Måste man läsa nya böcker hela tiden?

Nej, gamla böcker kan vara roliga, spännande, underbara, sorgliga, spännande, tänkvärda, skrattiga, sönderslitna, älskade, tårbestänkta osv. Det finns ingen hejd på det. Man behöver inte läsa en massa nya böcker hela tiden. Visst är det skönt?! Hej allihop, vi struntar blankt i vilka författare som är snygga eller kanske syns mest i TV nu. Hoppa över alla himla annonser och reklam för alla nya böcker! Gå till bibblan och fråga om tips på riktigt bra, gamla böcker. Här får du två tips av mig!

Jag har läst två rätt gamla böcker på raken nu: Glastunneln av Maria Gripe och Ulrike och kriget av Vibeke Olsson. De böckerna är så gamla att jag inte hittar några omslagsbilder på nätet. Eller: jo, en bild på Ulrike och kriget finns det – men det är inte samma omslag som till den boken jag har läst, så jag lägger inte upp dem. Såhär såg Maria Gripe ut:   Maria Gripe

I Glastunneln (som kom ut redan 1969, alltså för fyrtio år sedan – samma år som Västerhaninge bibliotek öppnade för första gången!) får man hänga med i en killes tankar utan att någonsin få veta vad han heter. Jag tror att han kanske är 15-16 år ungefär. Fast det vet man inte säkert. Hur som helst: killen får nog av alla runt omkring sig och åker tåg till Stockholm. Där stannar han, utan att någonsin höra av sig till familjen. Och eftersom dethär är långt före mobiltelefonernas tid, slipper han klicka bort samtal från oroliga föräldrar. I stället får han tid för tankar – och att lära känna många nya människor. Å, jag skulle så gärna vilja träffa bokens personer, särskilt Elna Terese, igen. Och vet ni, ibland tror jag lite att huvudpersonen i Glastunneln är en äldre version av Jonas från Tordyveln flyger i skymningen.  

Då och då pratar jag med människor som säger att ”denhär boken var tråkig – det händer ju ingenting!”. Jag tror att de kanske skulle säga så om denhär boken också. Det är nämligen ingen som blir mördad, ingen som blir kär (eller: jo, fast inte på det sättet). Inte heller är det några föräldrar som skiljer sig. Det som händer, äger i stället rum inne i huvudpersonens tankar.  Det tycker jag om.

Den andra gamla boken jag tänkte berätta om, rör sig också mycket inne i huvudpersonens tankar. Fast det händer också väldigt många, mycket dramatiska, saker. Ulrike och kriget handlar om andra världkriget. Vibeke OlssonDen tonåriga Ulrike bor i Tyskland med sin mamma, pappa och tre bröder. Ulrike är helt och hållet säker på att Hitler är rätt person att leda Tyskland. Hon gör förfärliga saker utan att ångra sig – Ulrike är tvärtom stolt när hon får medaljer efter att ha angivit tre gamla vänner som visar anti-tyska tendenser. Ni kanske inte vet det, men när man lever i en diktatur och säger emot ledaren, råkar man ut för vidriga straff. Det gör personerna som Ulrike anger och hon är ändå fullt övertygad om att hon har gjort rätt. Ulrike och kriget är ett skrämmande bevis på hur lätt man kan bli hjärntvättad. Trots att familjen blir allt fattigare, och trots att pappan och många andra dör, älskar Ulrike Hitler. Eller gör hon det? Det finns en annan bok om Ulrike, den heter Ulrike och freden. Den ska jag nog läsa snart.

/Flaskposten-Karin

Annonser

2 Responses to “Måste man läsa nya böcker hela tiden?”


  1. 1 Josef Boberg 10, april, 2009 kl. 9:03 e m

    ”…Ulrike och kriget är ett skrämmande bevis på hur lätt man kan bli hjärntvättad. …”

    Jag hoppas att Du menar hjärnförsmutsad – eller ❓

  2. 2 FlaskpostenJohanna 11, april, 2009 kl. 12:21 e m

    Jag håller med Karin, det finns hav av böcker som inte är sprillans splitternya som jag skulle vilja läsa eller läsa om. Bara svårt att veta vad man ska välja först bland allt man vill hoppa in i! Glastunneln lät fantastisk med händelserna inne i huvudpersonens tankar, sånt gillar jag med 🙂


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: