Gästbesök: Ida och ridlägersommar

Flaskposten presenterar här för första gången en gästbloggare: Ida! Till vardags är Ida barn- och ungdomsbibliotekare i Malmö. Själv har jag känt Ida i över 10 år. En sak som Ida delat med sig av är hennes kärlek till hästar och ponnyer. Jag har själv aldrig varit någon hästtjej men att höra Ida prata om sina egna upplevelser på hästryggen samt höra henne prata om kärleken till Nan Inger Östmans böcker är fint. Jag har mer och mer blivit sugen på att läsa Nan Ingers böcker. Varför? Läs Idas inlägg så förstår du! /Sofia

RIDLÄGER OCH PONNYDRÖMMAR

Sommar med hästar, det är barbackaturer genom grönskande skogar. Det är att packa ner picknick och spänna sin ponny för vagnen och ge sig av på äventyr. Det är att gå omkring i stora skogshagar och försöka hitta stället där hästarna betar just den dagen, det är flugor som surrar och stall som storstädas och doften av sadeltvål i solgasset.

En som beskrivit somrar med hästar på ett näst in till perfekt sätt är författarinnan Nan Inger Östman. Under 1960-, 70- och 80-talen skrev hon en hel hög hästböcker som fortfarande är några av mina favoriter.

I Ridsommar på Västanås får vi uppleva mångas sommardröm, nämligen ett ridläger. På Västanås är det mesta idylliskt och alldeles underbart. Jojo och de andra bor i söta små rum, hästarna – de flesta i alla fall – är snälla och duktiga och ridlägereleverna kommer för det mesta bra överens. Jojos ridlägerhäst heter Rosmarin och är en riktig drömhäst.

Allt är dock inte frid och fröjd. Även på Västanås finns det mörka moln; variga ridsår, äldre tuggummituggande tjejer som slänger med sitt långa hår och suckar att man bara är en småunge som ingenting förstår, docksöta flickor som borde vara världens lyckligaste men som snart visar sig ha hemligheter, hästar som verkar rent livsfarliga. Och, vetskapen om att lägret snart är slut. Det är hemskt att råka höra gårdens ägare säga att det ska bli skönt när alla ungar åker hem.

Buttan i Drömmen om en ponny tillbringar sommaren med mamma och pappa på landet, långt ifrån allt vad hästar heter. Tur att hon har sin hemlighet, sin alldeles egna hemliga häst. Blue Prince heter han, och hela långa vintern har han stått i stallet och väntat på Buttan. Hon springer dit, smeker honom över manen och börjar genast pyssla om honom.

Att Blue Prince är en käpphäst är det nog bara mamma och pappa som ser. Pappa tycker att det är lite besvärande att hans dotter springer runt och leker med den där käpphästen, och när han får tillfälle att köpa en ponny slår han till. Till torpet kommer Putte, mager och envis med långa gula tänder och hårda bakhovar som hytter mot Buttan när hon försöker rykta honom på magen. Ponnydrömmen blir inte riktigt som Buttan tänkt sig.

I Nan Ingers böcker är flickorna – för de är oftast flickor – inte alls några stjärnryttare och ponnyerna är sällan sådär perfekta som man tror att de ska vara i hästböcker. I stället är det vanliga tjejer – och killar, emellanåt – med vanliga ponnyer som spelar huvudrollen. Och det är nog det, den där igenkänningsgrejen, som gör att jag gillar det så mycket och som gör att jag läser mina Nan Inger-böcker om och om igen.

/Ida

Annonser

14 Responses to “Gästbesök: Ida och ridlägersommar”


  1. 1 Johanna 28, juli, 2010 kl. 12:22 e m

    Ida, vilken mysig sommarkänsla – hästsommardrömmar!

    Precis som Sofia har jag heller aldrig varit någon riktig hästtjej, men däremot läste jag en del hästböcker när jag var i slukaråldern och det gick alldeles utmärkt att drömma sig in i en värld av ridläger och äventyrliga långritter på sommarloven kommer jag ihåg nu när jag läser vad du skriver :)!

    Minns även en alldeles underbar bok om vildrussen på Lojstahed, har försökt hitta den i mina gömmor och på bibliotek utan resultat. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som händer i den och har ingen aning om vem som skrivit den. Det enda jag vet bestämt är att den hade typisk hästbokslayout och röd rygg, att det inte var en faktabok och att jag och ett par kompisar var helt hänförda av den. Den är i alla fall mitt bästa (och suddigaste!) minne av hästboksvärlden!

  2. 2 Ida 29, juli, 2010 kl. 4:55 e m

    Johanna: det är väl inte så enkelt att det är Vitnos du tänker på? I första boken är han ju ett vildruss på Gotland, och på vår tid hade den röd rygg…

    Annars vet jag inte vilken det kan vara. Har ett vagt minne av en bok med vilda ponnyer i flock på framsidan, men minns inte mer än så. Minns inte ens om det var russ…

  3. 3 Johanna 29, juli, 2010 kl. 6:29 e m

    Inte Vitnos, men det där andra med ponnyerna i flock på framsidan känns bekant 🙂

  4. 4 lena kjersén edman 30, juli, 2010 kl. 4:40 e m

    Russen på Lojsta hed” Barbro Ejendal och Håkan Hollström (1992)

    Barbro Ejendahl är inte bara intresserad av russ – hon var också bibliotekarie på Gotland!

    Det finns fler böcker om de här söta russen – bland annat en alldeles nyutkommen. Jag tror att det är Håkan Hollström som har skrivit/fotograferat också den.

  5. 5 flaskpostenJohanna 1, augusti, 2010 kl. 7:29 e m

    Det är inte den, Lena, men när jag kollade ditt tips hittade jag en sida med gotlandsruss-boktips och en bok som jag tror att det kan vara!!!

    Boken finns med omslagsbild och beskrivning här: http://www.gotlandsruss.se/boktips.html
    Den heter helt enkelt ”Vildrussen”
    och, Ida, du var inte helt fel ute med Vitnos för det är nämligen Marie Louise Rudolfsson som skrivit den!

    SÅ roligt att hitta en gammal saknad bokkompis en kväll som denna, ja om det nu är den, men omslaget känns mycket bekant så jag är ganska säker :)!

  6. 6 lena kjersén edman 2, augusti, 2010 kl. 10:09 f m

    Härligt! Boken, Den Rätta Boken, och du Johanna har hittat till varandra efter att ha längtat så länge.
    (Ja,en bok kan sakna sin Rätta Läsare.)

    En hel boktipssida om gotlandsruss – också härligt.

    Min favorithästbok (den måste jag snart läsa om) är nog ”Tovan” av Marie-Louise Wallin.

    (Och så något helt annat. Jag närläser just nu ”Vinterviken”. Vilken fantastisk bok den är! Här räcker det INTE med att ha sett filmen – för då missar man alla intertextuella härligheter!)

  7. 7 Johanna 4, augusti, 2010 kl. 4:27 e m

    Javisst Lena! Nu är boken lånad, den fanns så nära som här i mitt biblioteks magasin! Återkommer med återseenderecension…

  8. 8 Ida 8, augusti, 2010 kl. 10:53 f m

    Ja men den känner jag också igen! Den måste det vara! Härligt att återse den – har dock inget minne av innehållet…

  9. 9 Emma 10, augusti, 2010 kl. 6:35 e m

    Som jag minns boken Vildrussen! Har innan försökt googla efter titeln på denna bok, utan framgång, men idag fann jag den! Läste den åtskilliga gånger som barn och grät lika mycket varje gång. Varför minns jag inte längre, men nu har jag hittat den begagnad på bokborsen.se och ska läsa om.

  10. 10 Johanna 11, augusti, 2010 kl. 10:10 f m

    Emma, vad roligt att du också minns Vildrussen så där och nu hittat den! Jag har nu bara några sidor kvar och jag förstår tårarna 🙂

  11. 11 Ida 16, augusti, 2010 kl. 10:38 f m

    Men nu måste jag också läsa om ju! Ska genast söka efter boken i vår katalog!

  12. 12 Johanna 16, augusti, 2010 kl. 8:06 e m

    Ja gör det Ida! Jag ska tipsa om den som en av mina bästa hängmattefavoriter när jag har avslutningskväll för alla som varit med i Sommarlovsboken på biblioteket!

  13. 13 lena kjersén edman 23, augusti, 2010 kl. 11:27 f m

    Sveriges Radios barnjury har utsett Sveriges bästa roman. På måndagen delades Barnens romanpris ut till Lin Hallberg för hennes bok ”Adzerk – den vita hingsten”. Boken handlar om 14-åriga Emma som under en vistelse i Mongoliet möter hästen Adzerk som springer fortare än alla andra, men dömts ut som omöjlig.

    -Priset är en seger för hästboken, säger Lin Hallberg i ett pressmeddelande.

    Barnens romanpris är ett nytt pris som instiftats av Sveriges Radio för böcker som vänder sig till barn mellan nio och tolv år. Prissumman är 30 000 kronor. Årets barnjury kommer från Rambodalsskolan i Norrköping och jurymedlemmarna motiverar varför priset gick till just Lin Hallberg med motiveringar som ”klockren och jättebra, en spännande bok, fast det är en hästbok” och ”kul att den handlar om en modig flicka”.

    Lin Hallberg tycker att det är extra roligt att få priset eftersom det är unga läsare som röstat fram boken. Det ger henne inspiration och lust att göra nästa skrivarresa, som den här gången går till Island.

    Källa: TT

    Publicerad: 23 augusti 2010 kl 11.04

  14. 14 Ellinor 7, juni, 2013 kl. 10:35 e m

    Älskade Ridaommar på Västanås samt Britta och Silverböckerna. Drömmen om en ponny och uppföljaren hade jag alltid som bänkböcker. Dock köpte inte Buttans pappa Putte till en början – han hyrdes som sommarponny.


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: