Tack för att jag inte behöver delta i Hungerspelen!

Det är väldigt många som läst, fascinerats, skämts och lidigt med Katniss i Hungerspelen av Suzanne Collins. Så även jag.

I en otäck framtidsvärld där alla människor lever i olika distrikt blir varje år två ungdomar utlottade att vara med i Hungerspelen. Spel som direktsänds  och där det bara kan finnas en vinnare = den som överlever. Allt styrs från distrikt 1 och spelledarna hittar på hemskare och hemskare ”spelplaner” och hinder från år till år.

Katniss tar i första boken sin lillasysters plats i spelen. Tillsammans med distriktkamraten Peeta blir de utsläppta i en fruktansvärd tävling där alla är fiender. 

Eftersom det nu finns en bok två så är det inte så svårt att lista ut att Katniss överlever Hungerspelen i ettan. Fortsättningar på böcker och filmer tycker jag ofta kan vara lite ljumna i jämförelse med ettan. Men i Hungerspelen 2: Fatta eld så brakar det loss igen och Katniss kastas in i ännu otäckare intriger. 

Spännande är det, i båda böckerna. Mer skriver jag inte – läs själv i stället! Missa inte böckerna och missa inte heller författarens hemsida.

 

/Sofia

Rädslan pumpar i blodådrorna…

… fast knappast i Jannikes - utan i mina. Jannike är helt klart en hjälte som jag verkligen ser fram emot att läsa mer om. Helst idag skulle jag vilja ha uppföljaren till Den femte systern och Det viskande barnet i min hand. Men icke – antar att jag får vänta ungefär ett år till. Fast det är ok, det kommer att kännas som att Jannike lever vidare i en värld som är parallell med min.

Nu är det såhär: förra veckan hade jag det jättestressigt. Varje dag satt jag med Det viskande barnet bredvid mig för att kunna skriva något riktigt bra flaskpostinlägg om den. I fredags, när jag satt i informationsdisken och höll på med miljarder andra saker än att blogga, kom T från Bokcirkusen och ville väldigt gärna låna boken. Jag lämnade motvilligt ifrån mig den, hade ju läst klart och borde väl kunna blogga utan att hålla fast i just den fysiska boken – eller? Nej, det har visat sig bli hart när omöjligt! Det är väldigt konstigt att det kan bli så – för jag har ju Fågelätaren, Dockspelaren, det lilla barnet i bävernylonoverallen, Magnus, alla de andra och inte minst Jannike så tydligt och klart i hjärnan&hjärtat. Där sitter de och hamrar: pickpickpick för att få ännu mer uppmärksamhet än förut. Och stämningen – den hemska, otäcka, onda sagostämningen… Snälla T, lämna tillbaka boken snart!

/Flaskposten-Ka

Magiska äventyr – eller är de fullt realistiska?

Ååå, hur många böcker som handlar om magiska böcker finns det inte i vår vimmelkantiga värld? På senare år har till exempel Bläckhjärta och Nabus bok klängt fram ur skuggorna, och sent igår eftermiddag satt jag ihopknycklad på ett café och läste ut Slumpens bok. I vanliga fall kan jag inte koncentrera mig på att läsa när jag är bland folk. På pendeltåget (där jag sitter ungefär en timme/dag) måste alla vara knäpptysta, annars tar jag fram min vattenpistol och kollektivstraffar hela vagnen,  ok? Nej, jag skämtar förstås. Det jag vill ha sagt är att jag helst läser där inte ett enda ljud existerar. Men igår satt jag alltså på ett skramligt café och läste ut Slumpens bok – helt utan problem. Det var så spännande!

 Just idag blir det ett kort inlägg här på Flaskposten. Varför? Är det månne slumpen som bestämmer? Om slumpen och en hel del annat läser vi alltså käckt och fint i denna på många sätt både allvarliga, roliga och kluriga bok. Fast hörrni, jag kan inte låta bli att berätta detta ändå: det är Hanna Demeter som står i centrum för handlingen, och hon har det inte särskilt kul i livet. Tills hon en dag, av en slump (?), kommer över en viss bok…

Åsa Lind har bland annat skrivit böckerna om Sandvargen och Ellika Tomsons första bok tidigare. Hennes stil är om inte unik&oefterhärmelig, så åtminstone mycket säregen&speciell. Och det tycker jag om. Helt kort och koncist.

/Flaskposten-Ka

Ka har läst en helt fantastisk bok!

Åååå, det var med sorg i hjärtat jag lade ifrån mig Arra – Legender från Lavora av Maria Turtschaninoff. För första gången på rätt länge har jag tillåtit mig att läsa en bok långsamt, länge och samtidigt läst andra böcker, vid sidan om. Ibland är det svårt att göra så, jag blir för splittrad och förlorar fokus, men just med denhär boken, under just precis denhär perioden i mitt liv, fungerade det utmärkt. Jag har levt med Arra ungefär två veckor, samtidigt som jag funderat över de andra böcker jag läser. Det har varit spännande, och jag känner mig tom och ledsen nu, när boken är utläst. Skönt att jag har kvar de två andra böckerna – dels för deras egen skull, dels för att jag för alltid kommer att förknippa dem med Arra.

Vem är Arra? Jo, jag vill nog citera direkt från bokens första sida, så att ni får en känsla för bokens direkt underbara text, melodi och – sång.

Det här skedde innan Neara dräpte ormen, till och med innan kung Suleman försvann till havs. Den här berätteslen handlar om hur Lagora blev känt för sina bildvävar, och hur den andra freden mellan Lavora och Urundien kom till. Men allra mest är det här berättelsen om Arra den stumma, Arra den mångomsjungna, Arra den svarthåriga, Arra som lade grunden till Lagoras rikedomar, som föddes i den lilla byn Simora vid bäcken Simmol under järnbrukets blomstringstid.

Efter en mycket vacker, sagolik,  inledning förs läsaren in i flickebarnet Arras värld. Arra föds alltså stum och hennes familj betraktar henne som en tung börda. De kallar henne ofärding, men hon får ändå följa med systern Evia till staden Lagora efter att större delen av familjen omkommit i en brand. Livet i staden blir knappast lättare. Evia utvecklar en otrolig grymhet och låter den gå ut över alla i hushållet, särskilt över Arra. Men av en slump upptäcks Arras förmåga att fläta korgar, att väva mattor. På nåder tillåts hon bidra till husets arbete, men knyts samtidigt allt hårdare till sitt fängelse.

Det blir lätt lite torftigt att bara berätta vad som händer i en bok som denhär. Därför låter jag resten vara osagt. Förbered er i stället på ett vidunderligt äventyr som med språkets kraft för er in i naturens magi. Jag längtar tillbaka, och anar fortfarande tonen, någonstans långt därborta. Den sjunger i luften, elden, bäcken och jorden. Tonen…

Ka

Läs mer om författaren i hennes egen värld!

Är det utseendet som räknas eller…?

I gamla Flaskposten skrev jag att jag fått en ny favorit: Scott Westerfeld. Då skrev jag bl.a. om boken Ful. I Ful vill Tally precis som alla andra sextonåringar bli snygg. I hennes värld (i en obestämdbar framtid) sker det genom operationer. Att bli snygg innebär att hon ska få flytta till stan där alla andra snygga bor och få börja leva livet. Men så lär hon känna ett gäng människor som vänder sig mot snygghetsoperationerna och som försöker starta ett uppror mot stadens ledare… När vi lämnar Tally i ettan har hon precis bestämt sig för att bli snygg, det för att hennes vänner ska kunna prova ett botemedel mot den dumhet som drabbas alla som blir snygga. De inte bara snygga, de blir korkade också.

Nu har jag läst fortsättningen på Ful. På svenska heter boken Ful eller snygg? och jag tycker det är en ganska dålig översättning av engelska titeln Pretties. Hade inte boken kunnat få heta Snygg? 

 I alla fall….

jag gillar Ful eller snygg? lika mycket som jag gillade Ful.

Tally bor nu i staden för snygga, lär känna andra snyggingar och lever ett ”bubbligt” liv. Av sitt gamla liv minns hon inte mycket. Men så dyker en gammal vän upp – fortfarande ful och allt ställs på ända för Tally. Hon börjar minnas sin tidigare kamp och måste nu bestämma sig för hur hon ska göra.

Allt går i ett rasande tempo och sidorna flyger förbi lika snabbt som Tally flyger på sin svävarbräda.

Jag längtar till tredje boken kommer ut på svenska. Den finns redan på engelska och då heter den Specials.

/Sofia

Titta in i ANDRA bildvärldar

Ett helgtips för dig som gillar Harry Potterbilder, DRAKAR och andra fantasymotiv + befinner dig i närheten av Stockholm är att besöka Seriegalleriet.

Just nu och fram till på onsdag 22 april finns det nämligen en utställning där med bilder av Alvaro Tapia, han som gjort omslagen till de svenska utgåvorna av Harry Potterböckerna. Du kan både titta på omslagsmålningarna och skisser till böckerna, men också illustrationer till dataspel, rollspel och sagoböcker.

När den sista Harry Potter-boken (Dödsrelikerna) kom ut på svenska förra hösten var Flaskposten på plats och pratade med Alvaro. Det kan du läsa om HÄR  på gamla Flaskposten, så får du veta vilket som är hans eget favoritPotteromslag och de dramatiska detaljer kring Den vises sten-omslaget…

Seriegalleriets nästa utställning är förresten ”Bamse och den lilla åsnan” med bilder av Rune Andréasson 25 april – 27 maj.

/Johanna-på spaning

Drakdrömmen nr. 1: TANKETAL

Kom ihåg att ingen får ana att du kan höra mina tankar! Du har ett viktigt uppdrag som väntar dig, ett uppdrag som ingen annan än du kan utföra!

I drakböckernas värld gäller det att kunna höra inombords vad drakarna säger, då är man utvald.

Det kan slavflickan Ping i Carole Wilkinsons Drakväktarböcker och det kan den fattiga bondpojken Eragon när han hittat ägget med Saphira.

Och det kan nu även tiggarpojken Tam i Jo Salmsons (ni vet författaren till Almandrarnas återkomst) nya spännande och lättlästa drakfantasyserie Drakriddare med fina drakiga mangabilder av Åsa Ekström (vars teckningar man också kan känna igen från Stall Norrsken).

Jag tycker att första boken i Drakriddarserien är jättemysig, och jag tycker mer om den än om Almandrarna-serien. Kan kanske hänga ihop med att jag är mer ett drak-fan än ett fantasy-fan.

Hursomhelst! Det är så finemang när det kommer spännande drakböcker som passar nybörjarläsarna,  som annars fängslas av Eragonomslagen men besviket får ge upp för textmassorna. Här kan alla draka ner sig på egen hand!

/Drakpostar-Johanna

Ps. Fick precis en läsarrapport om en annan drakkapitelbok, Drakens vrede (Beast quest-serien av Adam Blade). Den var inget vidare tydligen, svårläst med dåligt flyt i texten, trots att den inte  ser tjock och knepig ut. Någon annan som läst?

Mitt boktips: Om jag kunde drömma

Här kommer tips från Sara och Melinda, båda 13 år om en riktigt riktigt superpopulär bok:

Bok: Om jag kunde drömma/Twilight (engelska)

Författare: Stephenie Meyer

Boken handlar om: En flicka (Bella) som förälskar sig i en vampyr (Edward). Men eftersom hon är dödlig och Edward inte vill förvandla henne till vampyr skapas trubbel.

Så här tycker jag/vi om boken: Den är bra och man fastnar lätt i den. Det är både kärlek och spänning inblandat! Om man gillar den, läs de andra i serien!

Tack för tipset!

De andra delarna heter: När jag hör din röst och Ljudet av ditt hjärta. Fjärde delen kommer på svenska den 12 mars och heter Så länge vi båda andas.

Här skrev jag om Om jag kunde drömma och Twilightnight.

Mitt boktips: Spiderwick

Bok: Spiderwick (bilden visar första boken Vättar i väggen)

Författare: Holly Black och Tony DiTerlizzi

Boken handlar om: 3 syskon som möter olika väsen

Så här tycker jag om boken: bra, den är väldigt spännande och lättläst

Tack till Moa, 12 år för tipset!

Övriga delar i serien heter Stenens öga, Lucindas hemlighet, Järnträdet och Mulgaraths vrede. Och vill du läsa ännu mer finns serien Bortom Spiderwick där Najadens sång är först ut. Missa inte heller den fantastiskt fina Arthur Spiderwicks fälthandbok över vår sagolika omgivning.

Det finns också en mystisk och spännande hemsida för dig som vill läsa ännu mer!

Darkside 2 – spännande skräckläsning

I jul har jag läst den ohyggligt spännande och ruskiga fortsättningen på Darkside: Blodsarv av Tom Becker.

Johanna skrev om ettan här. I Blodsarv fortsätter äventyret för Jonathan Starling i den undangömda sidan av London/Lightside – i Darkside. Invånarna i Darkside är fortfarande otäcka, elaka, egoistiska, grymma och oberäkneliga.

Att man som läsare inte riktigt vet vem det går att lita på tycker jag är bland det mest spännande med boken. Vad som helst kan hända och vem som helst kan flippa ur och bli helt galen.

Jonathan och privatdetektiven Carnegie (som förövrigt är en vargmänniska) hamnar i ett hemskt maktspel där släktingar till Jack Uppskäraren är inblandade. Samtidigt fortsätter Jonathan sökandet efter sin försvunna mamma och upptäcker att de två händelserna – maktspelet och mammans försvinnande – kan ha ett samband. Frågan är bara vad?

Tredje boken i serien heter Nighttrap och kom på engelska förra året, fjärde boken Timecurse och verkar komma på engelska i år.

/Sofia