Arkiv för september, 2009

FlaskpostenFRÅGOR till Johanna Lindbäck

Här kommer intervjun med Johanna Lindbäck som vi utlovade igår!

Hej! Hur kom du på titeln ”Tänk om det där är jag?” Den känns så mitt i prick, men hur tänkte du kring den?

– Hmm… Det var faktiskt inte jag som kom på den… Jag hade en helt annan titel, ”Den nya Agnes”, men då tyckte förlaget att det lät mer som en bok för yngre barn. Vi var tvungna att komma på en annan och bråttom var det och jag var så inkörd på min första titel… så min förläggare satte sig och kollade igenom manuset om det var något bra som dök upp, fängslade, och då hittade hon den frasen: tänk om det där är jag. Och jag tycker den är skitbra! Den är dubbel och kan ses både avskräckande och uppmuntrande, och den beskriver verkligen handlingen perfekt. Men jag kan tyvärr inte ta åt mig äran. (Måste tillägga att de två tidigare titlarna har jag kommit på helt själv!)

När man läser dina böcker så får man känslan av att du gillar att göra listor, stämmer det och i så fall vad är det du gillar med det?

-Jag gör aldrig listor! Insåg med denna att det är listor i ”En liten chock” också, men nej, jag är inte alls en listig person. Jag kan göra små kom ihåg-lappar, men inte mer än det.
Det som är bra med listor är att det blir så tydligt och klart. Ingen tvekan om vad Gustav vill ska hända, eller hur Agnes ska vara. Så sen är det ju bara att börja berätta om det…

Vilken av dina böcker tror du skulle passa bäst att filmatisera och varför?

– Kanske ”Min typ brorsa”? De andra två innehåller rätt mycket tankar och då blir det sån voice-over, det kanske inte är så bra. Fast i och för sig, den senaste ”Tänk om…” skulle nog egentligen funka också. (Bara inte jag ska skriva manus, och måste stryka och ta bort massa.)

Har du funderat på att skriva i någon mer genre? För yngre barn, vuxna, deckare eller annat?

– Jag funderar hela tiden på att skriva annat, och jag skulle gärna skriva mycket mer om jag hann. Nu har jag nyss fått en jättebra idé som är för marginellt yngre barn, såna på högstadiet. (Att huvudpersonerna går på högstadiet menar jag.) Och sen vill jag skriva för vuxna, har en roman liggande sen något år men den måste fixas till massa. Allt hänger på tid.
Det är alltid ungefär samma genre – vanliga böcker med lite kärlek och relationer. Inga deckare. Relationer och sånt är helt klart min grej, bara att det skulle vara kul att gå uppåt och neråt i åldrarna. Den jag håller på med just nu handlar om en kille i trean på gymnasiet, så kanske efter den är klar. Då får jag se vad det blir.

**********************************************************

Tack Johanna! Vi hoppas att du hittar en massa tid att skriva, så att det blir böcker av de olika spännande bokidéerna!

Annonser

TÄNK OM DET DÄR ÄR JAG – Johanna Lindbäck

Direkt när jag såg boktravarna, tekoppen och soffan Tänk om det där är jagpå omslaget, plus vände och läste LIST-texten på baksidan, så kändes det här precis som en sån bok jag vill kasta mig ner och läsa, och det stämde faktiskt jättebra!

Tänk om det där är jag – det är en helt suverän och tankeframkallande titel, tycker jag. Ordkombinationen gör liksom att man börjar fundera över sånt som den här boken handlar om. Och det är verkligen en bok som det är lätt att känna igen sig i – vem har inte någon gång försökt passa in, velat vara någon annan, eller i alla fall lite annorlunda än sig själv?

 Men kan man bli normal? Vad är normalt och framför allt för vem är det normalt? Agnes och hennes familj flyttar till Umeå i slutet av sommaren och Agnes har bestämt sig. Hon har en viktig plan. Planen ska rädda hennes gymnasieliv. Det är en ”att-vara”-lista som går ut på att hon ska vara så NORMAL som det bara går, så normal att hon passar in och slipper vara utanför och hänga med någon som också är utanför, bara för att slippa vara ensam. Så var det för Agnes första året på gymnasiet nere i Stockholm, och med det nedpackat i resväskan upp till Umeå har hon ju egentligen inget att förlora… 

Det börjar oväntat bra. Utifrån skulle Agnes nog kunna beskriva det som en riktig drömstart med en massa flyt. Hon dras snabbt in i grannen och klasskompisen Adams gäng, MEN där får hon hela tiden anstränga sig för att följa sin passa in-plan. Och oftast när hon blir medbjuden på olika grejer kommer hon på sig själv med att tänka:

”När är vi färdiga?” Som om det här var en sak hon var tvungen att ta sig igenom innan hon fick göra det hon ville. (Åka hem, pusta ut och byta om). […] De var liksom helt okej. På riktigt! Men tyvärr så kände hon sig trots det fortfarande som den felaktiga pusselbiten.

Tänk om det där ändå inte är jag liksom.

Och mitt i allt det här kämpandet med att träffa kompisar och ha ”jättekul” som alla andra, så finns det saker som verkligen känns bra, som att fika med musik-Jacob och hans band och som att titta på trista filmer inne hos Adam…

Jag tycker så mycket om hur man får lära känna Agnes genom att läsa hur hon säger och gör saker tillsammans med andra och sen fyller ut det i sitt huvud med funderingar som kanske inte precis passar ihop med det hon sagt eller gjort.

 Det här är en perfekt höstskolstartsbok att kasta sig in i när man kommer hem efter utmattande dagar, men den passar faktiskt för alla som vill ha en mysig bok att krypa upp i soffan med. En sån som man gärna drar ut lite på för att den inte ska ta slut för en. Man vill inte riktigt lämna Agnes och hela världen kring henne när man slår igen sista sidan!

*****************************************************************

d47f7eade1d7fca6d244e68e4b600d17.jpg Johanna Lindbäck har tidigare skrivit ett par ungdomsböcker som ger lite liknande läskänsla: En liten chock (2007) och Min typ brorsa (2008). 25d10b06766f0cc8ac068b57bf4322d9.jpgJag gillar alla tre böckerna, men kanske allra mest-bäst den här senaste!

Förutom författare är Johanna också gymnasielärare och dessutom en av skribenterna på megabokbloggen Bokhora, och förra året intervjuade vi henne på Flaskposten. Här kan du reprisläsa intervjun och få reda på vilken superkraft hon skulle vilja ha och en massa annat spännande…

Flaskposten är en av fem bloggar som är med och turnéskriver om Tänk om det där är jag. Läs gärna vad de andra tycker om boken: AnnaWii, Babbelfisken, Tonårsboken och Läserskan – Folkbladet

Och inte nog med det! Vi fick chansen att ställa några frågor till Johanna, så imorgon kommer en ny INTERVJU med henne här på Flaskposten. Då får du veta hur nya titeln kom till, om Johanna gillar listor, har några fler böcker på gång och vilken av böckerna hon tror skulle bli bäst som film. Missa inte imorgon alltså!

/Flaskposten-Johanna

Bad book – varning!

Om jag inte hade legat hemma sjuk och smått uttråkad hade jag aldrig läst färdigt boken Bad wedding av Catherine Forde. För jag tyckte boken var tråkig och dålig och extremt förutsägbar.

bad

Bad wedding handlar egentligen mest om en dålig möhippa där berättarjaget, Jane (som jag störde mig fruktansvärt på) förstör sin syster Lucys möhippa. Systern ska vara den prydliga och tråkiga person i boken som läsaren ska få minst sympatier för. Jag säger bara: GO Lucy.

Förlaget Barrington Stoke ger ut lättlästa böckerengelska och vanligtvis tycker jag de har en substans som ger någon slags utdelning: roande, underhållande, tankeväckande, sorgliga.

Men Bad wedding ger bara en bitter eftersmak. Jag är glad över att den är såpass tunn att det inte tog lång tid att läsa den.

Något positivt med boken… kanske att den är tunn så det gick bra att ligga i sängen och läsa den trots att jag var lite sjukdomsmatt.

/Sofia (som efter Bad wedding raskt började läsa i Libba Brays bok Längtans rike – trots att den är tegelstenstung)

ÖDLOR, gnistrande och glimmande, och LEJON, fagra, och…

människoätande människor i Märsta – jag älskar er, allihop!

Ni slingrar er in bland mina tankar och jag tror för några ögonblick att jag är ni. Eller att jag åtminstone känner er.

Hej alla flaskpostenläsare, jag heter Karin och har läst en bok som är sprängfylld av fenomenala dikter. Dikterna bildar tillsammans en lång text, och den känns helt klart starkare än många romaner. Ja: Britta, Klara och Tove har liksom klistrat sina ödleskinn över min hjärna.

Människoätande människor i Märsta

Aase Berg har skrivit många diktsamlingar, men med Människoätande människor i Märsta vänder hon sig för första gången till en yngre publik. Inte en sekund för tidigt tycker jag! Ni (vi) som vill träffa Aase Berg åker bums pang bom till Göteborrrrg, och kliver in på Bok- och biblioteksmässan för att uppsöka BOKBUREN – allra helst på torsdag kl 14-15. Då är Aase där tillsammans med Solveig Olsson-Hultgren. Och kanske även tillsammans med mig…

/Flaskposten-Karin

En ung killes dagbo… förlåt, jag menar journaler.

Skrattar ni högt när ni läser böcker? Det händer mycket sällan för mig. Det är svårt att skratta ensam. Någon enstaka gång frustar jag till lite lagom mycket, såhär: Hemrpfffhehe, ungefär. Men när jag läste Svenhammeds journaler skrattade jag högt, precis som jag brukar göra när någon annan är med, flera gånger dessutom. Men den är rätt sorglig också. Och minst sagt förbannad. Å, fina bok, jag önskar att du inte var utläst så att jag fortfarande hade kvar dig att läsa! Jag tänker på dig fortfarande, trots att jag har läst två böcker efteråt och håller på med en tredje nu. Dessutom är du förbaskat snygg.  Svenhammeds journaler

Nåväl. Vem är Svenhammed? Det får du förstås läsa när du läser hans journaler. Han dokumenterar allt. Inget undgår Svenhammeds kritiska öga. Men jag kan berätta att han är sjukt kär i Emilia, har två kompisar: Chino och Mjäll, en brorsa som bara läser, en farsa som är grönsakshandlare och en idiotisk morsa. Det är bara början…

Detta är Zulmir Bečevićs andra bok. Den förra, Resan som började med ett slut, tyckte jag också mycket om. De bägge böckerna är rätt olika varandra, och det imponerade på mig. Nu längtar jag maaaassor efter att en tredje bok ska komma direkt, helst igår, så att jag kan läsa den i morgon.

*********************************************

Förresten, om ni är i Göteborg under torsdag-söndag tycker jag att ni ska bege er till Bok- och biblioteksmässan, särskilt till Bokburen. På söndag sitter Zulmir tillsammans med Katarina von Bredow i buren kl 12-13 för att delta i öppna skrivarworkshops och snacka med folk.

och vinnare av årets Unghundsplakett är…

JAN LÖÖF!

lööf

Unghundsplaketten delas varje år ut till någon/några som jobbar med att främja barn och ungdomsserier i Sverige. Bakom priset ligger Seriefrämjandet. Läs mer om dem och och om priset här.

Grattis Jan!

/Sofia

Ny bokblogg

Missa inte nya fina bokbloggen Bokunge. Böcker böcker böcker i massor för barn upp till sju år!

bk3


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: