Kommer ni ihåg att jag läste en bok som handlade om paranormala företeelser och en annan om mystiska tidsresor förra veckan? I morse avslutade jag ännu en fascinerande bok om oförklarliga fenomen. Precis som de två andra utspelar den sig bitvis i en riktigt spöklik miljö.
Tornrummets hemlighet
av Niklas Janz
är en berättelse om en berättelse – eller ska vi säga en berättelse om flera berättelser? Mirjam och hennes föräldrar flyttar, precis som en viss Coraline, till ett gammalt, stort och ståtligt hus ute på landet. Mirjam väljer det bästa rummet; det som ligger precis under det vackraste tornet och därför kallas för Tornrummet. En smal spiraltrappa leder upp till ett tomt utrymme med massor av snedställda fönster. När Mirjam ligger på golvet där, ser hon hela himlen.
En dag anar hon en liten tunn skåra i en av väggarna. När Mirjam undersöker den närmare, begriper hon att hon har hittat ett lönnfack. Det är inte tomt. Tolv svarta anteckningsböcker ligger sammanbundna i tre buntar och i den första boken hittar Mirjam en lapp inklistrad med texten:
Jag har inte mycket tid. Jag vet inte vem du är som läser det här, jag vet inte ens om det gått några dagar eller flera år innan någon hittar mina böcker. Kanske är det redan för sent. Men jag ber dig ändå om Dessa böcker har blivit farliga, något jag inte insåg när jag började skriva. Nu ser jag ingen annan utväg än att gömma dem så väl jag kan, så de inte hamnar i deras händer. Jag vill inte förstöra dem… De är mina förvirrade försök att få ordning på de märkliga upplevelser som lett mig in i denna återvändsgränd. Jag är jagad och snaran dras åt. Jag ser ingen har ingenstans att ta vägen. Min enda chans är att du som hittar dem inte också är på deras sida, och att det inte redan är för sent. Annars I annat fall Läs igenom böckerna och bilda dig en egen uppfattning. Kanske ser du något mönster, en utväg, som jag missat.
En sak till Och visa inte böckerna för någon, inte ens för dina närmaste! Tala inte om dem! Jag har lärt mig att inte lita på någon, jag har anledning och men det har jag fått betala dyrt för. Jag skriver detta för din egen säkerhet, du måste tro mig! Var överhuvudtaget försiktig med och tänk på vad du säger , särskilt till främmande människor. Och inte minst när du drömmer. var på din vakt!
Jag hinner inte förklara mer. Jag måste skynda mig nu, jag måste bort härifrån.
Läs böckerna och döm själv! Kanske finns det ännu hopp…Milan
Fattar ni? Det är klart att Mirjam börjar läsa böckerna. Och det hon läser verkar helt osannolikt, ändå pekar alltfler saker på att det Milan har skrivit faktiskt har hänt. Och det är helt klart så att Milan, pojken som bodde i det gamla huset innan Mirjams familj flyttade in, är riktigt illa ute. Jag blir alldeles rysig av att läsa denhär boken. Å, vad den är bra.
Du kanske undrar om det var något jag retade mig på när jag läste Tornrummets hemlighet. Ja, det var det. Men jag skriver det bara i kommentarerna, för jag vill inte förstöra just din läsning av boken. Hur som helst påminde den också om Tordyveln flyger i skymningen – eller i alla fall mitt minne av Tordyveln – så nu är det bäst att jag läser om den.
/Ka
FLASKPOSTEN 2005-2013 