Arkiv för juli, 2010

That summer – en till Sarah Dessen

Här kommer en till Sarah Dessen bok. That summer, vad jag har förstått Sarahs första utgivna bok. I jämförelse med de andra två böckerna jag läst tycker jag det märks. Det är inte riktigt samma sug in i boken och i hennes språk i That summer än i Dreamland och Mycket mer än så.

Handlingen är ytligare än i de andra två böckerna och jag irriterar mig lite på huvudpersonen. Hon heter Haven och är en lång 15-åring med ett gäng problem. Ett är att hon bara växer och blir längre för varje dag som går. Hon är inte alls bekväm i sin kropp som hon även tycker är alldeles för smal.

Vid sidan av att inte passa i sin egen kropp händer följande:

– hennes föräldrar har skiljt sig och pappan ska nu gifta om sig med en mycket yngre kvinna. Pappan är allmänt pinsam och jobbig bland annat med sitt hår som blir tjockare och tjockare..

– mamman har hittat en ny bästa vän som leder in henne på nya vägar. En överhängande skugga är huruvida mamman kommer åka iväg till Europa på semester och lämna Haven ensam hemma.

– Ashley, Havens syster, planerar även hon sitt bröllop. Det är hysteriskt och Ashley är inte snäll.

Många vardagsbekymmer växer ihop till en stor klump och Haven känner att hon inte kommer klara det. Då dyker Sumner, Ashleys f.d. pojkvän upp. Sumner är en person Haven idealiserat och hon ser tiden då han fanns i hennes familj som en lycklig tid hon vill tillbaka till. Så blir det dock inte alls…

Som sagt, inte riktigt samma medryckande bok som de andra jag läst men That summer är absolut värd sina timmar. Jag tror den särskilt passar sin uppenbara målgrupp: flickor i tonåren som tacklar liknande eller andra vardagsproblem.

Det är dock ett fasligt tjat i boken om att Haven är så lång och smal. Jag kan inte riktigt sympatisera med det ”problemet”, särskilt inte som det samtidigt hintas att hon börjar bli riktigt snygg.

På tal om utsidan/utseende – bokens framsida. Framsidan på boken jag läste är den ni ser ovan, vit bakgrund och en färgglad bil med många detaljer som tagits från handlingen. Jag tycker omslaget passar bokens innehåll men att det är lite tråkigt. Jag hittade några andra omslag:

Haven (?) som står på händerna på en strand. Ingenstans i boken åker Haven till en strand i ”nutid”. Hon tänker dock tillbaka till en strandutflykt från det hon var 10 år. Men det är ingen 10-åring på omslaget.

Passar titeln men inte boken.

—————————————————————————————————————————————-

Ytterligare ett omslag – helt annorlunda från ”mitt” och det med tjejen ovan. Det här omslaget tycker jag är fint. Det passar innehållet i boken och har härliga färger. Av någon anledning jag inte kan sätta fingret på just nu är jag dock lite tveksam till det här omslaget. Skulle vara roligt att se det i verkligheten.

—————————————————————————————————————————————-

Sen finns ”mitt” omslag i en annan version, med svart bakgrund. Personligen gillar jag den svarta bakgrunden. Den ”tar ner” den ganska gulliggulliga bilen och alla detaljerna samt texten i rosa och orange.

Har du läst boken? Vilket omslag tycker du passar bäst?

Mycket mer än så bloggade jag om här.

Vad jag tyckte om Dreamland kan du läsa här.

/Sofia

Spelet – humor utan syre

Det är kanske orättvist att mitt första bokliga möte med Bali Rai blev hans senaste bok Spelet (jag vet inte, får väl prova mig vidare kanske).

Spelet är en ungdomsbok från förlaget Argasso som ger ut lättlästa böcker. I förordet skriver Bali Rai själv att han med den här boken velat skriva en lättsam och rolig berättelse som lockar läsaren till skratt.

Jag hade läst någon plussig recension också och kastade mig glatt in i boken på bussvägen hem igår. Ganska direkt kände jag mig dock mer tjurig än fnissig.

Det här var mer grabbig Bert- och Sune-blick på brudarna och deras ”meloner” än jag på nåt sätt hade väntat mig. Och hallå jag fattar ju att det ska vara lite vitsigt, ironiskt och ”som man bäddar får man ligga”-humor, ungefär som jag har för mig att det brukar vara när Bert och Sune är i farten. 

MEN ÄNDÅ, jag kan inte låta bli att drabbas av lätt syrebrist här (trots bussens turbo-airkondition!).

Det handlar alltså om Harjinder, en kille som blir ihop med två supersnygga tjejer på en gång och spelet för honom blir att försöka undvika att de ska få reda på hans dubbeldribblande med dem. Han snärjer såklart in sig i en allt svårare härva av lögner och fattar ganska snart att det inte kommer att hålla för evigt, men kan ändå inte låta bli att fortsätta…

Det som ger mig en kvävande känsla är inte storyn i sig, att han beter sig taskigt mot tjejerna och försöker glida fram i tillvaron. Nej, det är liksom mer hur det är skrivet, att det ska vara lättlästlockande genom att FÖRSTÄRKA en som jag tycker alldeles – ursäkta- ”pisstrist” bild av unga killar och tjejer.

Jag kan faktiskt inte undgå att bli trött och syrelös av att läsa Spelet. Och det är mest med förordets utlovade skrattleverens som bakgrund, som jag ibland riktigt sätter det där fnisset i halsen. Till exempel när Harjinder är på fest och för att inte bli avslöjad önskar att den ena tjejen ska dricka sig så redlöst full att hon däckar. Det blir liksom INTE kul.

Hey! Går det inte att få till något som är roligt utan att det blir på det här slöa stereotyptänksättet? Jag tycker faktiskt att det är svårt att hitta roliga ungdomsböcker. Och då menar jag såklart inte att det inte finns en massa BRA ungdomsböcker, men det är inte samma sak som att de faktiskt är ROLIGA. Är det jag som är totaltjurig nu eller?!

/Johanna

Gästbesök: Ida och ridlägersommar

Flaskposten presenterar här för första gången en gästbloggare: Ida! Till vardags är Ida barn- och ungdomsbibliotekare i Malmö. Själv har jag känt Ida i över 10 år. En sak som Ida delat med sig av är hennes kärlek till hästar och ponnyer. Jag har själv aldrig varit någon hästtjej men att höra Ida prata om sina egna upplevelser på hästryggen samt höra henne prata om kärleken till Nan Inger Östmans böcker är fint. Jag har mer och mer blivit sugen på att läsa Nan Ingers böcker. Varför? Läs Idas inlägg så förstår du! /Sofia

RIDLÄGER OCH PONNYDRÖMMAR

Sommar med hästar, det är barbackaturer genom grönskande skogar. Det är att packa ner picknick och spänna sin ponny för vagnen och ge sig av på äventyr. Det är att gå omkring i stora skogshagar och försöka hitta stället där hästarna betar just den dagen, det är flugor som surrar och stall som storstädas och doften av sadeltvål i solgasset.

En som beskrivit somrar med hästar på ett näst in till perfekt sätt är författarinnan Nan Inger Östman. Under 1960-, 70- och 80-talen skrev hon en hel hög hästböcker som fortfarande är några av mina favoriter.

I Ridsommar på Västanås får vi uppleva mångas sommardröm, nämligen ett ridläger. På Västanås är det mesta idylliskt och alldeles underbart. Jojo och de andra bor i söta små rum, hästarna – de flesta i alla fall – är snälla och duktiga och ridlägereleverna kommer för det mesta bra överens. Jojos ridlägerhäst heter Rosmarin och är en riktig drömhäst.

Allt är dock inte frid och fröjd. Även på Västanås finns det mörka moln; variga ridsår, äldre tuggummituggande tjejer som slänger med sitt långa hår och suckar att man bara är en småunge som ingenting förstår, docksöta flickor som borde vara världens lyckligaste men som snart visar sig ha hemligheter, hästar som verkar rent livsfarliga. Och, vetskapen om att lägret snart är slut. Det är hemskt att råka höra gårdens ägare säga att det ska bli skönt när alla ungar åker hem.

