… fast knappast i Jannikes - utan i mina. Jannike är helt klart en hjälte som jag verkligen ser fram emot att läsa mer om. Helst idag skulle jag vilja ha uppföljaren till Den femte systern och Det viskande barnet i min hand. Men icke – antar att jag får vänta ungefär ett år till. Fast det är ok, det kommer att kännas som att Jannike lever vidare i en värld som är parallell med min.
Nu är det såhär: förra veckan hade jag det jättestressigt. Varje dag satt jag med Det viskande barnet bredvid mig för att kunna skriva något riktigt bra flaskpostinlägg om den. I fredags, när jag satt i informationsdisken och höll på med miljarder andra saker än att blogga, kom T från Bokcirkusen och ville väldigt gärna låna boken. Jag lämnade motvilligt ifrån mig den, hade ju läst klart och borde väl kunna blogga utan att hålla fast i just den fysiska boken – eller? Nej, det har visat sig bli hart när omöjligt! Det är väldigt konstigt att det kan bli så – för jag har ju Fågelätaren, Dockspelaren, det lilla barnet i bävernylonoverallen, Magnus, alla de andra och inte minst Jannike så tydligt och klart i hjärnan&hjärtat. Där sitter de och hamrar: pickpickpick för att få ännu mer uppmärksamhet än förut. Och stämningen – den hemska, otäcka, onda sagostämningen… Snälla T, lämna tillbaka boken snart! 
/Flaskposten-Ka
Boktitel: Zäta och sjukhusets mörka hemlighet
9c är monsterklassen som fått den ordinarie svenskläraren att sjukskriva sig, och de andra lärarna vill inte ta i klassen med tång. Ni kanske fattar att rektorn blir minst sagt nöjd när den nya vikarien, Malin Lärka, får superkontroll på till och med de stökigaste eleverna? Det är bara det att Malin Lärka inte är vem som helst. Och det begriper två lärare som det såklart går riktigt illa för. Det fattar också Ella, en av tjejerna i klassen. Men hur ska hon lyckas besegra ondskan? Eller: är Malin Lärka egentligen genuint ond?
För första gången på rätt länge har jag tillåtit mig att läsa en bok långsamt, länge och samtidigt läst andra böcker, vid sidan om. Ibland är det svårt att göra så, jag blir för splittrad och förlorar fokus, men just med denhär boken, under just precis denhär perioden i mitt liv, fungerade det utmärkt. Jag har levt med Arra ungefär två veckor, samtidigt som jag funderat över de andra böcker jag läser. Det har varit spännande, och jag känner mig tom och ledsen nu, när boken är utläst. Skönt att jag har kvar de två andra böckerna – dels för deras egen skull, dels för att jag för alltid kommer att förknippa dem med Arra.
I En natt på Deamon Hall blir fem ungdomar uttagna som finalister i en skrivartävling. Skräckförfattaren Ian Tremblin ligger bakom tävlingen och tillsammans med honom ska ungdomarna tillbringa en natt på Deamon Hall.
Men först bara detta, ok då, jag skriver väl lite:
Bok: Spiderwick (bilden visar första boken Vättar i väggen)
Senaste kommentarer