Arkiv för juni, 2010

En ny Wilson

En av världens mest kända dagböcker är den Anne Frank skrev under andra världskriget. India i boken Tvillingsjälar av Jacqueline Wilson är helt besatt av Annes dagbok och hon för själv noggranna dagboksanteckningar om sitt liv. Ett liv hon lever i ett stort hus tillsammans med sina rika föräldrar och i den flotta privatskolan. Men livet leker inte för India trots alla privilegier: hon är utstött i skolan och hemma sätts hon på ständiga bantningskurer av en mamma som inte bryr sig om henne.

Problem har även den dagboksantecknande Jewel som i Tvillingsjälar misshandlas av sin hemska styvpappa och vars mamma tar styvpappans parti (det är FRUKTANSVÄRT, jag blev riktigt ARG när jag läste det). Jewel får flytta hem till underbara mormor men problemen är inte över…

En slump gör att rika India och fattiga Jewel möts och blir goda vänner. En vänskap som Jacqueline Wilson väver ihop med Anne Franks liv. Tvillingsjälar är en rolig, sorglig, upprörande och tankvärd bok som skildrar dels vänskapen mellan två levande flickor men som jag ser det: även vänskapen till en flicka som levde för länge sedan.

/S

Ett sommaräventyr

Vill du läsa en sommarspännande och spökmysig bok?

<—- Den sista strandgasten av Lena Arro innehåller en mängd ingredienser jag gillar att läsa om på sommaren: ett stort hus som stått tomt i många år, spännande berättelser om förr och om spöken, gömda skatter samt en hel del sol och strand.

Boken är en fristående del om Marie och Mirja, de tre tidigare delarna är Blommor på Höökens grav, Änglamakerskans hus och Häxbergets hemlighet.

/Sofia

Var är Flaskposten?

ÄNTLIGEN är det sommar och Flaskposten är ute och guppar lite här och lite där. En Flaskpost är och guppar ända borta i Paris. Den andra Flaskposten kommer att skvalpa runt i vatten på närmare håll några veckor till och längtar efter att Flaskpost 1 kommer hem igen.

I midsommar fick dock Flaskpost 2 också vara ute och resa, ända till förgätmigejens landskap for jag. Inte nog med det, jag var även i skogsstjärnans landskap (även känt som vargens landskap). I det senare landskapet tillbringade jag lite tid med att titta i lådor fulla av mina gamla böcker varav nu en del fått följa med hem. Så småningom kommer nog en eller annan text här om vilka böcker det var jag fick med mig. Bland böckernas handlingar märks dromedarer, grön färg, massor av skuggor, julpyssel och en körsbärsväg.

Förresten är det inget synd om F2, för jag har också varit i Paris. Även där rotade jag i boklådor som synes på bilden.

Boken jag fick med mig från Paris har jag bloggat om här.

/Flaskposten-Sofia

Du vet var jag finns – Rachel Cohn

VAD är det som gör att man tycker om en bok?

Alla har väl sina egna svar på den frågan.

MINA BOKREGLER (som jag har kommit fram till när jag suttit här och tänkt som en liten uggla) är följande:

  1. En bok ska vara som ett eget universum, en helt egen värld som man kan kliva in i.
  2. I boken måste det  finnas åtminstone en person som är alldeles särskild på ett sätt som det inte riktigt går att värja sig mot.
  3. Allra helst ska JAG gilla den här egna bokvärldens alldeles speciella person (ursäkta mig nu) skitmycket, då och bara då uppstår sann och evig bokkärlek, amen.

I Rachel CohnDu vet var jag finns letar sig känslan av få träda in i ett eget bokuniversum när man stiger in i mellan boksidorna direkt fram till mig.

Och DÄRINNE finns Miles!

Miles som har en alldeles egen stil, en underbar men taggig integritet och ett helt oemotståndligt sarkastiskt och humoristiskt sätt att kommunicera med både sig själv och andra på.

Allt det här är mycket viktigare för både mig och kanske i slutändan även för henne själv än alla de missbruksbeteenden, självtvivel och s0rgliga förluster som hon bär på och övermannas av genom boken.

Miles är 17 år och helt j*vla underbar. Det måste liksom bara understrykas med en svordom.

Se hela bildenHon påminner mig en del om Claire Fisher i familje-begravningsbyrå-teve-serien nummer 1 – Six Feet Under.

 De har något desperat, konstnärligt, becksvart och humoristiskt gemensamt. Och som jag alltså tycker om. Massor.

Jag tänker nästan inte ens skriva vad boken handlar om. DET är liksom inte det som är grejen med den här boken. Inte för mig i alla fall. Se där, kanske en regel nummer fyra som kan läggas till min bokregellista!

4.  I böcker som blir föremål för min förbehållslösa bokkärlek är handlingen absolut underordnad känslan. Personerna, miljöerna, stämningarna och världen som finns därinne är helt enkelt intressantare än vad som händer mellan pärm till pärm.

Titeln är egentligen det enda som jag har lite jobbigt med när det gäller den här boken. För det första är den bara så satans irriterande jobbig att försöka komma ihåg. Innehåller en kombination av alldeles för många vanliga småord för det. Och för det andra så tycker jag inte att den ger riktigt rätt känsla för boken.

Rachel Cohns originaltitel You know where to find me är snubblande lik översättningen, men där finns den viktiga trädkojan med mycket mer för mig. Fast jag tycker nog att boken skulle heta något alldeles annat. Vet bara inte vad.

När jag hittade stället som jag tänker avsluta den här texten med, så fick titeln i alla fall en viktig betydelse:

”Om det är något så, ja … ”

Jag är nära – nära – att avsluta meningen åt honom, med det han alltid sa till Laura i stället för ”hej då”. Men för en gångs skull lyckas jag tygla min tunga, och Jim säger det själv: ”Du vet var jag finns

/Johanna

Ps. För allt i världen ta dig tid och gör ett besök på Rachel Cohns dödligt snygga webbsida och läs mer om boken. Ds.

INTE söt, rädd, tomte eller ens sömnig!

Känner ni lilla TROTSIGA ugglan?

Med några få streck lyckas Jonathan Allen fånga hela ugglans trotsiga mimik och gester alldeles på pricken. Jag är så imponerad!  Det är lika bra jag skriver det med en gång: Jag älskar ugglor och jag älskar de här ugglebilderböckerna! Punkt slut.

Och nu är det bara att bänka sig framför sitt favorit-trots igen, för nu är lilla ugglan tillbaka i en ny bok där han INTE INTE INTE är sömnig! Nej inte alls, han bara tränar vingarna lite, gäspar av uttråkning och låter ögonlocken falla när han tänker så där mycket som bara små ugglor kan…

Är han inte charmigast på ugglehimlen så säg?!

/Flaskposten-ugglan-Johanna

Månen deppar och orkar inte lysa

Bland stjärnor, moln och planeter bor MÅNEN.

Tycker man om månen ska man hålla utkik, inte bara uppåt himlen utan även inåt bokhyllorna! Där har jag hittat en ny jättefin bilderbok om Månen med text av Joar Tiberg och bilder av Anna HöglundMånen blev rädd

Boken berättar om när Månen blev ledsen och inte ville lysa mer. Inte orkade susa genom molnen som vanligt mer, och blev rädd för att gå upp på natten i mörkret.

Följ med Månen på färden från grön drömmig tunnelbaneresa till besök hos småstjärnorna och deras gråtskola där Månen lär sig att

– Man får vara rädd

– Det är inte  farligt att vara rädd

– Man kan vara glad och ledsen på samma gång

Så fin MÅNBOK!

/FlaskpostenJohanna

Internatskolor och livet där

För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg och efterlyste böcker som utspelade sig på sommaren och fick många bra svar.  Nu har jag en ny efterlysning: ungdomsböcker som utspelar sig på internatskola! Det måste finnas massor och jag sitter här och tänker så det knakar. De böcker jag än så länge har kommit på är:

  • Archer: Förgiftade äpplens klubb
  • Bray: Ögat över månskäran
  • Cast: Vampyrens märke
  • Green: Var är Alaska?
  • Guillou: Ondskan
  • Hellström: Ränderna går aldrig ur
  • Rowling: Harry Potter-böckerna
  • Webster: Patty

Vilka tips har ni? Några favoriter? Några icke-favoriter?

Två stiliga elever från internatskolan Eton, för länge sedan…

/Sofia

Katarina Genar – Flaskposten intervjuar

Hurra hurra! Nu har vi fått svarspost från Katarina Genar som vi skickat våra Flaskpostenfrågor till.

För ett litet tag sen skrev vi om hennesEn hemlig vän mystiska och stämningsfulla bok En hemlig vän här på Flaskposten och blev såklart nyfikna på att få veta lite mer! 

1. Hur kom det sig att du blev författare?

Jag har alltid älskat att läsa böcker och så en dag fick jag lust att själv försöka skriva en bok. Utan att ha en aning om hur det skulle sluta satte jag igång att skriva om en flicka och ett par mystiska gungor. Jag upptäckte snart att det där med att skriva och fantisera var något jag verkligen gillade! Flera år senare skickade jag in min berättelse till ett bokförlag – som ville publicera den. Boken fick titeln En hemlig vän och jag började plötsligt kallas författare.  Ja, ungefär så gick det till!

2. Har du någon ny bok på gång? Om så, vad handlar den om?

Just nu håller jag på med en bok som kommer ut våren 2011. Den heter Pensionat Vidablicks gåta och handlar om en flicka som kommer till ett gammalt övergivet hus…


3. En hemlig vän är din debutbok, är det också den absolut första bok du skrivit? Och vad tycker du bäst om med boken?

 Ja, det är min allra första bok. Det jag tycker bäst om med En hemlig vän är att den är lite mystisk och att den handlar om att få en vän. Jag tycker även om de olika personerna i berättelsen. Vissa stunder önskar jag att jag kunde kila upp till herr Wallgren för en pratstund och en kopp kaffe framför brasan.


4. Vad är det roligaste respektive det tråkigaste med att skriva?

Roligast är att öppna dörren till fantasivärlden och se vad som händer!

Tråkigast är när jag vill förmedla en viss stämning men känner att jag inte riktigt lyckas, allt blir platt och trist.


5. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?

 Å, då skulle jag vilja kunna flyga! Tänk så härligt att plötsligt ge sig av upp i skyn och få ett helt annat perspektiv på saker och ting!

 Och så till sist fem snabba, vilken är din/ditt favorit:

– rätt: Cannelloni

– ställe: Vid havet

– färg: Blå

– djur: På mitt sommarställe finns en gammal åsna som heter Torbjörn. Honom tycker jag mycket om.

– webbplats: Alla olika bokbloggar

***************************************************************

Tack Katarina för att du var med på Flaskposten och svarade på våra frågor! 

Vi ser fram emot att få läsa vidare om det där övergivna huset… det låter som upplagt för mer finfin MYSTIK att bita i!

/Johanna

En märklig liten farbror…

…träffar jag och Pojken på i Farbror Dysterkvists resa av Anders Nyman och Jens Ahlbom. Den märkliga lilla farbrorn verkar vara en riktig dysterkvist tycker pojken.

Pojken och farbror Dysterkvist träffas när pojken är ute och leker med ett hemmabyggt flygplan. Planet kraschar vid farbrorns fötter men farbrorn visar sig vara en höjdare på att laga/bygga flygplan.

Planet flyger sen så bra att det hamnar högt upp i ett träd. Hur ska det gå att få ner?

Farbror Dysterkvists resa är en små poetisk bok om att våga, om att leka och om att glädjen det ger. Bäst gillar jag farbror Dysterkvist själv medan pojken är lite irriterande främst för att han är så otrevlig mot farbrorn. Men, hans otrevliga sätt gör att farbrorn förvandlas… Till vad får ni läsa själva.

/Sofia

Finstämda Frances

Frances pappa har dött. Självmord? Ensamma Frances hämtas av sin faster för att bo med henne och farfar. I sitt nya hem blir Frances en ännu ensammare flicka. Men är hon den enda som är ensam? Hur är det med kvinnan i lägenheten bredvid? Hur är det med faster? Farfar?

Joanna Hellgren har skapat berättelsen om Frances.

Egentligen känns det oväsentligt att försöka berätta handlingen för det är stämningen i boken som är det märkliga och som griper tag i mig. Stämningen är på samma gång melankolisk, lite otäck som hoppfull. En förändring i de inblandades liv anas (även om jag inte är helt säker på att den kommer bli lycklig).

Det här är del 1.

Del 2 kommer i augusti. Bra.

Besök Joanna Hellgrens hemsida.

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: