… fast knappast i Jannikes - utan i mina. Jannike är helt klart en hjälte som jag verkligen ser fram emot att läsa mer om. Helst idag skulle jag vilja ha uppföljaren till Den femte systern och Det viskande barnet i min hand. Men icke – antar att jag får vänta ungefär ett år till. Fast det är ok, det kommer att kännas som att Jannike lever vidare i en värld som är parallell med min.
Nu är det såhär: förra veckan hade jag det jättestressigt. Varje dag satt jag med Det viskande barnet bredvid mig för att kunna skriva något riktigt bra flaskpostinlägg om den. I fredags, när jag satt i informationsdisken och höll på med miljarder andra saker än att blogga, kom T från Bokcirkusen och ville väldigt gärna låna boken. Jag lämnade motvilligt ifrån mig den, hade ju läst klart och borde väl kunna blogga utan att hålla fast i just den fysiska boken – eller? Nej, det har visat sig bli hart när omöjligt! Det är väldigt konstigt att det kan bli så – för jag har ju Fågelätaren, Dockspelaren, det lilla barnet i bävernylonoverallen, Magnus, alla de andra och inte minst Jannike så tydligt och klart i hjärnan&hjärtat. Där sitter de och hamrar: pickpickpick för att få ännu mer uppmärksamhet än förut. Och stämningen – den hemska, otäcka, onda sagostämningen… Snälla T, lämna tillbaka boken snart! 
/Flaskposten-Ka
ditt 
I En natt på Deamon Hall blir fem ungdomar uttagna som finalister i en skrivartävling. Skräckförfattaren Ian Tremblin ligger bakom tävlingen och tillsammans med honom ska ungdomarna tillbringa en natt på Deamon Hall.
heter Hemligheten på Crampton Rock.
Samt en kul liten detalj (är hemskt svag för såna!), som förgyller varje kapitels början, nämligen den lilla krabban som håller ordning på vilket kapitelnummer det är. Den liknar föresten Sebastian, bästa figuren i tecknade filmen om Lilla Sjöjungfrun, tycker jag.
Senaste kommentarer