När jag var ung för en sisådär 17-18 år sedan brukade jag åka tre stationer bort med pendeltåget till Sollentuna centrum. Sen gick jag och shoppade loss på Hennes & Mauritz. Nej, jag skämtar bara: hatade att handla kläder redan då. Jag gick till Sollentuna bibliotek, smög mig in till ungdomsavdelningen och satt där i flera timmar. 
Läste Massor Av Litteratur. Min favoritförfattare var Peter Pohl. Jag kunde långa stycken ur hans böcker utantill. Det var svårt att bestämma mig för vilken bok jag gillade mest, men när Jag saknar dig, jag saknar dig! kom ut föll jag som en padda från bibblastolen ner mot den svala linoleummattan. AH! Cilla och Tina, jag älskade dem! Läste om och läste om och grät tills jag bara var en urkramad trasa. Fattar inte att jag inte köpte den någon himla gång – i stället åkte jag till bibblan och läste boken där och lånade hem den, gång på gång. Nu förstår ni att jag tyckte (och tycker!) hemskt bra om den boken. Eller hur? Fattar ni då hur glad jag blir över denhär lilla trevliga nyheten?
PS. Pappa, jag önskar mig Jag saknar dig, jag saknar dig! i julklapp. DS.
Senaste kommentarer