Lite som Juno fast i bokform

En finfin film är Juno med Ellen Page som den något udda Juno och Michael Cera som den lite tafatta Paulie. Det hela börjar med att Juno upptäcker att hon är gravid och efter funderande hit och dit bestämmer hon sig för att föda barnet och adoptera bort det.

Ett tungt ämne, både tonårsgraviditet och att lämna bort barnet. Nu är inte Juno en deppig film utan snarare en charmig berättelse med mycket humor, främst genom Ellen Page fantastiska prestation som Juno.

Tonårsgraviditet är även ett tema i Someone like you av Sarah Dessen. Det var Someone like you som tillsammans med That summer blev filmen How to deal som jag skrivit om tidigare. Då jag redan sett filmen när jag läste Someone like you visste jag den ungefärliga handligen. Men boken är så otroligt mycket bättre!

Halley och Scarlett är bästa vänner sedan evigheter och när Scarlett upptäcker att hon är gravid blir det till viss del lika mycket Halleys graviditet som Scarletts. Precis innan Scarlett upptäcker att hon är gravid dör Michael (pappan) i en motorcykelolycka. Det här är så tragiskt att det nästan inte finns.

Upp dyker även Macon som blir Halleys kärleksintresse i boken. Suuuck kärlek kanske du tänker? Lugn bara lugn. Här är det inga raka vägar och slutet… blev inte som jag trodde utan mycket bättre!!

När jag läst färdigt Someone like you var det till stor del berättelsen om Halley och hennes mamma som dröjde sig kvar. Jag var arg och rent ut sagt förbannad på mamman i stora delar av boken. Hon satte gränser som för mig kändes helt absurda och jag har aldrig riktigt förstått det där med utegångsförbud för minsta lilla sak som föräldrar i U.S.A. ibland verkar ta till.

Här handlar det, som i Dessens övriga böcker, till stor del om att utvecklas, växa och våga stå för den man är, vilket främst gäller Halley. Scarlett är till viss del redan där, liksom Juno är i filmen om henne: starka tjejer som går sin egen väg och inte ger upp.

Jag har även precis läst färdigt The truth about forever som Johanna skrev om tidigare. Väldigt bra bok! Precis som i Someone like you har huvudpersonen en dominerande mamma. I TTAF spelar mamman ut sitt mamma-kort på ett sätt som gör att jag börjar undra lite över barnuppfostran… Men här är det en stor sorg som ligger i bakgrunden och pyr. Då blir det lite mer begripligt varför mamman agerar som hon gör mot Macy.

Nu har jag en oläst Dessen-bok kvar: Keeping the moon.

Det är en väldigt tur att bokhösten verkar bli så fin massor av andra böcker jag vill läsa så jag har att göra till maj 2011 då en ny Dessen-bok kommer.

Johannas inlägg om TTAF kan du läsa här. Vill du läsa vad jag skrev om filmen How to deal väljer du den här länken.

/Sofia

Annonser

6 Responses to “Lite som Juno fast i bokform”


  1. 1 Clarisa 6, september, 2010 kl. 4:50 e m

    Visst är den fin. Jag tyckte om Macon trots att han inte var jättebra pojkvän åt Halley. Jag tycker om hur Macon hanterades i boken, att det aldrig blev ”farligt” att vara tillsammans med en ”dålig” kille. Halley var tuff!

  2. 2 Clarisa 6, september, 2010 kl. 5:02 e m

    Man kan också undra över Dessens relation med sin egen mamma. Mammorna i de flesta av hennes andra böcker som du inte tog upp nu är inte så bra föräldrar heller. Som mamman i Just listen, lock and Key och This Lullaby. Pappan i Along for the ride var också sjukt irriterande.

  3. 3 Johanna 6, september, 2010 kl. 7:08 e m

    Oh I love Juno, härligt att jag har så många Dessen-böcker kvar att se framemot!!!

  4. 4 Sofia 6, september, 2010 kl. 8:31 e m

    Clarisa: jag håller med om Macon! Jag gillade att han var som han var och att Halley agerade som hon gjorde (utan att förstöra för mycket av slutet här : ).

    Angående föräldrarna så har jag också tänkt på att de är rätt jobbiga i flera böcker. Att de hanterar situationer på ett, för att de ska vara vuxna, omoget och egoistiskt sätt. Audens pappa i Along for the ride är ett praktexempel. Även Audens mamma är ju rätt självisk. Samt flera av de andra föräldrarna, Rubys mamma överger ju sitt eget barn samt har ljugit i flera år!

    Man kan verkligen fundera på Sarah Dessens egen relation till sina föräldrar. Det känns verkligen som om hon står på tjejernas sida i böckerna, inte föräldrarnas.

    Johanna: den är så fin!! Du har verkligen mycket fin läsning framför dig. Själv tänkte jag när jag läst alla, läsa dem igen men i ”rätt” ordning så det blir lättare att spana efter alla kopplingar som finns mellan böckerna.

  5. 5 Johanna L 7, september, 2010 kl. 8:39 f m

    Gud vad kul med allt Dessen-prat här!
    Och om man läser Dessens blogg + twitter (som jag gör, läser ju maniskt allt av henne) så verkar mammarelationen både vara och ha varit hyfsad. Iaf vid första anblicken. Kanske en slump att mammorna är så i hennes böcker eller också döljer hon nåt. Hmm…

  6. 6 Sofia 7, september, 2010 kl. 8:36 e m

    Ja vad kul att du tycker det! Lite till kommer det att bli framöver.

    Jag har bara kikat lite i Dessens blogg + det twittrade, men det låter ju bra för Dessens skull om hon har en bra relation med sin mamma : ) Intressant att fundera på varför hon skriver om så komplicerade föräldrarelationer..


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: