Ka har läst en helt fantastisk bok!

Åååå, det var med sorg i hjärtat jag lade ifrån mig Arra – Legender från Lavora av Maria Turtschaninoff. Arra2För första gången på rätt länge har jag tillåtit mig att läsa en bok långsamt, länge och samtidigt läst andra böcker, vid sidan om. Ibland är det svårt att göra så, jag blir för splittrad och förlorar fokus, men just med denhär boken, under just precis denhär perioden i mitt liv, fungerade det utmärkt. Jag har levt med Arra ungefär två veckor, samtidigt som jag funderat över de andra böcker jag läser. Det har varit spännande, och jag känner mig tom och ledsen nu, när boken är utläst. Skönt att jag har kvar de två andra böckerna – dels för deras egen skull, dels för att jag för alltid kommer att förknippa dem med Arra.

Vem är Arra? Jo, jag vill nog citera direkt från bokens första sida, så att ni får en känsla för bokens direkt underbara text, melodi och – sång.

Det här skedde innan Neara dräpte ormen, till och med innan kung Suleman försvann till havs. Den här berätteslen handlar om hur Lagora blev känt för sina bildvävar, och hur den andra freden mellan Lavora och Urundien kom till. Men allra mest är det här berättelsen om Arra den stumma, Arra den mångomsjungna, Arra den svarthåriga, Arra som lade grunden till Lagoras rikedomar, som föddes i den lilla byn Simora vid bäcken Simmol under järnbrukets blomstringstid.

Efter en mycket vacker, sagolik,  inledning förs läsaren in i flickebarnet Arras värld. Arra föds alltså stum och hennes familj betraktar henne som en tung börda. De kallar henne ofärding, men hon får ändå följa med systern Evia till staden Lagora efter att större delen av familjen omkommit i en brand. Livet i staden blir knappast lättare. Evia utvecklar en otrolig grymhet och låter den gå ut över alla i hushållet, särskilt över Arra. Men av en slump upptäcks Arras förmåga att fläta korgar, att väva mattor. På nåder tillåts hon bidra till husets arbete, men knyts samtidigt allt hårdare till sitt fängelse.

Det blir lätt lite torftigt att bara berätta vad som händer i en bok som denhär. Därför låter jag resten vara osagt. Förbered er i stället på ett vidunderligt äventyr som med språkets kraft för er in i naturens magi. Jag längtar tillbaka, och anar fortfarande tonen, någonstans långt därborta. Den sjunger i luften, elden, bäcken och jorden. Tonen…

Ka

Läs mer om författaren i hennes egen värld!

Annonser

5 Responses to “Ka har läst en helt fantastisk bok!”


  1. 1 lena kjersén edman 3, september, 2009 kl. 3:07 e m

    Ja Karin – Maria T. skriver verkligen bra. Du med.(Jag tror att jag har recenserat ”Arra” i BTJs sambindningslista).
    Lena

  2. 2 flaskpostenkarin 3, september, 2009 kl. 5:12 e m

    Ja, jag tror också att du skrivit om den där – tack vare det köpte jag in den till Västerhaninge bibliotek 🙂

    Och: tack för komplimangen!

  3. 3 Ika 3, september, 2009 kl. 10:02 e m

    Vad roligt att den här boken når ut även utanför de finlandssvenska kretsarna, för det är den sannerligen värd! Jag recenserade boken när den kom i våras, hör av dig om du vill läsa och jämföra åsikter – fast i grunden var vi nog ungefär lika förtjusta både du och jag. 🙂

    Och visst är språket fantastiskt, likaså temat med Arras sång, som för mina tankar till den avslutande delen i Skämmar-serien.

  4. 4 flaskpostenkarin 4, september, 2009 kl. 6:52 f m

    Hej Ika! Så roligt att du också tyckte om Arra. Var recenserade du den, finns din text på nätet? Ja – jag tänkte också på skämmarserien, mycket. Många hälsningar från Ka

  5. 5 Ika 16, september, 2009 kl. 12:37 e m

    Jag recenserade den i Vasabladet, men deras recensioner finns dessvärre inte på nätet. Hade tänkt maila den, men upptäckte att den finns bland det material som ligger på hårddisken i gamla datorn och som inte är åtkomligt just nu. Det kan alltså ta lite tid…


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: