Vad var han egentligen,

den rätt länge namnlösa huvudpersonen (jagberättaren) i Meg Rosoffs tredje bok What I was? Det har jag inte blivit så mycket klokare på – trots att jag har läst ut boken (på engelska, den har inte översatts till svenska) nu. Men vad jag vet är att boken verkligen grep tag i mig och att jag läste väldigt många böcker samtidigt (och såg ovanligt mycket på tv), bara för att den skulle räcka längre. På så sätt har jag läst en och samma bok i tre veckors tid och det har varit underbart.

What I was handlar om en kille, grabb, pojke som har blivit utkastad från sina tidigare skolor och nu ska lära sig veta hut på ännu en internatskola. Han vantrivs och beger sig till stranden så fort han har en ledig stund. Eftersom dethär är i England är stranden väldigt våt och fylld av krabbor, kräftor, snäckor och andra havsdjur*. Under en rätt spännande upptäcktsfärd träffar han Finn som bor alldeles ensam i ett litet ruckel. Huvudpersonen blir nyfiken på den gåtfulle, hemlige, och väldigt snygge Finn och kommer snart tillbaka. Han upplever en märklig dragning tilll honom- det handlar inte om att han är förälskad eller på något annat sätt vill ha honom. Nej, huvudpersonen vill nog snarare VARA Finn. Samtidigt går det rykten på skolan om huvudpersonen. Stämningen är rätt hätsk och handlingen piskas hårdare framåt. Som läsare förstår man att något hemskt kommer att hända, men inte riktigt vad….

What I was är skriven på ett nästan drömskt sätt, det märks att det är någon som ser tillbaka på något som har hänt. Det gör att språket känns mognare och mer eftertänksamt än vad det skulle ha gjort ifall boken skulle ha varit skriven i ett direkt ”nu-perspektiv”. Jag gillar verkligen att läsa böcker som är skrivna på dethär sättet och längtar tills boken kommer på svenska. Då läser jag om den och ser allt jag missade nu!

Tyvärr måste jag säga att jag tycker att omslaget är rätt missvisande, därför får det inte så mycket plats på Flaskposten. Hoppas att det blir ett finare när boken kommer ut på svenska. Hittills finns redan Så har jag det nu och Justin Case.

/Ka

* du känner väl till begreppen ebb och flod?

RÖDLUVAN är tillbaka, som POJKE på farliga stigar!

Oops! Nu har jag fått SAGO-sjukan=längtar efter att läsa om en massa gamla sagoböcker! Allt tack vare en engelsk bilderbok – Little Red: a fizzingly good yarn, som är en ny och superskojig version av Rödluvan och vargen av Lynn och David Roberts.

Det som gör den här Rödluvan-storyn så extra extra är de helt fantastiskt sköna BILDERNA… spetsnosade vargen, närsynta och perukpiffiga mormor, lååångörade kaniner och läskiga träd med ögon i skogen och alla andra häftiga detaljer!

Och sen tycker jag att det är jättekul att Rödluvan har blivit en liten kille som har en massa röda grejer, däribland en riktig favoritjacka… Och så festligast av allt: den nya bubblande lösningen där man slipper skära i vargen. Det här är mycket roligare!

/Johanna

Ps. Den här boken finns inte heller översatt till svenska. Kom igen förlagen!

Palace of Laughter – hallå förlagen översätt!

Nu har jag läst mer bra på engelska! Bland annat Jon Berkeleys helt fantastiska bok The Palace of Laughter som jag har haft uppskriven på min superlånga ”vill-läsa-lista” i mer än ett år och som jag nu äntligen fått läst!

Och jag fattar bara inte varför inget svenskt förlag ännu har satt klorna i och översatt den här boken till alla Septimus Heap-, Molly Moon-, Harry Potter- osv. fans här i Sverige?! Men det kanske håller på och händer i smyg utan att man vet det än bara? Annars skynda, det här är så bra!

Det handlar om föräldralösa Miles Wednesday, som liksom alla andra barn på det hemska barnhemmet Pinchbucket House döpts efter veckodagen de kom dit. Barnen tvingas slavarbeta i husets tvätteri och det är absolut förbjudet att skratta.

Miles har lyckats rymma från Pinchbuckets och bor nu i en tunna i utkanten av den lilla staden Larde där det en sen kväll rullar in en mystisk cirkus. Det blir början till det bästa och mest spännande fantasyäventyr jag läst på länge. Och för Miles blir det en farofylld resa på vilken han möter både vänner och fiender för att till slut nå The Palace of Laughter. En grymmare skrattkammare än vad någon av dess besökare kan ana när de stiger in genom det enorma clownhuvudet med sina silverbiljetter… ”ingen som går in kommer någonsin att komma ut likadan”. Ett verkligt mardrömsställe, särskilt om man som jag har anlag för clownskräck!

Jag älskar hur den här boken är skriven! Spänning blandas med fantastiska passager där man får möta en hel del mycket speciella karaktärer som blir viktiga vänner och Miles räddning när det ser alldeles hopplöst ut. Beskrivningen av Lady Partridge med sitt underbara trädkojehem proppfyllt av bågnande bokhyllor, encyklopedier, katter och galna prylar ger åtminstone mig hemtrevlighetsrysningar som förflyttar mig tillbaka till alla de kojbyggardrömmar jag någonsin haft. Och det är just den där blandningen av öppenspishemtrevligheter och hotande hemskheter som gör den här boken så magisk!

Och i väntan på att något förlag ska fatta det och översätta den till svenska, så att många fler här får chansen att läsa, så finns det som tur är en fortsättning på engelska, The Tiger’s Egg, att dyka in i när det blåser höstkallt där ute!

/Johanna

DARKSIDE – Londons svarta hjärta

Hejhej! Här sitter jag med tekannan och skräckmyser tillsammans med Darkside av Tom Becker.

Har för mig att Sofia skrev om den här boken på gamla Flaskposten i somras och att jag tänkte att det lät som en riktig höstbok.  Och nu vet jag att det verkligen är det också!

Det är alldeles perfekt att sitta inne och läsa om regniga gator i en undanskymd, mörk och skräckfylld del av London. Det är nämligen dit 14-åriga Jonathan Starling kommer genom en mystisk passage som han hittat ledtrådar till i sin pappas arbetsrum från vilka han letts vidare till en gammal bok på British Library. Allt medan hans pappa Alain återigen har blivit mycket dålig i ett underligt anfall och hamnat på mentalsjukhus. Om sin mamma vet Jonathan inte mycket. Pappan har aldrig velat berätta något. Hela Jonathans värld verkar vara fylld av farliga hemligheter. Och farliga varelser från den mardrömsvärld kallad Darkside där Jonathan nu har stigit in är ute efter honom…

Jag tycker om böcker som berättar om hemliga världar som existerar parallellt med vår egen, gärna alldeles i närheten utan att de flesta vet om det. Kiki Strike – Skuggornas stad  (2007) av Kirsten Miller är ett annat tips på en sån bok, fast den är mer deckar- än skräckspänning.

Hursomhelst jag har kommit en bra bit in i Darkside nu och det är ruskigt men ännu inte blodisande. Läser den på engelska inför nästa TorsdagsTipset-eftermiddag som ska handla om ENGELSKA BÖCKER. 23 oktober kl. 15 på Vaxholms bibliotek är det dags för Darkside-frossa och tips på andra bra böcker på engelska om man har vägarna förbi!

Welcome to Darkside - where nightmares walk the streets… We’ll be expeecting you!

Vilket omslag tycker du förresten är finast eller skräckigast? Det till vänster som pryder den engelska utgåvan eller det till höger som boken har fått här i Sverige? Jag föredrar nog faktiskt det senare, tror jag.

/Johanna