Dubbelprat: Flaskposten-Ka dissar två böcker!

Har du någon gång blivit riktigt, riktigt besviken när du läst en bok? Har du tänkt att ”hela historien verkar vara så smart och bra och intressant, men den skulle vara skriven på ett annat sätt” ? Så tänker jag om Nabus bok. Handlingen utspelar sig i framtiden, året är 2040. Lee är väl kanske tolv-tretton år och en simpel ficktjuv. Hela hans familj lever på att sno saker från andra. Om Lee och hans bröder misslyckas, får de stryk av farsan. Nabus bokNästan ingen i Lees familj kan läsa. En dag, när Lee försöker komma undan efter att ha stulit något värdefullt, hamnar han inne på ett gammaldags antikvariat. Han har aldrig sett så många böcker förut. Och när innehavaren förstår att Lee är en tjuv, låser han in honom i en liten skrubb. Där kommer Lee över en bok, som senare ska visa sig vara alldeles magisk. Och det är fler som är intresserade av boken…

Ja, ni hör, det låter ju jättespännande. Men det är inte det. I stället känns det som att författarna (Zizou Corder är en pseudonym, ”täcknamn”, för en kvinna och hennes dotter*) flåsar fram varenda mening. Och såhär är det: boken är uppdelad så att olika personer berättar i var sina kapitel. Det märks att Zizou har försökt att göra det tydligt genom språket också, men det lyckas inte. Ständigt denna tillkämpade ton. Jag blir bara trött. En grej till som jag irriterar mig mycket på är att huvudpersonen hela tiden tänker ”det är typiskt tjejer att göra si eller så” osv… Vadå ”typiskt tjejer”??? Vad är egentligen typiskt tjejer och typiskt killar? Nä, fy på er, Zizou, dethär får ni bakläxa på!

Precis samma besvikna känsla som jag fick av Nabus bok, fick jag av Vinter på Berättargränd. Till en början verkar allt så himla bra: det är vinter i ett land långt borta, och alla barn har långa lov på vintrarna eftersom de riskerar att få svåra köldskador om de är ute för länge.Vinter på Berättargrand Så kallt är det. Snöstormarna rasar och vargarna stryker utmed husväggarna. Också här finns ett gammalt dammigt antikvariat med en alldeles särskilt speciell bok. Allt är upplagt för största möjliga mysrysarestämning… Men det är så förbenat tråkigt skrivet! Och författaren upprepar samma mening efter några rader igen, som om läsaren vore så dum att hon inte kom ihåg var hon nyss läste! Så får man bara inte göra – underskatta sin läsare. Aja baja!

//Flaskposten-Ka

*De har skrivit böckerna om Lejonpojken också

Annonser

2 Responses to “Dubbelprat: Flaskposten-Ka dissar två böcker!”


  1. 1 Maria 7, maj, 2009 kl. 12:05 e m

    Hej!

    Håller inte med om ”Vinter på Berättargränd” tycker den är underbar och språket flyter bra

  2. 2 flaskpostenkarin 7, maj, 2009 kl. 5:06 e m

    Kul, Maria! Jag gillar inte att bli besviken på böcker, det gör mig ledsen. Men nu blev jag genast lite gladare när du gillade Vinter på Berättargränd…


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: