Bad book – varning!

Om jag inte hade legat hemma sjuk och smått uttråkad hade jag aldrig läst färdigt boken Bad wedding av Catherine Forde. För jag tyckte boken var tråkig och dålig och extremt förutsägbar.

bad

Bad wedding handlar egentligen mest om en dålig möhippa där berättarjaget, Jane (som jag störde mig fruktansvärt på) förstör sin syster Lucys möhippa. Systern ska vara den prydliga och tråkiga person i boken som läsaren ska få minst sympatier för. Jag säger bara: GO Lucy.

Förlaget Barrington Stoke ger ut lättlästa böckerengelska och vanligtvis tycker jag de har en substans som ger någon slags utdelning: roande, underhållande, tankeväckande, sorgliga.

Men Bad wedding ger bara en bitter eftersmak. Jag är glad över att den är såpass tunn att det inte tog lång tid att läsa den.

Något positivt med boken… kanske att den är tunn så det gick bra att ligga i sängen och läsa den trots att jag var lite sjukdomsmatt.

/Sofia (som efter Bad wedding raskt började läsa i Libba Brays bok Längtans rike – trots att den är tegelstenstung)

Annonser

4 Responses to “Bad book – varning!”


  1. 1 Lena 24, september, 2009 kl. 4:09 e m

    Har inte läst boken, men förstår vad du menar. Gillar man inte berättarjaget är det svårt att fastna för en bok – istället stör man sig!

    Om du gillar att läsa på engelska kan jag rekommendera The Time Traveler’s Wife av Audrey Niffenegger. Såg just att den blir film snart – så skynda dig!

  2. 2 Sofia 24, september, 2009 kl. 10:55 e m

    Visst är det viktigt att man gillar berättarjaget. Hmmm nu försöker jag komma på någon bok där man ogillar berättarjaget men ändå gillar boken… I just det här fallet var berättarjaget verkligen bara störig och jobbig.

    Jag har läst Niffeneggers bok! Fast det var på svenska och för ett par år sedan, kanske värd att läsa igen innan filmen – som jag längtar jättemycket efter! Gillade boken massor.

  3. 3 lena kjersén edman 25, september, 2009 kl. 10:20 f m

    Nog kan man väl tycka att en bok är bra – också väldigt bra – även om man inte gillar berättarjaget (eller huvdpersonen som verkar ha den allvetande författarens röst)?

    Tänk på kusliga och omskakande romener som Främlingen eller Dvärgen eller Brott och straff eller Anteckningar från ett källarhål eller Lolita eller Ondskan eller Ett ufo gör entré.
    Nog är de väl ….bra?
    Jag skulle inte vilja ha läst någon av dem innan jag blev tonåring (och det slapp jag), men sedan dess hör flera av de här romanerna till mina omläsningsfavoriter.

    Eller tänk på starka ungdomsromaner av Robert Cornmier, Bjarne Reuter, Douglas Foley,Susan E Hinton, John Marsden,Eva Wikander… (Plus många norska.)
    För några år sedan talade man mycket om att det då var en trend i ungdomsomanen med onda huvidpersoner (ibland var dessa också berättare). Förra chefen för Barnboksinstitutet Sonja Svensson kritiserade den trenden medan ungdomsboksförfattaren Mats Berggren – som också kan ha rätt tuffa protagonister i sina egna böcker – försvarade trenden.

  4. 4 Sofia 25, september, 2009 kl. 10:51 f m

    så sant! Jag visste väl att det fanns ett gäng med osympatiska berättarjag i bra böcker. I sådana fall kan ju ändå berättarjaget fängsla fast h*n är osympatisk och det är bra och ger en läsupplevelse på ett annat sätt än om man bara älskar berättarjaget.


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: