I kontakt med det förflutna

Clare och Emily, Nora och Cecilia, säger de namnen dig något? För mig innebär de så mycket – jag kan nästan känna lukter som jag tror att dehär personerna har känt. För nu har jag läst två finfina böcker om oförklarliga händelser igen.

Charlotte varannan dag skrevs redan 1969 av Penelope Farmer. (Var dina föräldrar födda då? Det var inte jag.) När Charlotte flyttar in på sin nya internatskola börjar märkliga saker hända nästan genast – redan första natten faktiskt. Charlotte SometimesFör när Charlotte vaknar upp i samma säng där hon somnade, har omgivningen rört på sig en smula. Och flickorna i sängarna runt omkring är inte alls de flickor som hon sade godnatt åt kvällen innan. Efter ett tag begriper Charlotte att hon har flyttats bakåt i tiden och tydligen heter Clare här – men hur är dendär Clare egentligen? Och, viktigast av allt, hur ska Charlotte kunna hitta tillbaka till sin egen tid igen?

Om du känner dig säker på engelska kan du läsa lite om Charlotte sometimes, som boken egentligen heter, här.

I Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe (hon som gjorde Tordyveln flyger i skymningen) händer liknande saker. Eller: händelserna i sig är egentligen inte alls särskilt liknande, men jag tycker ändå att det är spännande att läsa dehär böckerna direkt efter varandra. Agnes Cecilia - en sällsam historiaAgnes Cecilia handlar kanske i första hand inte om någon som heter Agnes Cecilia (eller gör den det…?) utan kanske mer om tonåriga Nora. Noras föräldrar dog i en bilolycka när hon var liten, och nu bor hon bor med sin faster*, med familj. I den stora, pampiga våningen som familjen precis har flyttat till, händer det ganska ofta att Nora är ensam. Och nästan varje gång kommer en osynlig besökare. Nora hör steg som går utanför dörren till hennes rum och samtidigt börjar ett vackert pianostycke spelas. Det är inte så att Nora blir rädd, snarare nyfiken. En bok faller ur hyllan vid flera tillfällen – varje gång är det samma uppslag som kommer fram. Snart läggs fler oförklarliga händelser till varandra och Nora dras in i en helt annan värld än den hon själv är van vid…

Det är så härligt att bara krypa in i Noras och Charlottes världar. Jag gjorde det igår – när ska du göra det?

/Ka

PS. Jag läste Agnes Cecilia första gången 1988 – när jag var 10 år. Det har gått lång tid sedan dess. Ändå minns jag så mycket och blir alldeles glad över att läsa om Nora igen. Det känns som att träffa en gammal vän. DS.

* hihi, hon heter Karin och är bibliotekarie, precis som jag!

Annonser

8 Responses to “I kontakt med det förflutna”


  1. 1 flaskpostenJohanna 17, november, 2008 kl. 3:37 e m

    Alla som gillar att lyssna på The Cure måste ju bara läsa Charlotte Sometimes! Sen kan man jämföra boken och låten sånt är alltid kul, tycker jag 🙂

  2. 2 flaskpostenkarin 17, november, 2008 kl. 3:54 e m

    Javisst, har du läst boken?

  3. 3 FlaskpostenJohanna 18, november, 2008 kl. 10:42 f m

    Jappsolut, sånt missar inte en liten Cureian! Men det var några år sen och jag har för mig att den inte kändes så speciell som jag hade hoppats. Jag minns den som en liten besvikelse och det trots internatmiljön som jag brukar vara svag för och allt.
    Tyckte du om den mycket?

  4. 4 flaskpostenkarin 18, november, 2008 kl. 11:13 f m

    Nej, det förstås! Jo, jag gillade den. Charlotte varannan dag är inte den bästa bok jag har läst, men den fick mig att minnas många av de böcker jag älskade när jag var i 10-12-årsåldern. Det kändes skönt nu, jag har feber och tycker om att ligga ner och sludderläsa lite då och då mellan sömnperioderna. Då är Charlotte varannan dag perfekt läsning!

  5. 5 Ika 18, november, 2008 kl. 7:57 e m

    Jag har velat läsa Charlotte Sometimes sedan jag hittade den på en topplista med ionternatskoleskildringar i somras. Tyvärr finns den inte att få tag på via mitt bibliotek, inte ens fast jag låter bli att vara knusslig med språken.

    En annan bok i den här genren som jag minns som en väldigt speciell läsupplevelse för sisådär 15-20 år sedan är Ruth Parks Vem är rädd för Beatie Bow?. Om jag inte minns helt åt skogen fel så utspelar den sig i Australien.

  6. 6 flaskpostenkarin 18, november, 2008 kl. 8:45 e m

    Nämen? Du kan inte ens fjärrlåna den?

    Titel Vem är rädd för Beatie Bow? har jag alltid varit nyfiken på, och det aktualiserades när jag nyligen läste Vem var Hetty Danes? av Robert Swindells.

  7. 7 lena kjersen edman 19, november, 2008 kl. 9:15 f m

    Hej vuxna! Ruth Parks Vem är rädd för Beatie Bow finns som En Bok För Alla.
    Om någon missat att köpa den, så hör av dig till förlaget En Bok För Alla i Stockholm.
    Det är mycket möjligt att EBFA har den till salu, om den alltså inte tagit helt slut.
    Beaty Bow är en jätte-tacksam bok – så bra! – för en lärare eller en bibliotekarie att bokprata om både för fantasy-lystna och reality-lystna barn från 10 år och uppåt.

    Och missa inte (särskilt ni som gillar tvilling-temat och rysarstämning och skickligt skildrad sorgsenhet), (fast den finns nog inte som EBFA)
    Penelope Farmer: TJOCKARE ÄN VATTEN.
    Kanske finns den i magasinet på närmaste bibliotek?

    Apropå En Bok För Alla – som lever ytterst farligt efter valet 2010 – så rekommederar jag ALLA bibliotekarier och lärare som vurmar för bra böcker som inte längre går att få tag på – att göra ett besök hos En Bok För Alla i deras nya lokal. Och då ska ni ha med er en massa Selmor så ni kan handla jättebra böcker hej vilt och billigt till era bibliotek och skolor.
    SKIT ISTÄLLET I ALLA REOR, de har ju numera ett rätt ointressant urval
    tycker
    Lena Kjersén Edman

  8. 8 flaskpostenkarin 19, november, 2008 kl. 2:33 e m

    Å, detdär var bra att veta såhär inför jul och allt! Tack, Lena!


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: