En helg i kärlekens tecken

I helgen har jag läst tre böcker. Alla har de handlat om kärlek på olika sätt. En om olycklig kärlek, en om att våga stå för den man är kär i och en om strulig kärlek.

Boken om olycklig kärlek är Per Nilssons Hjärtans fröjd. Kanske är jag sist i hela Sverige att läsa den? Men vad gör det när den är så bra och fin och ledsam.

Om det nu är någon mer som inte läst Hjärtans fröjd kan jag berätta att Hjärtans fröjd är en flicka som huvudpersonen blir kär i. Det är en kärlek som börjar på avstånd. Tre dagar i veckan åker de samma busstur. Tre dagar i veckan får han se henne. Sen händer det ofattbara – de får kontakt, klag och jubel kärlek uppstår! I parallella kapitel  får vi som läsare ta del av det tröstlösa och innerligt deppiga hanterandet av en relation som gått i kras.

Olycklig kärlek när det är som bäst! Lycklig kärlek när det är som bäst!

Nu bara måste jag läsa The return of hjärtans fröjd, uppföljaren som kom för något år sedan. Hoppas den finns inne på jobbet imorgon.

De två andra böckerna jag läste i helgen då? Det kommer ett inlägg om de också, men först när jag läst den tredje delen som hör ihop med dem. To be continued.

/Sofia

Nina är en skunk…

…tycker hon själv i alla fall. Nina har nämligen upptäckt att hon har en hårig rand på ryggen, precis som en skunk. Inte nog med det hon lever i skuggan av sin supersmarta storasyster Sonia, är kär i Asher som i sin tur blir tillsammans med Ninas värsta ovän Serena samt får aldrig någonsin gå på fest. Som tur är har hon i alla fall sina två goda vänner Bridget och Helena.

Varje dag är en balansgång mellan det amerikanska livet i skolan och det pakistanska livet hemma.

Skunk av Sheba Karim är en småironisk, rolig bok om hur det är att leva som tjej mittemellan två världar. Jaha, suck tänker ni kanske nu – det har vi läst tidigare i t.ex. Ser mitt huvud tjockt ut i den här av Randa Abdel-Fattah. Eller tänker ni kanske: jippie, vad bra en till bok som tar upp svårigheterna många tjejer (och killar) brottas med i dagens samhälle: kulturkrockar, kärlek, vänskap och tankarna om att duga.

Hur ni än tänker så tycker jag ni ska läsa Skunk!

/Sofia

ps Jag gillar omslaget också. Det får mig att tänka på Sex Pistols omslag till skivan Never mind the bollocks.

Jag gillar att läsa sorgliga böcker

För ett tag sedan tipsade Karin om boken Om jag stannar av Gayle Forman. Jag blev jättesugen på att läsa boken och tyckte den verkade vara precis i min smak. Nu har läst den och JA – den uppfyllde alla mina förväntningar.

Boken är sorglig, tänkvärd, lite lite rolig och alldeles fantastiskt fin.

Läs vad Karin skrev om boken här.

Skynda dig sen till närmaste bibliotek och låna boken!

/Sofia

Gillar du att läsa sorgliga böcker,

böcker, som dessutom får en att tänka till? Då ska du läsa Om jag stannar av Gayle Forman.

Mia känner sig lätt utanför i sin familj, och i skolan. Hennes föräldrar är gamla punkare och hon själv spelar klassisk cello. Hon är inte med i innegänget i skolan – snarare tvärtom. Men det betyder inte att Mia inte trivs. Hon älskar sin familj, sina vänner och pojkvännen Adam.

Det är en riktigt snöig dag när Mia, lillebror Teddy och deras föräldrar packar in sig i bilen för att åka över till familjens kompisar och äta mysmiddag. Allt är som vanligt: de slåss om vilken musik de ska lyssna på, och plötsligt -

Man kunde inte tro att radion skulle fungera efteråt. Men det gör den. Bilen blir totaldemolerad. Smällen från den fyra ton tunga pickupen som i hundra kilometer i timmen plöjde rakt in i passagerarsidan hade lika stor kraft som en atombomb. Den slet av dörrarna och skickade ut det främre passagerarsätet genom sidorutan på förarsidan.Den vände upp och ner på underredet, kastade det tvärs över vägen och slet sönder motorn som om den inte var starkare än spindelnät. Den slungade hjul och navkapslar djupt in i skogen. Den antände delar av bensintanken så att pyttesmå eldsflammor nu slickar den våta vägbanan.

Jag skriver inte mer än så. Jo, förresten: jag grät när jag läste de femtio sista sidorna igår kväll.

/Ka

PS. Läs mer om boken här(dvs. klicka på länken och använd sökrutan)!

PS2. Om jag stannar påminner lite om Innan jag dör, fast ändå inte.

Nick och Norahs oändliga låtlista

När jag slår igen boken Nick och Norahs oändliga låtlista är jag glad. Glad över att ha fått läsa en fin bok om kärlek, vänskap och musik. Nick och Norah har båda förstörda hjärtan efter jobbiga förhållanden. De träffas på en ruffig musikklubb i New York – lite av en slump: Nick får panik över att exet Tris är på väg fram till honom med nya killen i släptåg. Nick vänder sig till tjejen brevid (som han inte känner) och frågar om hon kan låtsas vara hans tjej de närmaste fem minutrarna. Tjejen är Norah. Och på den vägen bär det av ut i natten.

Boken utspelar sig under några timmar men det hinner hända massor. Känslor stormar och vänskap testas.

Genom hela boken löper musik som en röd tråd, vilket jag personligen gillar massor.

Du som inte kan få nog av Nick och Norah kan även se filmen som släpptes på dvd i dagarna. I rollen som Nick ser vi underbart söta Michael Cera från t.ex. fina filmen Juno. Jag har inte sett  filmen så jag vet inte alls hur den är – om den är lika bra som boken. Men jag ska se den! Helst så snart som möjligt.

 

/Sofia

Är det utseendet som räknas eller…?

I gamla Flaskposten skrev jag att jag fått en ny favorit: Scott Westerfeld. Då skrev jag bl.a. om boken Ful. I Ful vill Tally precis som alla andra sextonåringar bli snygg. I hennes värld (i en obestämdbar framtid) sker det genom operationer. Att bli snygg innebär att hon ska få flytta till stan där alla andra snygga bor och få börja leva livet. Men så lär hon känna ett gäng människor som vänder sig mot snygghetsoperationerna och som försöker starta ett uppror mot stadens ledare… När vi lämnar Tally i ettan har hon precis bestämt sig för att bli snygg, det för att hennes vänner ska kunna prova ett botemedel mot den dumhet som drabbas alla som blir snygga. De inte bara snygga, de blir korkade också.

Nu har jag läst fortsättningen på Ful. På svenska heter boken Ful eller snygg? och jag tycker det är en ganska dålig översättning av engelska titeln Pretties. Hade inte boken kunnat få heta Snygg? 

 I alla fall….

jag gillar Ful eller snygg? lika mycket som jag gillade Ful.

Tally bor nu i staden för snygga, lär känna andra snyggingar och lever ett ”bubbligt” liv. Av sitt gamla liv minns hon inte mycket. Men så dyker en gammal vän upp – fortfarande ful och allt ställs på ända för Tally. Hon börjar minnas sin tidigare kamp och måste nu bestämma sig för hur hon ska göra.

Allt går i ett rasande tempo och sidorna flyger förbi lika snabbt som Tally flyger på sin svävarbräda.

Jag längtar till tredje boken kommer ut på svenska. Den finns redan på engelska och då heter den Specials.

/Sofia

Vad var han egentligen,

den rätt länge namnlösa huvudpersonen (jagberättaren) i Meg Rosoffs tredje bok What I was? Det har jag inte blivit så mycket klokare på – trots att jag har läst ut boken (på engelska, den har inte översatts till svenska) nu. Men vad jag vet är att boken verkligen grep tag i mig och att jag läste väldigt många böcker samtidigt (och såg ovanligt mycket på tv), bara för att den skulle räcka längre. På så sätt har jag läst en och samma bok i tre veckors tid och det har varit underbart.

What I was handlar om en kille, grabb, pojke som har blivit utkastad från sina tidigare skolor och nu ska lära sig veta hut på ännu en internatskola. Han vantrivs och beger sig till stranden så fort han har en ledig stund. Eftersom dethär är i England är stranden väldigt våt och fylld av krabbor, kräftor, snäckor och andra havsdjur*. Under en rätt spännande upptäcktsfärd träffar han Finn som bor alldeles ensam i ett litet ruckel. Huvudpersonen blir nyfiken på den gåtfulle, hemlige, och väldigt snygge Finn och kommer snart tillbaka. Han upplever en märklig dragning tilll honom- det handlar inte om att han är förälskad eller på något annat sätt vill ha honom. Nej, huvudpersonen vill nog snarare VARA Finn. Samtidigt går det rykten på skolan om huvudpersonen. Stämningen är rätt hätsk och handlingen piskas hårdare framåt. Som läsare förstår man att något hemskt kommer att hända, men inte riktigt vad….

What I was är skriven på ett nästan drömskt sätt, det märks att det är någon som ser tillbaka på något som har hänt. Det gör att språket känns mognare och mer eftertänksamt än vad det skulle ha gjort ifall boken skulle ha varit skriven i ett direkt ”nu-perspektiv”. Jag gillar verkligen att läsa böcker som är skrivna på dethär sättet och längtar tills boken kommer på svenska. Då läser jag om den och ser allt jag missade nu!

Tyvärr måste jag säga att jag tycker att omslaget är rätt missvisande, därför får det inte så mycket plats på Flaskposten. Hoppas att det blir ett finare när boken kommer ut på svenska. Hittills finns redan Så har jag det nu och Justin Case.

/Ka

* du känner väl till begreppen ebb och flod?

Lova att du går tillbaka

För snart två veckor sedan träffade jag ett gäng personer som  jag inte känner. Det var bibliotekarier, författare, lärare och såna som ger ut böcker, dvs förläggare.  Vi tipsade varandra om gamla godingar, dvs sådana böcker som har några eller väldigt många år på nacken och som riskerar att glömmas bort. Jag har skrivit om några av dem här, här, här, här och här. Men vi kunde såklart inte låta bli att prata om en hel del nya böcker också.

När jag gick hem dev kvällen kände jag mig vild och glad och väldigt lässugen. Särskilt nyfiken var jag på Lova att du går tillbaka av Kathi Appelt. En av de personer jag träffade dendär kvällen var som om hon vore alldeles förtrollad när hon berättade om den. Och jag blev så väldigt lockad av det hon berättade!

Vilken tur att jag faktiskt hade boken hemma då… För jag fullkomligt drogs in i den magiska berättelsen om den högdräktiga katten som fann en stor blodhund i nöd, de blev vänner. Och katten födde två små ljuvliga kattungar med silverpäls och snart var den lilla familjen en lycklig sådan. Eller: de HADE VARIT EN LYCKLIG FAMILJ om det inte hade varit för Gäddansikte och Mormor Mockasin. Finns det något starkare än kärleken? Ja – det kanske är hatet, då? I Lova att du går tillbaka nöter ont mot gott och faran lurar alltid tätt inpå. Man läser med hjärtat någonstans långt ovanför och hoppas, hoppas att allt ska gå bra. Men gör det det?

Denhär boken är en riktig allåldersbok (strunta i att du kanske tycker att omslaget är lite töntigt) – om jag bodde i en familj skulle jag se till att vi läste den högt, tillsammans, länge, länge… Lova att du går tillbaka är nämligen något av det varmaste, mjukaste och samtidigt hemskaste jag har läst. Vad tycker du om den? Läs och se efter!

/Flaskposten-Ka

Duuuuuuuktig pojke!

så säger man kanske till en hund om den är duktig. Eller en häst. Eller en katt. Eller – sin son?

Jim har alltid ansetts vara en duktig pojke. Han är lydig och skötsam och bäst i skolan. Men nog är han lite annorlunda? Lite… egen? Jim blir först mobbad, men lär känna en rätt tuff kille och får högre status. DUKTIG POJKE!

Äsch, det är väldigt svårt att skriva något om Duktig pojke. Det är så den heter, boken om Jim. Ska jag kanske skriva: ”här läser du om den första kärleken” eller ”det fina i kråksången är att man får se det ur både mammans och Jims perspektiv” eller kanske ”vilken vidrig pappa han har” eller ”åh, fler ungdomsböcker borde vara såhär bra skrivna”?

Denhär boken är trettiotvå år gammal – det ni! Och författaren var bara 21 år när boken gavs ut. Det är ett faktum att Inger Edelfeldt är en av Sveriges bästa nu levande författare. Det går inte att komma ifrån det. Här skrev jag om en annan bok av henne.

/Ka

En kyss kan betyda mycket

Sylvie är säker på att hon och bästisen Carl kommer gifta sig när de blir vuxna. De har jämt varit tillsammans. Lekt. Pratat. Och byggt upp en fantastik fantasivärld – Glasvärlden. En värld bara de har tillträde till.

Men så börjar en annan värld tränga sig på. En värld där man ska vara cool. Kyssas på fester. Skolka. En värld där Sylvie och Carl börjar i olika skolor. Får nya vänner.

Sylvie börjar umgås med världsvana Miranda. Miranda som lyckas kyssa Carl på en fest.

Sylvie: blir avundsjuk. Hon vill vara Mirandas vän samtidigt som hon avskyr henne.

Carl: som börjar bete sig annorlunda. Dra sig undan. Prata om sin nya fantasiska vän Paul.

En Carl som inte vill kyssa Sylvie…. varför?

Jacqueline Wilson har skrivit Kyssen. Fin bok om en första kärlek som krossas, om kamrater som styr och bestämmer, om vänskap som prövas och består.

/Sofia