Arkiv för augusti, 2010



How to deal

Hej. Jag har sett en film nu. Baserad på två böcker av en viss författare som jag tjatat om väldigt mycket i sommar och kommer fortsätta tjata om lite till i några inlägg.

Filmen: How to deal. Baserad på böckerna Someone like you och That summer av Sarah Dessen. Jag har än så länge bara läst That summer och det är den av Sarahs böcker jag tyckt minst bra om.

Handlingen de tagit från That summer är igenkänningsbar men kraftigt förkortad. Handlingen från Someone like you vet jag inte hur väl den överensstämmer med boken (har inte läst den boken än..). Filmens huvudperson Halley har problem med att lita på killar. Upp dyker då (såklart) snygga och lite kluriga Macon. Vid sidan av det dör Halleys bästa vän Scarletts kille och tillika Macons bästa vän, Michael. Några veckor senare upptäcker Scarlett att hon är gravid.

Hemma är det problem med skilsmässa, Halleys mamma deppar medan pappan gifter om sig med en bimbo. Samtidigt planerar Halleys egoistiska storasyster sitt eget bröllop.

Mycket att hantera för Halley med andra ord!

Ja, jisses. Det kändes ibland som om det var 1000 olika handlingar vilket förde filmen snabbt framåt. Men tyvärr räckte det inte. Filmen skrapar bara lite på ytan och dyker aldrig djupare ner vilket jag tror den hade kunnat gjort om ”de” valt att ta bort någon handling. Mer fokus hade varit önskvärt!

Halley spelas av Mandy Moore som gör ett helt okej jobb. Men det är något som gör att jag har svårt för henne. Hennes mamma spelas däremot av underbara Allison Janney. Är du nyfiken på resten av rollistan kan du titta här.

Sarah Dessen har själv skrivit ganska mycket om filmen på sin hemsida.

How to deal får två (kanske två och en halv) flaskpost av fem.

/Sofia

Frost.

I sitt inlägg Att läsa ut böcker skriver Johanna att hon har svårt för att avsluta böcker av olika anledningar. En bok jag hade svårigheter att avsluta var Frost av Maggie Stiefvater. Men det var inte för att jag inte ville att den skulle ta slut. För det ville jag! Mina avslutningssvårigheter berodde på att jag tyckte boken var något så otroligt seg och tråkig.

Jag tog mig till ungefär hälften av boken sen tog det stopp. Några veckor gick och jag läste andra böcker. Men eftersom jag har svårt för att strunta i att läsa ut en bok återupptog jag läsningen och fortsatte.

Då tyckte jag att den blev någorlunda bättre. Men bara lite.

Jag kunde helt enkelt inte engagera mig i kärlekshistorien mellan Grace och Sam. Handlingen: Sam är varulv som skiftar och blir en varg på vintern/när det är kallt. När Grace var liten blev hon attackerad av vargarna men räddad av Sam. Nu har de ett band som knyter ihop dem och när de äntligen träffas som människor båda två är det sista sommaren Sam kommer vara människa innan han blir varg för gott.

Det låter spännande men… nej. Det här funkade inte för mig.

Sen satt jag och irriterade mig på att Grace inte föreslog att Sam (och hon) skulle flytta till ett ställe där det är varmt året runt så han inte behöver förvandlas till varg. Grace verkade inte ens tänka på den lösningen. Det gjorde dock bokens främsta behållning, den småbitchiga Isabel,  men först i slutet av boken. Tyvärr fanns det såklart en twist som gjorde att det inte var någon idé att flytta. Så Grace och Sam gick kvar och leeeeed och hade prooobleeeem i en bok med ett språk som för mig var som en seg sörja det knappt gick att ta sig igenom.

Nu vet jag att boken gått hem hos många läsare. Så det är väl där som med det mesta. Smaken är som baken – delad.

Ett väldigt fint omslag har Frost i alla fall.

författarens hemsida ser jag att det finns en del två. Den ska jag inte läsa.

Vill du läsa Johannas inlägg om att läsa ut böcker kan du klicka här.

/Sofia

Att läsa ut böcker

Att läsa är i de bästa stunderna, de med de skönaste eller intressantaste böckerna och helst tillsammans med en känsla av obegränsat med tid, en av mina absoluta favoritsysselsättningar. Ingen hemlighet eller ett speciellt ovanligt, udda intresse alls. Men ett helt underbart sådant om du frågar mig.

Däremot tycker jag INTE direkt om att läsa ut böcker. Ah, eller det gör jag ju absolut på ett sätt: hurra jag har läst en jättebra bok och nu kan jag gå vidare in i och eller äntligen börja i någon av alla andra böcker som jag längtat efter, varit nyfiken på och haft på vajande hög.

Men jag tycker inte så särskilt mycket om känslan just precis när man läst ut en bok.

Den känslan är för mig nästan alltid fylld av något eller flera av följande: saknad, tomhet, begär efter mer, snopenhet, irritation eller förvirringen när man måste vänja sig in i den vanliga verkligheten utan bokens personer eller värld igen. Det går ju såklart att läsa om boken om man vill tillbaka, men det gör jag sällan, i alla fall inte enbart i syfte att träda in i den världen igen. Däremot kan det hända att jag köper böcker jag läst just för att försöka garantera mig själv den möjligheten. Dörrarna ska liksom gärna finnas så nära till hands som i min egen bokhylla!

Känslan av att läsa UT böcker kan alltså vara ganska jobbig. Såklart särskilt när det är böcker som sugit tag i en. Just nu har jag rätt svår separationsångest både ifrån Vildrussen och Mycket mer än så, och det sämsta med det är att det känns så svårt att komma in i andra böcker när man/jag är i det här bok-blues-tillståndet. Jag brukar försöka förebygga det hela genom att alltid läsa i en massa böcker parallellt. Det är en lösning som sällan fungerar ultimat, men som ändå gör att man slipper kliva in i något helt nytt när man är så där oemottaglig, men ändå fruktansvärt lässsugen – en ganska svår kombination som jag ofta kan hamna i av den här och andra anledningar.

Nu när jag sitter här och utläsningsfilosoferar slår det mig att min identitet som snigelläsare kanske inte bara har med min läsavkodningshastighet att göra. Jag har ju ofta bokmärken i böcker evighetslänge och gör ibland så lååånga läsluckor mitt i böcker utan att de är särskilt dåliga. Till exempel är jag faktiskt ganska såld på Tystnad, tagning av Michelle Magorian som jag inte läst i på en massa månader.  

Jag kanske helt enkelt inte vill att det ska ta slut.

Däremot är jag notorisk utläsare, det vill säga jag läser ut nästan alla böcker jag en gång satt mitt bokmärke i. Det är bara att det att det kan dröja, ovisst hur länge…

Nu ska jag cykla och bada, kanske i sällskap med någon av mina bokmärkesböcker!

/Johanna

Återseendet: VILDRUSSEN av Marie Louise Rudolfsson

För inte så länge sedan skrev Ida en för mig mycket nostalgi-inspirerande kärleksförklaring till ridlägersomrar och Nan Inger Östmans hästböcker här på Flaskposten.  

Det fick mig att börja längta efter en mycket speciell bok. En bok som jag vet att jag fick i present, det var någongång långt tillbaka i tiden i mina lågstadiedagar.

Jag kom inte ihåg vem som skrivit boken eller vad den hette. Det enda jag mindes var att boken handlade om vildruss på Lojstahed på Gotland (i närmare detalj hade jag dock ingen aning  längre), och att den hade röd rygg var alldeles säkert. Dessutom visste jag att boken kommit bort, kanske blivit utlånad och aldrig återsedd, vilket grämt mig mycket då jag ibland kommit att tänka på den på detta suddiga vis.  

Hursomhelst, genom lite kommentarsfunderingar och nätdetektivande i samband med Idas flaskpost, trädde Marie Louise Rudolfssons bok VILDRUSSEN från 1975 fram ur dimmorna till mig! (ML Rudolfsson=kanske mest känd för Vitnosböckerna)

Så fort jag såg omslagsbilden och läste beskrivningen av boken på den här fina boktipssidan med gotlandsrussböcker kände jag att det måste nog vara den!

Och det visade sig att boken fanns så nära till hands som i Vaxholms biblioteks magasin – så roligt och spännande att återse en gammal efterlängtad bokkompis, men också lite nervöst man vill ju liksom inte att förtrollningen ska brytas. Tänk om boken inte alls skulle vara så där speciell…

Nu framme på allra sista sidorna kan jag konstatera (eller det kunde jag faktiskt redan bara en liten bit in i boken förresten!) att jag inte behövt oroa mig. Vildrussen är fortfarande fängslande hästboksmagi – till och med för icke-hästfrälsta läsare som jag!

Tillsammans med mina kompisar brukade jag dock leva mig in i rollen som vildhäst en hel del på den här tiden när jag fick boken. Och jag vet att den var en av de stora inspirationskällorna! Därför hade jag kanske väntat mig att det skulle vara ännu mer av livet för hästarna ensamma ute i skogarna än vad som mött mig nu i omläsningen… Det gör inget att det inte var så, men det var en liten förvåning.

Boken handlar om Fanny som bor på en av de gårdar där man i början av 1900-talet arbetade hårt för att bevara den sista stammen av vildruss på Gotland. Det var ett hårt och ofta otacksamt extraslit för de bönder som engagerade sig för att denna lilla svenska urhäst inte skulle dö ut. 

Bokens Fanny har också funnits i verkligheten liksom mycket av det som händer i boken. Det är både spännande och gripande och inte så lite sorgligt att följa Fanny som i sin stora kärlek till russen är beredd att göra det mesta. Tillsammans med sin far och morbror ger hon sig ut i skogen i bland annat jakt efter tjuvskyttar, och hon får mer än en gång se sina skyddslingar råka illa ut. Allra starkast band har Fanny till det lilla fina stoet Vally och där vilar hela tiden en spänning i boken. Som läsare oroas man precis som Fanny för att det ska hända russen och i synnerhet Vally något, för i det fritt strövande russlivet finns hot från fler än ett håll.

Underbart uppslukande läsning idag som igår, är känslan när jag slår igen boken!

Sen vill jag bara tillbaka till Gotland och Lojstahed där jag varit och spanat efter russ i verkligheten då när jag var nio eller något sånt. Russen kallas även för ”baggar”, det tycker jag är gulligt! Det och en massa annat intressant finns att läsa på sidan Lojstahedrussen, tillsammans med så många urfina russbilder!

Bästa hälsningar Johanna-vildhäst

Läst i sommar…

Nu är det några futtiga dagar kvar på min semester. De här dagarna tänker jag ägna åt utflykter, träffa vänner och säkert läsa ett och annat i en lovande ungdomsbok jag började på idag: Exchange av Paul Magrs. Under de senaste två veckorna har jag mest läst vuxenböcker med två undantag.

Vågar jag verkligen skriva vilken författare jag läst ytterligare en bok av? Sarah Dessen såklart. Den här sommaren har i min bokvärld till stor del tillhört Sarahs böcker.

På en sex timmar lång bussresa fick Just listen göra mig sällskap. Vilket sällskap! Kan jag skriva ytterligare positiva saker om Sarahs böcker jag inte redan skrivit? Vet inte. Just listen tyckte jag i vilket fall väldigt bra om.

Här fick jag träffa den snygga och utåt sett lyckade Annabel som har allt. På Sarahs hemsida går det att läsa att när hon skrev Just listen ville hon gräva bakom ytan på en populär, snygg tjej som har de bästa och coolaste kompisarna och som alla killar vill vara tillsammans med. Vad finns då bakom ytan? Ja, inte är allt perfekt utan där finns ensamhet, rädsla, familjebekymmer och falska rykten.

Timmarna på bussen flög nästan fram i Annabels sällskap. Det här var bra!

Det kanske blir mer Sarah här på bloggen för jag sitter och väntar på bokpaket med fyra av hennes andra böcker. Vill att de ska komma nu!

Det andra undantaget från vuxenböckerna jag läste är Ingelin Angerborns spännande bok För alltid…

Här är det sommarlov och Nora ska bo två månader ute på landet hos Vera, mammans goda vän som ägnar dagarna åt att måla tavlor. Redan på bussresan till Vera börjar det hända skumma saker, Nora får ett obegripligt sms från en okänd person. Sms:en fortsätter sedan komma med jämna mellanrum. Lägg här till ett flertal obegripliga saker: föremål som byter plats, ett oförklarligt fotografi i Noras mobil som hon inte tagit och så ett mystiskt ödehus.

För alltid… läste jag ut en sen kväll när jag gått och lagt mig. När jag läst klart boken var klockan över ett och jag fick läsa lite i ett roligt seriealbum för att kunna sova. Bitvis var det verkligen läskigt!

Däremot förstod jag inte riktigt kopplingen mellan det oförklarliga och Nora. Eller… jag förstod kopplingen men tyckte det hela fick ett lite hastigt slut. Spännande var det i alla fall!

/Sofia

ps. Om någon är nyfiken på vilka vuxenböcker jag läst är det:  Something rotten av Jasper Fforde (mycket bra), Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon (spännande!), Halva liv av Mats Strandberg (okej), No och jag av Delphine de Vigan (tyckte mycket om!). Sen började jag läsa Stolthet och fördom och zombier av Jane Austen/Seth Grahame-Smith men gillade inte…

Mitt absolut sanna liv som läsare av en HALVTIDSINDIAN-bok

NU har jag äntligen läst Den absolut sanna historien om MITT LIV SOM HALVTIDSINDIAN av Sherman Alexie.

Omslagsbild: Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindianDen har stått på min ”vill-läsa”-lista så länge att jag nästan totalt hade glömt bort det. Det var först när jag skrivit om att det var svårt att hitta roliga ungdomsböcker och Sofia skrev om den i en kommentar som jag blev påmind igen.

Och det kunde ju bara sluta på ett sätt: tänk er nu är jag också med i fan-klubben till den här boken tillsammans med Sofia, Ka, Erika, Neil Gaiman (se baksides-blurb) och en hel rad bokprisjurys och säkert en massa andra!

Det är en grym bok i alla bemärkelser. Historien är ”sann” och ibland grymt sorglig, men framför allt är den grymt skriven med ett direkt tilltal som fångar en och får en att skratta genom och trots det svarta. 

”Okej, din deppmupp, vi fattar. Hur många fler saker som gjorde dig låg tänker du räkna upp?”

Det är också en underbart skön funderar-bok med mycket humor, där Arnold Spirit Junior, som den 14-åriga huvudpersonen heter resonerar sig fram till en massa intressanta saker. Här kommer ett av mina favoritpartier där Junior får reda på vad som är skillnaden mellan  NERVÖS och RÄDD när han snackar med sin pappa:

Jag frågade pappa om han också hade varit en kräksnisse.

”Vad är en kräksnisse?” frågade han.

”Någon som spyr före basketmatcher”, svarade jag.

”Varför spyr du?”

”För att jag är nervös.”

”Menar du att du är rädd?”

”Nervös eller rädd, är inte det samma sak?”

”Nervös betyder att man vill spela. Rädd betyder att man inte vill spela.”

Pappa redde verkligen ut begreppen. I Reardan var jag en nervös kräksnisse. I Wellpinit hade jag varit en rädd kräksnisse.

Fantastisco! Både i ordval och i sättet som boken angriper det hårda livet för en kille – en annorlunda kille med ungefär alla odds emot sig, men med ett starkt ”krigarhjärta” – i ett indianreservat i en liten håla i USA.

Stort plus också för alla inflikade serieteckningar med skojiga bildtexter.

Läs och gå med i fan-klubben är nu mitt råd till alla som ännu inte tagit steget!

/Fan-klubbs-Johanna

Parisiska badkarsresor

För några veckor sedan var den här Flaskpostaren i Paris och strosade runt bland Eiffeltorn, boulevarder, baguetter och Mona Lisa. Härliga tider!

Några som också hamnar i Paris är kompisarna Lise och Bulle i boken Doktor Protkors tidsbadkar.

Deras Parisäventyr blir ändå bra mycket märkligare än mitt.

Deras vän den galne uppfinnaren doktor Proktor verkar vara i någon slags knipa och är försvunnen. De får ett konstigt vykort som ledtråd och till sin hjälp har de några av Proktors häftiga uppfinningar: tidstvålpulver, tidsbadkar, fransknäsklämmor och pruttonautpulver.

Letar du efter en ROLIG bok som passar att LÄSA HÖGT tillsammans eller att ligga och klucka åt för sig själv? Då tycker jag att du ska testa denna röda sprakande kapitelbok!

Ibland är den lite rörig kan jag tycka (jag hade dock en flera månaders lång läslucka mitt i boken och det är inte att rekommendera! Min avdelning i senildepartementet upptäckte nyss att jag Flaskpostat om boken i februari också…). Det gäller att koncentrera sig ordentligt så man hänger med i alla överraskande svängar och vändningar, men det är kul och så har min tecknarfavorit Per Dybvig varit framme igen och gjort totalt fantastiska illustrationer till figurerna i boken!

Författaren Jo Nesbø brukar skriva deckare för vuxna och han har fått med lite deckartrådar även i det här galna tidsreseplaskandet mellan en Se hela bildenmassa storslagna händelser och personer i Frankrikes historia. De hinner bland annat hälsa på hos Jeanne d´Arc vid häxbränningen, Franska revolutionen mitt i halshuggningarna och Bulle passar på att ta Napoleons plats inför slaget vid Waterloo och en massa annat vilt Tour de France-cyklande och sånt däremellan och framåt!

Och just det boken finns tiptop-inläst som ljudbok av Helge Skoog också.

Ta en tvål och ett badkar och res med! /Johanna


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: