Tack för att jag inte behöver delta i Hungerspelen!

Det är väldigt många som läst, fascinerats, skämts och lidigt med Katniss i Hungerspelen av Suzanne Collins. Så även jag.

I en otäck framtidsvärld där alla människor lever i olika distrikt blir varje år två ungdomar utlottade att vara med i Hungerspelen. Spel som direktsänds  och där det bara kan finnas en vinnare = den som överlever. Allt styrs från distrikt 1 och spelledarna hittar på hemskare och hemskare ”spelplaner” och hinder från år till år.

Katniss tar i första boken sin lillasysters plats i spelen. Tillsammans med distriktkamraten Peeta blir de utsläppta i en fruktansvärd tävling där alla är fiender. 

Eftersom det nu finns en bok två så är det inte så svårt att lista ut att Katniss överlever Hungerspelen i ettan. Fortsättningar på böcker och filmer tycker jag ofta kan vara lite ljumna i jämförelse med ettan. Men i Hungerspelen 2: Fatta eld så brakar det loss igen och Katniss kastas in i ännu otäckare intriger. 

Spännande är det, i båda böckerna. Mer skriver jag inte – läs själv i stället! Missa inte böckerna och missa inte heller författarens hemsida.

 

/Sofia

Förbered dig på höstlovs-SPÖK!

Hejhej i gråvädret! Här kommer lite tips för den som vill passa på att fira höstlov och alla helgonatider i spökenas tecken :)!

• På unga fakta-sidan hittar du en massa läskigt härligt HALLOWEEN-PYSSEL
• På KPwebbens frågesportsida kan du bland mycket annat testa dina spökkunskaper, ditt vampyrvetande och din häxkoll! 
• På Barnens bibliotek finns en hel hög med skräckboktips och boktips om häxor, spöken och annat läskigt

Och sist men inte minst SPÖKBOKMÄRKsPYSSEL! Alla som har vägarna förbi Vaxholm på tisdag 27 oktober i nästa vecka, är HEMSKT välkomna in på biblioteket för att göra egna läskiga bokmärken inne på barn- och ungdomsavdelningen mellan kl. 11 och 16!

/Johanna

Ps. Skräck- och rysartips på självaste Flaskposten!

Fy fanken vad jag älskar att bli rädd!

Nu är det höst, riktigt ruskigt mysigt, om ni frågar mig… För ungefär en  månad sedan läste jag ut en bok som jag gärna skulle vilja ha oläst, så att den kunde göra mig sällskap i soffan nu under dessa rysliga oktoberkvällar.  Djävulens märke gjorde mig räddare än någon av Magnus Nordins tidigare böcker och jag måste i sammanhanget får beklaga att ni som inte hängde i Bokburen under Bok & bibliotek missade en mycket intressant sammandrabbning mellan Magnus Nordin och Mårten Sandén (vars bok Den femte systern jag gillade mycket)…

Nåväl, det var ju en parentes, så att säga, och nu rumlar vi i stället pladask in i händelsernas centrum, dvs. nutid på en högstadieskola som ligger mitt på Södermalm i Stockholm. 9c är monsterklassen som fått den ordinarie svenskläraren att sjukskriva sig, och de andra lärarna vill inte ta i klassen med tång. Ni kanske fattar att rektorn blir minst sagt nöjd när den nya vikarien, Malin Lärka, får superkontroll på till och med de stökigaste eleverna? Det är bara det att Malin Lärka inte är vem som helst. Och det begriper två lärare som det såklart går riktigt illa för. Det fattar också Ella, en av tjejerna i klassen. Men hur ska hon lyckas besegra ondskan? Eller: är Malin Lärka egentligen genuint ond?

Det finns mycket att prata om när man har läst Djävulens märke. Tur att en i min vuxenbokcirkel också har läst den, så att vi kan prata om Magnus Nordins fruktansvärda tegelsten nästa gång vi ses… Fast tills dess hoppas jag att fler som läst boken kan ge sig tillkänna i kommentarsfältet, och smälla igång en diskussion om bland annat ondska.

Återkommer kanske till Djävulens märke när jag läst uppföljaren till Den femte systern, Det tysta barnet. Jag har längtat efter den boken i ett år, men har en hel del andra böcker i högen just nu.

/Flaskposten-Ka

Flickan i den låsta källaren

Om jag skulle ha något att invända mot den bok som jag strax tänker tipsa om, är det att den innehåller några ynka språkmissar*. Men så är jag också väldigt petig när det gäller sådana saker och dehär pyttiga sakerna smälter snabbt bort i sammanhanget, bort och förbi det faktum att jag läst en debut (= den första bok en författare får ge ut) som går PANGHEJAJBOMDUDUNK in i kroppen, den sitter där och kastar ett dovt pirrdunk-eko fram och tillbaka mellan hjärta, hjärna, tår och knän, långt efter att boken är utläst.

Ibland tänker jag att det finns två typer av läsare: somliga läser böcker helt linjärt: från pärm till pärm. Andra kollar in hur det slutar, ibland redan innan de börjar läsa, eller så gör de det flera gånger under läsningens gång. Jag brukar räkna mig till den första gruppen, åtminstone när det gäller romaner**. Men när jag läste Bortom världen utanför av (alltså) debutanten Hedvig Andersson fick jag hålla hårt i fingrarna för att inte bläddra fram till slutet och få veta hur det skulle sluta.

Språket är tätt, tätt och ligger verkligt nära berättelsen om en liten flicka som växer upp alldeles ensam, inlåst i en fuktig jordkällare. Dit kommer en kvinna med mat (mosad fisk och mosad potatis) och vatten. Dit kommer även män som ålar fram över golvet och talar i tungor, rör vid flickan. Men en dag kommer i stället en pojke – och talar direkt till henne! Hon kan inte svara, eftersom hon aldrig lärt sig tala…

Dethär är en fruktansvärt drabbande berättelse om religiös fanatism, familjers smärta och kampen för ett värdigt liv. Läs den. Kolla redan nu om den finns inne på ditt bibliotek (länken går till Haninge bibliotek, där jag jobbar), så kan du låna den redan i morgon.

/Ka

* och kanske tappar den lite trovärdighet, men jag sväljer det – för berättelsen är så bra i övrigt!

** Poesi- och novellsamlingar behandlar jag lite friare..

PS. Läs Hedvigs blogg här.

PS. Tycker ni att jag läser ovanligt mycket just nu? Det kanske verkar så eftersom jag har haft flera böcker på gång, samtidigt. Dessutom råkar jag vara förkyld eller ha influensa, inte vet jag vilket, och ligger mest i soffan hela dagarna. Då blir det lite mer läst än vanligt.

…kvar var bara en.

Hmm undrar om jag är extra lättskrämd än andra? Jag har precis läst klart En natt på Deamon Hall av Andrew Nance och jag tyckte den var läskig. Andra verkar inte alls ha tyckt att den var särskilt läskig. Läs t.ex. här.

I En natt på Deamon Hall blir fem ungdomar uttagna som finalister i en skrivartävling. Skräckförfattaren Ian Tremblin ligger bakom tävlingen och tillsammans med honom ska ungdomarna tillbringa en natt på Deamon Hall.

Deamon Hall är ett stort, skräckinjagande hus där det för många år sedan hände något hemskt som utplånade en hel familj. Ingen har efter det kunnat bo eller ens vistas särskilt länge i huset utan att bli vettskrämda. Skulle du vilja tillbringa en natt i ett sådant hus? Det skulle inte jag och jag fattar inte hur ungdomarna vågar…

Parallellt med historien om natten i huset får vi också läsa ungdomarnas egna spök/skräckberättelser. Och de är riktigt otäcka. Jag tycker även att berättelsen om vad som händer ungdomarna i huset är otäck – om än inte riktigt lika skrämmande som deras egna berättelser.

/Sofia

Åter till Darkside!

Nu har jag varit på resa till Darkside igen. Den här gången fick jag följa med Jonathan, Carnegie och alla andra fascinerande och läskiga människor/varelser på en otäck jakt efter en röd sten.

Att jaga en sten låter kanske inte så spännande. Men lägg då till att Jonathan och Carnegie får ta till hjälp av ett gäng talangfulla inbrottstjuvar, en liga kallad Cirkussällskapet där det bl.a. återfinns en eldslukare med något mystiskt i bagaget och en trollkarl med en ännu mer mystisk bakgrund. De har en vecka på sig att hitta stenen annars kommer vampyren Vendetta döda Jonathans vän mrs Elwood. Just det. Att jaga en sten kan vara spännande. Stenen i sig är ingen vanlig sten, det sägs att självaste Jack Uppskäraren hämtade makt från den och nu vill diverse onda varelser lägga vantarna på den.

Tredje delen om äventyren i Darkside/Lightside heter Skräckhuset. Författaren heter Tom Becker.

Som jag skrev här finns det även en fjärde del på engelska. Längtar tills den kommer på svenska!

Johanna skrev om första delen här.

/Sofia

Fly!!!

Det dunkar, spränger i bröstet, huvudet och ja, hela kroppen, när jag läser om Ylva Ulvsdotter. För ÅH (ni fattar inte innan ni har läst finaste Månskensvargen,  skriven av en Ka-favorit) vilken fantastiskt bra historia jag läste under förra veckan. Gör er beredda på att riktigt slukas eller kanske dras eller varför inte kastas in i en värld långt tillbaka, till Ylva, Vargtass och någon annan (vars namn jag inte yttrar). Hörrni! Om jag  var på jobbet nu, skulle jag verkligen säga till alla i Bokmalarna och Bokcirkusen att läsa denhär. Särskilt RJ, TM, JB och MF – känn er träffade, dethär är boken för er!

[ --- Jajaja, sluta tjata nudå, vad är det egentligen för bok hon håller på och gafflar om? Typiskt dendär Ka att bara prata om känslor hela tiden, tänker ni eventuellt. Ok, förlåt, jag ska vara lite mer specifik, rakt på sak, skriva som de flesta brukar göra när de skriver om böcker i sina bloggar? Eller kanske inte? Vad får egentligen DIG att vilja läsa en bok? Är det information om bokens handling eller känslan någon annan fått när hon/hen/han läste den? --- ]

MÅNSKENSVARGEN är helt enkelt strålande läsning. Det är 1300-tal, långt inne i skogarna, nära norska gränsen. Ylva kommer tillbaka till sin hemby efter att ha arbetat på sätern* under flera veckor, och finner hela byn i brand. Alla är döda, borta, allt är dött. Utom Fars-mor, som står och klamrar sig fast inne bland lågorna. Hon ropar åt Ylva att fly: PESTEN ÄR ÖVER OSS. Sedan dör hon. Å, det är så sorgligt! Ylva tvingar sig själv att gå in i skogen för att försöka överleva där. Men det är mycket farligt, farligare än hon någonsin kunnat föreställa sig…

585 sidor fullmatade med spänning, vänskap, sorg, överlevnad, äventyr, kärlek och mycket mer – finns det någon bättre sommarlovsläsning än så?

undrar eder flaskposten-Ka

* du fattar vad det är om du läser boken. Bonus: i slutet finns en lång och mycket genomarbetad ordlista som förklarar nästan allt och lite mer därtill

Skrääääck — igen!

Nu har jag legat vaken under natten en gång till. Först för att jag tyckte att boken var så spännande att jag ville läsa ut den. Sen för att jag vaknade av en massa läskiga mardrömmar.

Denhär boken är en av de mysrysigare jag har läst på länge. Bara inledningen är så bra att jag blir alldeles killig under huden:

Jag hade gjort det till en vana att besöka min onkel på loven. Jag var enda barnet och mina föräldrar kände sig inte särskilt väl till mods med barn omkring sig. Min far gjorde så gott han kunde och brukade lägga handen på min axel och peka på olika saker. Men när det inte längre fanns några saker att peka på drabbades han av melankoli och gick ensam ut och jagade i timmar. Min mor var nervöst lagd  och verkade inte kunna slappna av i mitt sällskap, utan reste sig upp med ett litet utrop så fort jag rörde mig och putsade allt jag tog i eller satt på.

Han som kallar sig för ”jag” heter Edgar och är kanske i 11-12-årsåldern. På grund av föräldrarna beger sig Edgar alltså till sin Onkel – som bor långt inne i skogen. Vägen dit är rätt otäck, och Edgar känner sig förföljd, men tänker ut rationella anledningar till de ljud och skuggor han förnimmer på sin väg. Väl framme möts han av onkeln, som bjuder in till te och kex vid brasan. Och, inte minst, de många berättelserna.

Å, dehär spökhistorierna är välskrivna och väldigt, väldigt otäcka. Jag vet inte varför jag blir så rädd, men jag tror att det är för att ingenting sägs rakt ut. Bäst är nog Den förgyllda ramen. Eller kanske Icke-dörren. Eler… nej, ni får läsa och abvgöra själva…

Berättelserna är fulla med antydningar och det får min rätt vilda fantasi att bli ännu vildare än vanligt… Fast om jag tänker efter vet jag ju enledning till min rädsla: de krypande föraningarna om att Onkel Montague har en egen, allt annat än fläckfri, historia gör att jag bara fortsätter och fortsätter att läsa, trots att jag känner på mig att det blir fööööör läskigt.

Vill du testa?

Kolla om boken finns inne biblioteken där vi jobbar:

Vaxholms stadsbibliotek (Johanna)

Vårby bibliotek (Sofia)

Västerhaninge bibliotek (Karin)

/Ka

Välkommen till en skräckspäckad natt….

På Västerhaninge bibliotek där jag jobbar (och många fler ställen, antar jag) är Darren Shans vampyrböcker väldigt populära. Den senaste delen har haft rekordlång kö och fansen i min stammisfemma har varit inne och frågat efter den sedan i januari. Men nu får Darren Shan se upp! Han kommer definitivt att få konkurrens av Andrew Nance. Jag säger bara: varning för mardrömmar! I helgen var jag långt ute i skogen, i ett litet torp utan varmvatten… Dasset ligger på andra sidan en grusväg och en bit in i skogen. Att gå dit mitt i natten är inte så jättemysigt. Särskilt inte om man har läst En natt på Daemon Hall av Andrew Nance precis innan man somnade.

Wade är en av finalisterna i en skräckskrivtävling, utlyst av Ian Tremblin, succéförfattare. Förstapris i tävlingen är att få en bok publicerad i serien Makabra mästerverk. Men först måste Wade, tillsammans med de fyra övriga finalisterna, delta i en ryslig natt på Daemon Hall. Jag citerar Mr Tremlins brev till Wade:

Var vänlig och kom dit ensam. Bär oömma och bekväma kläder. Ta med en sovsäck, även om jag starkt betvivlar att någon kommer att sova. Inga ryggsäckar, väskor eller liknande är tillåtna. Det som inte får plats i din ficka lämnar du hemma. Kameror, mobiltelefoner, mp3-spelare, och alla former av inspelningsutrustning är förbjudna. Ficklampor står också på listan över otillåtna saker. Den som ertappas med en ficklampa kommer omedelbart att få lämna Daemon Hall och förlorar därmed alla möjligheter att vinna tävlingen.

De fem finalisterna är väldigt olika varandra: Kara med de tjocka glasögonen tycks mest ha kommit med av en slump, hon är livrädd för skräckfilmer och andra skräckberättelser. Chris är en kraftigt byggd fotbollspelare med höga tankar om sig själv, Demarius är en riktigt laidback dreadlocks-typ och Chelsea är en hängiven gothare. Huvudpersonen och jagberättaren Wade är livrädd för att bli sinnessjuk. Denhär boken är riktigt, riktigt läskig. Ungdomarna råkar ut för en hel del hemskheter, och dendär Ian Tremblin verkar inte vara vid helt sunda vätskor. Dessutom får ungdomarna i uppdrag att läsa sina tävlingsbidrag högt och ahhhhh, dehär ungdomarna har rätt snuskig fantasi. Som sagt: varning för mardrömmar…

/Ka

PS. Läs en intervju med författaren här (på engelska)!