Buttan i Drömmen om en ponny tillbringar sommaren med mamma och pappa på landet, långt ifrån allt vad hästar heter. Tur att hon har sin hemlighet, sin alldeles egna hemliga häst. Blue Prince heter han, och hela långa vintern har han stått i stallet och väntat på Buttan. Hon springer dit, smeker honom över manen och börjar genast pyssla om honom.

Att Blue Prince är en käpphäst är det nog bara mamma och pappa som ser. Pappa tycker att det är lite besvärande att hans dotter springer runt och leker med den där käpphästen, och när han får tillfälle att köpa en ponny slår han till. Till torpet kommer Putte, mager och envis med långa gula tänder och hårda bakhovar som hytter mot Buttan när hon försöker rykta honom på magen. Ponnydrömmen blir inte riktigt som Buttan tänkt sig.

I Nan Ingers böcker är flickorna – för de är oftast flickor – inte alls några stjärnryttare och ponnyerna är sällan sådär perfekta som man tror att de ska vara i hästböcker. I stället är det vanliga tjejer – och killar, emellanåt – med vanliga ponnyer som spelar huvudrollen. Och det är nog det, den där igenkänningsgrejen, som gör att jag gillar det så mycket och som gör att jag läser mina Nan Inger-böcker om och om igen.

/Ida

Lyssnarföljetonger!

Precis som vanligt om sommarloven finns det i år flera olika följetonger att lyssna på i radio och på Sveriges Radios webbsida – Unga Radioteatern.

Perfekt för lite småmulna dagar!

Till exempel ser jag att Tintin-albumet Det hemliga vapnet går att lyssna på i 5 delar, hurra!

Och sen blir jag riktigt nyfiken på Fröken Felicias hemlighet som verkar vara ett tavelmysterium med nystan och trådar tillbaka i tiden i bästa sommarlovsklassiska ”mormorsmysteriet-anda”. Spännande!

Gå in och botanisera vet jag. MEN vänta inte för länge om det är något du verkligen vill höra! 30 dagar efter att följetongen sändes i radio försvinner den från webblyssnarsidan…

/FlaskpostenJohanna

Dessens drömland

Råder det Sarah Dessen-feber i landet? Ja, vill jag hojta! I alla fall hos mig och flera av mina vänner. För att citera L efter att hon läst Just listen: ”Jag trivdes verkligen i Dessens värld”.

Det är just det! Dessen har ett sätt att skriva som gör att man (i alla fall jag) kliver in i boken och färdas bredvid berättarjaget. Och trivs. Även om det inte alltid är en dans på rosor för huvudpersonen. Det är också det som är så bra.

I Dreamland råkar berättarjaget Caitlin riktigt illa ut. Redan på första sidan förstår vi som läsare att hon kommer få det tungt genom att storasyster Cass rymmer hemifrån. Familjen trasas sönder. Som ett glädjeämne i all sorg över systern träffar Caitlin drömkillen Rogerson.

Rogerson är annorlunda och tar med Caitlin på äventyr. Äventyr som till stor del styrs av att Rogerson förser stora delar av ungdomarna i samhället där de bor med knark. Han själv puffar på allt som oftast och uppmuntrar Caitlin att prova. Trots knarkandet och de skumma affärerna älskar verkligen Caitlin Rogerson och det är här det svåra för oss läsare kommer in i bilden.

Rogerson börjar visa fruktansvärda svartsjuketendenser som mer och mer tar över Caitlins liv. Hon måste rätta sig efter honom och hans minsta vink annars får hon stryk. Stryk som börjar med en örfil och som fortsätter med slag på slag på slag…

Hur kan man stanna hos någon som slår? Hur kan Caitlin fortsätta älska Rogerson när han gör henne så illa? Varför ser ingen i hennes omgivning att hon håller på och försvinna?

Trivs jag i den här boken? Njaaeee, jag trivdes bättre i Mycket mer än så och That summer (inlägg på väg). Men jag greps tag i och gick bredvid Caitlin utan att kunna göra någonting. Bara läsa vidare och hoppas… Dreamland är mycket mörkare än de andra två böckerna jag läst av Dessen. Väldigt bra är det och ämnet känns otroligt viktigt att ta upp och diskutera.

/Sofia

Det är blött – några tips för en dag i regn

Idag är jag lite sur. Det hela beror på vädret. Sol, sol, sol och återigen sol har det varit de senaste veckorna när jag åkt till jobbet. Nu är jag äntligen ledig och hade planerat att likt en flaskpost guppa runt i härligt svalkande vatten med solen gassande över mig.

Vad får jag då se utanför mitt fönster? Grå himmel, regn och en blöt gata.

Tråååååkigt!

För att inte deppa ihop helt är det väldigt skönt att ha ett gäng bra böcker att sjunka in i. Själv slukar jag just nu Sarah Dessens böcker, inlägg kommer. Igår läste jag även första delen av Systrar i jeans av Ann Brashares, det var en charmig berättelse om vänskap. Framför allt utspelade den sig på sommaren så jag kunde drömma mig bort en stund, till exempel till Lenas varma och soliga ö i Grekland…

En annan sak regniga dagar passar utmärkt till är att gå på bio. En film jag nyligen såg, då det visserligen var sol ute, var fjärde filmen om Shrek. Ni vet, det där gröna träsktrollet som hänger med Åsnan, Mästerkatten i stövlarna och coola Fiona.

Jag gillar tecknad film och tycker att de tre tidigare Shrek-filmerna var en stunds god underhållning som lockar fram fniss och ibland även höga skratt. I fjärde filmen hamnar Shrek i en alternativ värld där allt är upp och ner. Givetvis finns alla bekanta figurer med. Handlingen var väl sisådär men behållningen med filmerna är komiken, de popkulturella referenserna samt att för en stund bara låta sig svepas med in i en sagovärld. Många av skämten återvanns från de tidigare filmerna men det gjorde inte så mycket. Det är alltid härligt att få skratta.

Ytterligare ett tips för regniga dagar är att ringa till en kompis och prata. Själv ringde jag idag Johanna och vi avhandlade än det ena än det andra, bland annat lite saker som kommer att dyka upp här på Flaskposten

Nu tycker jag nästan det ser ut att ljusna lite utanför fönstret. Håller tummarna!

/Sofia

ps. det är också roligt att träffas och spela spel. Jag kan dock INTE rekommendera spelet Svea Rike som jag och några vänner försökte spela igår. Vi fattade nästan ingenting av reglerna. Regniga dagar passar också bra att hyra film. I förrgår hyrde jag Fast food nation. Tack och lov att jag redan är vegetarian säger jag bara… ds

En perfekt bok att ta med ut i sommarvärmen

Efter att ha läst Mycket mer än så av Sarah Dessen vill jag också tillbringa sommaren i ett hus vid stranden, i en liten småstad med en strandpromenad där det finns små butiker och restauranger. Jag vill också få sommarjobb i en av butikerna (fast kanske inte med räkenskaperna som Auden) och lära känna Maggie. Jag vill till och med vara sömnlös och tillbringa nätterna med att åka runt till gömda fik och jag vill också bli kär i Eli.

Vem är då Auden? Hon är huvudpersonen i boken Mycket mer än så och under några sommarmånader får hon vara med om det jag beskriver ovan.

Hon får visserligen även vara med om att träffa sin halvsyster som bara skriker hela tiden och umgås med sin pappa som, för att uttrycka det milt, är något frånvarande.

Auden själv hon är den duktiga flickan som genom skolåren ägnat sig åt att plugga för att komma in på college. Hon har levt ett ganska ensamt och osocialt liv utan några speciella vänner.

Boken utspelar sig sommaren innan college och som det står i baksidestexten: ”Det blir sommaren när allt förändras”. Förändras gör saker och det är till viss del en ganska uppenbar handling men det tycker inte jag gör så mycket. Mycket mer än så är en sådandär härligt solvarm sommarbok som jag tror många kommer att gilla.

Eller egentligen vet jag det redan för Sarahs böcker hyllas i bloggar över hela världen och jag har även en mycket säker källa här på biblioteket som bekräftar författarens popularitet.

Sarah har skrivit åtta böcker till och jag hoppas verkligen att alla kommer att översättas till svenska. I sommar kommer jag nog ändå läsa i alla fall någon av de andra på engelska. Frågan är bara vilken jag ska välja?

För att kolla in Sarahs andra böcker och läsa om vem hon är rekommenderar jag ett eller flera besök på hennes hemsida.

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: