En liten blogg i rymden. Här postar Johanna, Karin & Sofia sina bästa TIPS för barn & deras kompisar.
Bok: Lite som jag
Författare: Pia Juul
Boken handlar om: Det är en tjej som heter jag, hon säger aldrig sitt namn. Men hon bor själv med sin mamma. Jag/tjejen säger alltid att hon vill veta om sin släkt fast mamman säger alltid att alla är döda.
Så här tycker jag om boken: Den är asabra, spännande, gladhet, ledsenhet. Bra.
Tipsar gör Nathalie, 11 år.
Kim har inte ätstörningar, hon skadar inte sig själv, hon är inte missbrukare och har inte självmordstankar.
Hon är bara en vanlig tjej med vanliga problem. Ändå är livet komplicerat och det känns som om hon famlar sig fram i okänt mörker.
När jag läste baksidan på Josefin Schygges bok Hatar att älska blev jag glad. Anledningen: att boken handlar om en vanlig tjej med vanliga problem. Vad som är ett vanligt problem går ju att diskutera t.ex. bor Kims pappa i Danmark efter att för länge sedan stuckigt från familjen. För mig känns det inte som ett supervanligt problem.
Annars handlar boken om problem med kompisar och föräldrar. Det handlar om kärlek och om skolan.
Boken är bra. Riktigt bra. Det är hög igenkänningsfaktor för alla som någongång känt sig ledsna, övergivna och/eller tyckt att framtiden är mörk.
Jag ska försöka få massor av både tjejer och killar att låna boken på biblioteket!
Psst kolla även in Josefins hemsida.
/Sofia
Boktitel: Gabriela stjärna och tjuven.
Författare: Anna Charlotta Gunarson.
Därför valde jag att läsa den här boken: För den var spännande.
Boken handlar om: En tjej som heter Gabi.Hon har 2 bästa vänner som heter William (i hop) och Mikiela (Bästis). En dag ska det gå på kalas till en tjej som heter Nelly och hon har köpt en groda i New York. Då blir grodan borta och Nelly säger att det var Mikiela som tog den. Då blir allt konstigt.
Jag tycker det som är så bra med boken är att… Den är spännande.
För vem passar boken: Den passar åt 9-15 år.
Jag som tipsar heter: Melisa och är 11 år.
Igårkväll läste jag ut PUCKO av Marie-Aude Murail och sedan somnade jag på små Parisiska feelgood-moln!
Jag tycker att PUCKO är helt underbar: både rolig, hjärtskärande och romantisk!
Boken är fullproppad med totalcharmiga förvecklingar och dråpliga missförstånd som uppstår när 17 åriga Kléber försöker ta hand om sin förståndshandikappade storebror Barnabé - som kallas och kallar sig själv för Pucko – helt på egen hand.
Tillsammans flyttar de två in i en liten intrigfylld studentkollektivslägenhet i ett hus i Paris, som bebos av fyra rätt egensinniga ungdomar. Dessutom blandar sig en surmulen men godhjärtat granne in i leken med jämna mellanrum. Och Pucko har även en mycket viktig vän, Herr Kanin, med sig…
Det är således Herr Kanins något oroande öden och äventyr som presenteras i inledningen till varje kapitel, och det är också denna slitna gosedjurskanin som så ofta förleder Pucko att hitta på spännande och annorlunda lösningar på livets prövningar!
Pucko ska kanske inte läsas på blodigaste allvar, utan mer som en hjärtknipande knockout med en massa glimt i ögat! Boken påminner mig lite om tre andra mysiga böcker och filmer: norska Elling samt de två franska Tillsammans är man mindre ensam och flaskpostenfavoriten Hemliga brev!
1-0 till Pucko i julklappssäcken säger jag bara! /FlaskpostenJohanna i Paris!
I helgen har jag läst tre böcker. Alla har de handlat om kärlek på olika sätt. En om olycklig kärlek, en om att våga stå för den man är kär i och en om strulig kärlek.
Boken om olycklig kärlek är Per Nilssons Hjärtans fröjd. Kanske är jag sist i hela Sverige att läsa den? Men vad gör det när den är så bra och fin och ledsam.
Om det nu är någon mer som inte läst Hjärtans fröjd kan jag berätta att Hjärtans fröjd är en flicka som huvudpersonen blir kär i. Det är en kärlek som börjar på avstånd. Tre dagar i veckan åker de samma busstur. Tre dagar i veckan får han se henne. Sen händer det ofattbara – de får kontakt, klag och jubel kärlek uppstår! I parallella kapitel får vi som läsare ta del av det tröstlösa och innerligt deppiga hanterandet av en relation som gått i kras.
Olycklig kärlek när det är som bäst! Lycklig kärlek när det är som bäst!
Nu bara måste jag läsa The return of hjärtans fröjd, uppföljaren som kom för något år sedan. Hoppas den finns inne på jobbet imorgon.
De två andra böckerna jag läste i helgen då? Det kommer ett inlägg om de också, men först när jag läst den tredje delen som hör ihop med dem. To be continued.
/Sofia
Det är väldigt många som läst, fascinerats, skämts och lidigt med Katniss i Hungerspelen av Suzanne Collins. Så även jag.
I en otäck framtidsvärld där alla människor lever i olika distrikt blir varje år två ungdomar utlottade att vara med i Hungerspelen. Spel som direktsänds och där det bara kan finnas en vinnare = den som överlever. Allt styrs från distrikt 1 och spelledarna hittar på hemskare och hemskare ”spelplaner” och hinder från år till år.
Katniss tar i första boken sin lillasysters plats i spelen. Tillsammans med distriktkamraten Peeta blir de utsläppta i en fruktansvärd tävling där alla är fiender. 
Eftersom det nu finns en bok två så är det inte så svårt att lista ut att Katniss överlever Hungerspelen i ettan. Fortsättningar på böcker och filmer tycker jag ofta kan vara lite ljumna i jämförelse med ettan. Men i Hungerspelen 2: Fatta eld så brakar det loss igen och Katniss kastas in i ännu otäckare intriger.
Spännande är det, i båda böckerna. Mer skriver jag inte – läs själv i stället! Missa inte böckerna och missa inte heller författarens hemsida.
/Sofia
För ett tag sedan tipsade Karin om boken Om jag stannar av Gayle Forman. Jag blev jättesugen på att läsa boken och tyckte den verkade vara precis i min smak. Nu har läst den och JA – den uppfyllde alla mina förväntningar.
Boken är sorglig, tänkvärd, lite lite rolig och alldeles fantastiskt fin.
Läs vad Karin skrev om boken här.
Skynda dig sen till närmaste bibliotek och låna boken!
/Sofia
Ååå, hur många böcker som handlar om magiska böcker finns det inte i vår vimmelkantiga värld? På senare år har till exempel Bläckhjärta och Nabus bok klängt fram ur skuggorna, och sent igår eftermiddag satt jag ihopknycklad på ett café och läste ut Slumpens bok. I vanliga fall kan jag inte koncentrera mig på att läsa när jag är bland folk. 
På pendeltåget (där jag sitter ungefär en timme/dag) måste alla vara knäpptysta, annars tar jag fram min vattenpistol och kollektivstraffar hela vagnen, ok? Nej, jag skämtar förstås. Det jag vill ha sagt är att jag helst läser där inte ett enda ljud existerar. Men igår satt jag alltså på ett skramligt café och läste ut Slumpens bok – helt utan problem. Det var så spännande!
Just idag blir det ett kort inlägg här på Flaskposten. Varför? Är det månne slumpen som bestämmer? Om slumpen och en hel del annat läser vi alltså käckt och fint i denna på många sätt både allvarliga, roliga och kluriga bok. Fast hörrni, jag kan inte låta bli att berätta detta ändå: det är Hanna Demeter som står i centrum för handlingen, och hon har det inte särskilt kul i livet. Tills hon en dag, av en slump (?), kommer över en viss bok…
Åsa Lind har bland annat skrivit böckerna om Sandvargen och Ellika Tomsons första bok tidigare. Hennes stil är om inte unik&oefterhärmelig, så åtminstone mycket säregen&speciell. Och det tycker jag om. Helt kort och koncist.
/Flaskposten-Ka
Skrattar ni högt när ni läser böcker? Det händer mycket sällan för mig. Det är svårt att skratta ensam. Någon enstaka gång frustar jag till lite lagom mycket, såhär: Hemrpfffhehe, ungefär. Men när jag läste Svenhammeds journaler skrattade jag högt, precis som jag brukar göra när någon annan är med, flera gånger dessutom. Men den är rätt sorglig också. Och minst sagt förbannad. Å, fina bok, jag önskar att du inte var utläst så att jag fortfarande hade kvar dig att läsa! Jag tänker på dig fortfarande, trots att jag har läst två böcker efteråt och håller på med en tredje nu. Dessutom är du förbaskat snygg. 
Nåväl. Vem är Svenhammed? Det får du förstås läsa när du läser hans journaler. Han dokumenterar allt. Inget undgår Svenhammeds kritiska öga. Men jag kan berätta att han är sjukt kär i Emilia, har två kompisar: Chino och Mjäll, en brorsa som bara läser, en farsa som är grönsakshandlare och en idiotisk morsa. Det är bara början…
Detta är Zulmir Bečevićs andra bok. Den förra, Resan som började med ett slut, tyckte jag också mycket om. De bägge böckerna är rätt olika varandra, och det imponerade på mig. Nu längtar jag maaaassor efter att en tredje bok ska komma direkt, helst igår, så att jag kan läsa den i morgon.
*********************************************
Förresten, om ni är i Göteborg under torsdag-söndag tycker jag att ni ska bege er till Bok- och biblioteksmässan, särskilt till Bokburen. På söndag sitter Zulmir tillsammans med Katarina von Bredow i buren kl 12-13 för att delta i öppna skrivarworkshops och snacka med folk.
Om jag skulle ha något att invända mot den bok som jag strax tänker tipsa om, är det att den innehåller några ynka språkmissar*. Men så är jag också väldigt petig när det gäller sådana saker och dehär pyttiga sakerna smälter snabbt bort i sammanhanget, bort och förbi det faktum att jag läst en debut (= den första bok en författare får ge ut) som går PANGHEJAJBOMDUDUNK in i kroppen, den sitter där och kastar ett dovt pirrdunk-eko fram och tillbaka mellan hjärta, hjärna, tår och knän, långt efter att boken är utläst.
Ibland tänker jag att det finns två typer av läsare: somliga läser böcker helt linjärt: från pärm till pärm. Andra kollar in hur det slutar, ibland redan innan de börjar läsa, eller så gör de det flera gånger under läsningens gång. Jag brukar räkna mig till den första gruppen, åtminstone när det gäller romaner**. Men när jag läste Bortom världen utanför av (alltså) 
debutanten Hedvig Andersson fick jag hålla hårt i fingrarna för att inte bläddra fram till slutet och få veta hur det skulle sluta.
Språket är tätt, tätt och ligger verkligt nära berättelsen om en liten flicka som växer upp alldeles ensam, inlåst i en fuktig jordkällare. Dit kommer en kvinna med mat (mosad fisk och mosad potatis) och vatten. Dit kommer även män som ålar fram över golvet och talar i tungor, rör vid flickan. Men en dag kommer i stället en pojke – och talar direkt till henne! Hon kan inte svara, eftersom hon aldrig lärt sig tala…
Dethär är en fruktansvärt drabbande berättelse om religiös fanatism, familjers smärta och kampen för ett värdigt liv. Läs den. Kolla redan nu om den finns inne på ditt bibliotek (länken går till Haninge bibliotek, där jag jobbar), så kan du låna den redan i morgon.
/Ka
* och kanske tappar den lite trovärdighet, men jag sväljer det – för berättelsen är så bra i övrigt!
** Poesi- och novellsamlingar behandlar jag lite friare..
PS. Läs Hedvigs blogg här.
PS. Tycker ni att jag läser ovanligt mycket just nu? Det kanske verkar så eftersom jag har haft flera böcker på gång, samtidigt. Dessutom råkar jag vara förkyld eller ha influensa, inte vet jag vilket, och ligger mest i soffan hela dagarna. Då blir det lite mer läst än vanligt.
Senaste kommentarer