att åka 1:a klass. Därför kan man säga att de som har råd att åka 1:a klass tillhör en högre klass än de som får nöja sig med 2:a.
Brandon åker sällan tåg alls. Han hänger mest runt på den campingplats där han bor med sin mamma och hennes pojkvän Kjell. Kjell är kriminell, och när polisen kommer en ny ”grej” på spåren, måste familjen flytta till en annan campingplats. Fast det vill inte Brandon, eftersom han älskar Teresa, som bor i det fina stugområdet intill husvagnen… Brandon liftar tillbaka till den första campingen och söker upp Teresa. Men pappan vägrar låta dem träffas. Brandons analys är solklar:
Om man tänker sig att man delar in folk och staplar upp dem, då är det väl kungen och Göran Persson överst och sedan kommer sådana som har slips och kavaj fast det är måndag. Och långt ner hamnar de som städar och fixar till det för andra. Och allra längst ner kommer sådana som vi, som jag och morsan och Kjell. Så är det bara. Och Teresa och hennes familj är väl strax under Fredrik Reinfeldt.
Brandon och Teresa lyckas dock packa ihop några grejer och ta sig in i en stängd sommarstuga. Rymningen håller ett dygn. Sedan blir de upptäckta. Det känns lite som Romeo och Julia och är vackert, spännande och skärande sorgligt.
//tycker Ka
Har du flyttat långt bort och börjat i en alldeles ny skola någon gång? Det gjorde aldrig jag. Mina föräldrar bor fortfarande kvar i samma radhus som de flyttade in i när jag låg i magen. Sen flyttade jag därifrån förstås, men aldrig ”på riktigt” innan jag blev 18 år. Fast det finns ju väldigt många andra som flyttar massor av gånger, hit och dit. Jag tror att William är en av dem. Vi träffar honom i Gabriela Stjärna och fienden av Anna-Charlotta Gunnarson.
Gabriela Stjärna och fienden av Anna-Charlotta Gunnarson
Gabriela är full av idéer, skämt och briljerar alltid på roliga timmen – och är stolt över sina egenskaper. Men självförtroendet sjunker oroväckande snabbt när William börjar i klassen. William är både rolig och smart. Dessutom vill han pussas med Gabriela… Allt vore kanske helt perfekt om inte William så snabbt tagit över Gabrielas plats som klassens stjärna. Gabriela blir som tokig och utnämner William till sin största fiende. Snart upptäcker hon dessutom att han ljuger skamlöst: ena sekunden påstår William att hans mamma jobbar som journalist, men i nästa stund är hon tydligen polis. Gabriela blir allt argare och kan inte låta bli att spionera på William. Varför ljuger han egentligen?
Om du gillar att läsa böcker som är roliga men samtidigt har mycket viktigt att säga, dvs inte flamsar bort det som är allvarligt i livet, ska du verkligen läsa Gabriela Stjärna och fienden. Vad väntar du på? Spring till biblioteket, för tusan!
/ka
Först ut i det här tipsar-inlägget är Siri, 10 år:
Bok: Guldälgen
Författare: Pia Hagmar
Boken handlar om: Rambo sätter full fart mot kojan. Den ligger mitt i solskenet, det är utan konkurrens världens snyggaste koja. Men vad är det där? säger Myggan och stannar till…
Så här tycker jag om boken: jättebra bok!
Andra tipset kommer från en som kallar sig Höstast och är 11 år:
Bok: Dårarnas ö
Författare: Martin Widmark
Boken handlar om: huvudpersonen heter David. Boken var väldigt bra.
Så här tycker jag om boken: bra!
Senaste kommentarer