Fy fanken vad jag älskar att bli rädd!

Nu är det höst, riktigt ruskigt mysigt, om ni frågar mig… För ungefär en  månad sedan läste jag ut en bok som jag gärna skulle vilja ha oläst, så att den kunde göra mig sällskap i soffan nu under dessa rysliga oktoberkvällar.  Djävulens märke gjorde mig räddare än någon av Magnus Nordins tidigare böcker och jag måste i sammanhanget får beklaga att ni som inte hängde i Bokburen under Bok & bibliotek missade en mycket intressant sammandrabbning mellan Magnus Nordin och Mårten Sandén (vars bok Den femte systern jag gillade mycket)…

Nåväl, det var ju en parentes, så att säga, och nu rumlar vi i stället pladask in i händelsernas centrum, dvs. nutid på en högstadieskola som ligger mitt på Södermalm i Stockholm. Djävulens märke9c är monsterklassen som fått den ordinarie svenskläraren att sjukskriva sig, och de andra lärarna vill inte ta i klassen med tång. Ni kanske fattar att rektorn blir minst sagt nöjd när den nya vikarien, Malin Lärka, får superkontroll på till och med de stökigaste eleverna? Det är bara det att Malin Lärka inte är vem som helst. Och det begriper två lärare som det såklart går riktigt illa för. Det fattar också Ella, en av tjejerna i klassen. Men hur ska hon lyckas besegra ondskan? Eller: är Malin Lärka egentligen genuint ond?

Det finns mycket att prata om när man har läst Djävulens märke. Tur att en i min vuxenbokcirkel också har läst den, så att vi kan prata om Magnus Nordins fruktansvärda tegelsten nästa gång vi ses… Fast tills dess hoppas jag att fler som läst boken kan ge sig tillkänna i kommentarsfältet, och smälla igång en diskussion om bland annat ondska.

Återkommer kanske till Djävulens märke när jag läst uppföljaren till Den femte systern, Det tysta barnet. Jag har längtat efter den boken i ett år, men har en hel del andra böcker i högen just nu.

/Flaskposten-Ka

Annonser

8 Responses to “Fy fanken vad jag älskar att bli rädd!”


  1. 1 Björn Lindgren 16, oktober, 2009 kl. 5:02 e m

    Bara som en liten upplysning: Mårten Sandéns nya Jannike-bok heter Det viskande barnet.

    Jag tycker det är en bra och på många sätt annorlunda historia, kanske ännu rikare och mer fantasifull än Den femte systern. Jannike är sig lik men utvecklas som person. Ska bli intressant att se vad du tycker om den. Lite rädd blir du säkert! 😉

  2. 2 flaskpostenkarin 16, oktober, 2009 kl. 6:28 e m

    Jaaa! Fy farao vad jag är rädd för Joculatores!!! /s. 177.

  3. 3 Björn Lindgren 18, oktober, 2009 kl. 2:38 e m

    Men hav tröst! Jannike klarar allt! (Läst hela.)

  4. 4 Björn Lindgren 18, oktober, 2009 kl. 2:40 e m

    PS I förtroende: Mårten är rädd för clowner och fåglar, det har han varit ända sen han var liten. (Vet jag i egenskap av Mårtens pappa.) DS

  5. 5 flaskpostenkarin 19, oktober, 2009 kl. 11:14 f m

    Huuuu… Samma här!!!

  6. 6 Björn Lindgren 19, oktober, 2009 kl. 11:26 f m

    Då är du ju den perfekta läsaren för Mårtens skräckisar. En rälig clown förekommer också, så vitt jag minns, i Juveltjuven, en av de tidiga Petrinideckarna. Skräcken lär ha uppstått när vi i ovist föräldranit tog med honom på cirkus i alltför späd ålder.

  7. 7 flaskpostenkarin 20, oktober, 2009 kl. 8:58 f m

    Visst är jag det 🙂 Läste ut DVB i förrgår kväll och snart kommer en flaskpost!

  8. 8 Björn Lindgren 20, oktober, 2009 kl. 10:38 f m

    Kul! Mårten sitter ju i ett litet responsvacuum första tiden efter utgivningen av en ny bok, så det är kul när det börjar trilla in reaktioner. I fjor blev det ju Augustnominering, men den uteblev i år. F n är han på helig barnboksmark, i Vimmerby, för några dagars skol- och/eller biblioteksbesök. Att träffa och tala med barn hör till det roligaste han vet. Baksidan är förstås att vara så mycket borta från sin egen snart treåriga dotter.


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: