Game over – extra liv?

Igårkväll läste jag ut Johan Unenges bok Mitt extra liv.

Det är en serieroman där sidor med romantext blandas med sidor med serierutor.

Det som är lite speciellt är att textavsnitten tar vid där det som berättas i bilderna slutar, så om man bara läser texten och inte kollar så noga på vad som händer i serieavsnitten eller tvärtom, så missar man en massa.

Jag gillar det! Variationen och att man tvingas stanna upp och kolla saker lite då och då. Det kan dyka upp något i texten som gör att man vill bläddra tillbaka till bilderna för att förstå hur det hänger ihop.

Men ibland blir det också rätt förvirrande. Som på ett ställe där Mattias snackar med sin pappa som på ena sidan rufsar sig i håret (det han har kvar) enligt texten, och när det blir serieruta på nästa uppslag så är han totalt skallig.

Alltså boken är inte alls så lättläst som den ser ut att vara och det händer en hel del läskiga grejer i det lilla samhället där Mattias bor. Det som vanligtvis brukar vara häftiga detaljer i tv-spelsvärlden som han delar med kompisen Ubbe flyttar plötsligt in i hans riktiga liv också och då är det inte lika lätt att stänga av eller veta hur man ska göra…

Det finns två stora plus som gör boken intressant: Handlingen och serie-romanformen.

Sen finns det två minus som irriterar lite: 1. Biblioteksskildringen är dammigt klyschig och trist. 2. Bilderna är rätt ojämna i kvalité som på omslaget är de snygga, men på andra ställen (s. 90 som exempel), är de röriga och personerna ser fulare och mer skissartade ut.

Alltså plusen ++ är tyngre, och det går inte riktigt att lägga ifrån sig boken när sista sidan är utläst och bara sluta tänka på den så där som the end och game over!

/Johanna

Annonser

5 Responses to “Game over – extra liv?”


  1. 1 Hanna 22, april, 2010 kl. 6:59 e m

    Jag läste den här för ett tag sedan och jag håller med dig om att variationen ger boken ett extra plus. Jag tycker att det är så bra att bilderna inte sammanfattar texten utan för berättelsen vidare. Men jag kan tänka mig att många tappar bort sig om man t.ex. är en ovan serieläsare. Vad tyckte du om den stora flyktingfrågan, passade den in?

  2. 2 Johanna 23, april, 2010 kl. 8:27 f m

    Jo det tycker jag, serieformen känns som ett lite mer lättillgängligt och mindre tungt sätt att närma sig ett sånt ämne. Kanske att det ibland blev något övertydligt för min smak med den firade basketstjärnan Yosseff och hatet mot de gömda flyktingarna som motpoler, men i det stora hela tyckte jag att det var bra.
    Vad tyckte du?

  3. 3 lena kjersen edman 23, april, 2010 kl. 2:27 e m

    På ”Palatsets” hemsida finns två jättefina recenioner av ”Mitt extra liv”.
    Recensenterna är BOKar = tonåringar som träffas på Palatset (än så länge i Gamla sta´n, snart på Riddarholmen) en gång i månaden oxh diskuterar litteratur.
    De två som recenserar har mänga väldigt intressanta tankar om Johan Unenges grafiska roman.
    LÄSTIPS!

  4. 4 Hanna 25, april, 2010 kl. 7:18 e m

    Jag tyckte att det passade in. Eller, utan det skulle jag inte varit lika intresserad av berättelsen. Men jag håller med om att det blev lite övertydligt med dubbelmoralen. Min recension finns att läsa som Lena skrev, på Palatsets hemsida. Men också på min blogg.

  5. 5 Johanna 26, april, 2010 kl. 8:20 f m

    Vilken fin bokbloggssida du har Hanna! Och jätteintressant att läsa din recension!


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: