Farsta fritt fall – Ulrika Lidbo

Eftersom vi på Flaskposten tyckte att Ulrika Lidbos debutbok Decembergatans hungriga andar (2009) Farsta fritt fallvar en riktig stjärnsmäll, kastade vi oss båda huvudstupa in i hennes nya ungdomsbok Farsta fritt fall och bestämde oss för att skriva en dubbelrecension tillsammans.

So here we go! Vi börjar med utsidan och borrar oss inåt mot personerna…

Johanna+Sofia: Jättefint omslag! Känner igen stilen, men från vad? Jo, Sarah Sheppard – hon med de färgglada dinosaurieböckerna. Händerna och de grå höghusen med krysset mot den svarta himlen, och så titeln så markant placerad i förgrunden med feta rosa bokstäver – fint.

Titeln ja, den känns onekligen viktig. Vi funderade ju en del kring den. Ifall den syftar på Gröna Lunds ”fritt fall” och om den symboliserar att de båda huvudpersonerna Mira och Henrika till viss del känner det som om de faller i ett fritt fall?

Vi skickade frågan vidare till författaren själv för att höra, och Ulrika svarade så här:

”Fritt fall” är den enda attraktionen på Gröna Lund som jag verkligen vägrar åka. Jag tänker mig att känslan av kontrollöshet och skräck är jämförbar med den att tappa fotfästet i livet, vilket Mira och Henrika är farligt nära att göra.

Boken har alltså två huvudpersoner med rätt olika bakgrund, och deras vägar möts när de börjar ettan på gymnasiet i Se hela bildensamma skola och tvingas göra ett projektarbete om, av allt på jorden – pacemakern, ihop.

Henrika kommer från Lund och är nyinflyttad i ett område med fina villor i Farsta där hon bor tillsammans med sina båda föräldrar. Hennes mamma är i och för sig nästan alltid bortrest med sitt reklamjobb, och hennes pappa som är polis har nyligen precis klarat sig från en livshotande hjärtattack och tvingats ändra livet för både sig och sin familj.

Mira, bokens andra huvudperson, bor på trettonde våningen i ett av de slitna höghusen nere i Farsta centrum tillsammans med sin alkoholiserade och pillermissbrukande mamma. Mira och Henrika har det gemensamt att de är på ständigt helspänn kring sina föräldrar, och båda deras liv styrs på varsitt håll mycket av det som händer och inte händer hemma, men också i skolan.

Vi får alltså parallellt följa både Henrika och Mira, och när vi började Flaskpost-diskutera läsningen fastnade vi ganska omgående på personerna, som ju är en så viktig del av den här boken. Det visade sig att vi inte var helt överens…

Johanna: Fina porträtt av både Henrika och Mira, men jag tyckte nog bäst om Mira. Hur hon med järnvilja bestämmer sig för att slå sig fri från sitt destruktiva gäng och försöker satsa på skolan fast det är så helt fel i hennes kretsar.

Sofia: Henrika blev min favorit! Jag tror det beror på min förkärlek till huvudpersoner som är “vanliga”, gärna tysta, försynta personer som sen visar sig ha mer bakom fasaden än vad man tror från början. Jag tycker om att även en person som verkar “perfekt”, har bra betyg, (relativt) ordnade hemförhållanden, mat på bordet, kanske verkar lite tråkig får visa att hon också har svårt att leva…

Johanna: Jo, Henrika ÄR intressant, men hon är ju så hård ibland, som mot sin pappa. Det blir lite svårt för mig, för även om han ”Bosse-polis:ar-sig” , och hu, jag förstår henne också, bara är SÅ pinsam och töntar sig med sitt bebissnackgullande till henne, så liksom ändå: han överlevde ju! Och hon känns så kall.

Sofia: Jag tolkar det mer som att Henrika är rädd för att pappan ska få en till hjärtattack och för att hantera det blir hon avvisande. Själv läste jag bitarna om Mira så snabbt jag kunde för jag ville komma tillbaka till Henrikas berättelse.

Jag tyckte dock om att Ulrika lät Mira ändra på sig och att hon orkade stå emot sina gamla kompisar. Det känns lite ovanligt med en tuff person som blir en “mesig” plugghäst. Annars, i de flesta make over-berättelser, är det den mesiga plugghästen som blir tuff och hård. Men jag tyckte att jag läst berättelsen om Mira förut t.ex. i Bryta om (av Åsa Anderberg Strollo).

Johanna: Ja, jag kan hålla med om att Henrika är den lite mer ovanliga ungdomsboks-huvudpersonen, men sen kan jag inte låta bli att ändå känna mer för Mira.

…………………………………

Vår diskussion skulle kunna fortsätta en bra bit till om Mira, Henrika och deras ”fria fall”. Det vi är helt överens om är att boken engagerat oss och att vi hela tiden ville läsa mer om Mira och Henrika. Vid sidan av Mira och Henrika skildras även de andra karaktärerna i boken mycket bra och realistiskt.

Vi ser fram emot fler böcker av Ulrika! När kommer nästa?

/Dubbelbloggande Johanna och Sofia

Annonser

2 Responses to “Farsta fritt fall – Ulrika Lidbo”


  1. 1 Clarisa 15, september, 2010 kl. 7:14 e m

    Tyckte också jättemycket om Mira. Hon påminde mig lite om fågelflickan i ”I det här trädet” av Katarina Kieri och Per Nilsson som också är en riktig bra bok.

  2. 2 Sofia 15, september, 2010 kl. 9:49 e m

    Hjälp jag har ju läst ”I det här trädet” och minns att jag gillade den jättemycket. Men nu står det helt still ang. handlingen. Hmmm fågelflickan och en kille bor i samma stad. Och de har båda problem. Ser varandra med jämna mellanrum men lär aldrig känna varandra – visst? Nu börjar det komma tillbaka!!


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: