Spelet – humor utan syre

Det är kanske orättvist att mitt första bokliga möte med Bali Rai blev hans senaste bok Spelet (jag vet inte, får väl prova mig vidare kanske).

Spelet är en ungdomsbok från förlaget Argasso som ger ut lättlästa böcker. I förordet skriver Bali Rai själv att han med den här boken velat skriva en lättsam och rolig berättelse som lockar läsaren till skratt.

Jag hade läst någon plussig recension också och kastade mig glatt in i boken på bussvägen hem igår. Ganska direkt kände jag mig dock mer tjurig än fnissig.

Det här var mer grabbig Bert- och Sune-blick på brudarna och deras ”meloner” än jag på nåt sätt hade väntat mig. Och hallå jag fattar ju att det ska vara lite vitsigt, ironiskt och ”som man bäddar får man ligga”-humor, ungefär som jag har för mig att det brukar vara när Bert och Sune är i farten. 

MEN ÄNDÅ, jag kan inte låta bli att drabbas av lätt syrebrist här (trots bussens turbo-airkondition!).

Det handlar alltså om Harjinder, en kille som blir ihop med två supersnygga tjejer på en gång och spelet för honom blir att försöka undvika att de ska få reda på hans dubbeldribblande med dem. Han snärjer såklart in sig i en allt svårare härva av lögner och fattar ganska snart att det inte kommer att hålla för evigt, men kan ändå inte låta bli att fortsätta…

Det som ger mig en kvävande känsla är inte storyn i sig, att han beter sig taskigt mot tjejerna och försöker glida fram i tillvaron. Nej, det är liksom mer hur det är skrivet, att det ska vara lättlästlockande genom att FÖRSTÄRKA en som jag tycker alldeles – ursäkta- ”pisstrist” bild av unga killar och tjejer.

Jag kan faktiskt inte undgå att bli trött och syrelös av att läsa Spelet. Och det är mest med förordets utlovade skrattleverens som bakgrund, som jag ibland riktigt sätter det där fnisset i halsen. Till exempel när Harjinder är på fest och för att inte bli avslöjad önskar att den ena tjejen ska dricka sig så redlöst full att hon däckar. Det blir liksom INTE kul.

Hey! Går det inte att få till något som är roligt utan att det blir på det här slöa stereotyptänksättet? Jag tycker faktiskt att det är svårt att hitta roliga ungdomsböcker. Och då menar jag såklart inte att det inte finns en massa BRA ungdomsböcker, men det är inte samma sak som att de faktiskt är ROLIGA. Är det jag som är totaltjurig nu eller?!

/Johanna

Annonser

3 Responses to “Spelet – humor utan syre”


  1. 1 Sofia 29, juli, 2010 kl. 9:40 f m

    Det är inte du som är tjurig! Jag håller verkligen med dig angående Spelet. Läste den för några dagar sedan och kände bara ett stort: NEEEJ. Boken är inte rolig alls och jag blev också illa berörd av hur killarna och tjejerna framställdes samt (främst) killarnas syn på tjejer.

    Skulle det t.ex. vara roligt när Harjinder pratar med Neeta och inte kan hålla ögonen från hennes bröst så hon måste säga till att hon är ”här uppe”. Blä. Sen tyckte jag snacket mellan Harjinder och hans kompisar var bedrövligt MEN tyvärr är det exakt sådant snack jag hör på bibblan ibland bland killarna som brukar hänga där. Det är skämt på en mycket rå nivå jag tycker är vidrig.

    Jag har läst flera av Bali Rais andra böcker t.ex. Välkommen till Ghettot. Den var mycket bättre än Spelet.

    Vidare håller jag med och efterlyser ungdomsböcker som är roliga och som får en att skratta! Det är svårt att hitta. Jag brukar alltid dra till med ”Halvtidsindianen” men det måste ju finnas fler roliga böcker….

  2. 2 Johanna 29, juli, 2010 kl. 11:18 f m

    Ja det är precis sånt där i Spelet som känns så trist Sofia. Och även om det är så snacket går bland vissa så blir jag irriterad när det ska vara sånt som gör en bok rolig. Bu!

    Och tack, nu påminde du mig om att jag inte läst Halvtidsindian än :)!

  3. 3 Sofia 29, juli, 2010 kl. 5:49 e m

    då har du en stunds fin läsning framför dig! Den är ju ganska tragikomisk…


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: