För snart två veckor sedan träffade jag ett gäng personer som jag inte känner. Det var bibliotekarier, författare, lärare och såna som ger ut böcker, dvs förläggare. Vi tipsade varandra om gamla godingar, dvs sådana böcker som har några eller väldigt många år på nacken och som riskerar att glömmas bort. Jag har skrivit om några av dem här, här, här, här och här. Men vi kunde såklart inte låta bli att prata om en hel del nya böcker också.
När jag gick hem dev kvällen kände jag mig vild och glad och väldigt lässugen. Särskilt nyfiken var jag på Lova att du går tillbaka av Kathi Appelt. En av de personer jag träffade dendär kvällen var som om hon vore alldeles förtrollad när hon berättade om den. Och jag blev så väldigt lockad av det hon berättade! 
Vilken tur att jag faktiskt hade boken hemma då… För jag fullkomligt drogs in i den magiska berättelsen om den högdräktiga katten som fann en stor blodhund i nöd, de blev vänner. Och katten födde två små ljuvliga kattungar med silverpäls och snart var den lilla familjen en lycklig sådan. Eller: de HADE VARIT EN LYCKLIG FAMILJ om det inte hade varit för Gäddansikte och Mormor Mockasin. Finns det något starkare än kärleken? Ja – det kanske är hatet, då? I Lova att du går tillbaka nöter ont mot gott och faran lurar alltid tätt inpå. Man läser med hjärtat någonstans långt ovanför och hoppas, hoppas att allt ska gå bra. Men gör det det?
Denhär boken är en riktig allåldersbok (strunta i att du kanske tycker att omslaget är lite töntigt) – om jag bodde i en familj skulle jag se till att vi läste den högt, tillsammans, länge, länge… Lova att du går tillbaka är nämligen något av det varmaste, mjukaste och samtidigt hemskaste jag har läst. Vad tycker du om den? Läs och se efter!
/Flaskposten-Ka


Senaste kommentarer