Fast i Nyckelbarnen

Igåreftermiddag skulle jag bara avsluta veckan med att fylla på listan över nya böcker lite, och slog upp Nyckelbarnen av Sara Kadefors som låg i högen, mest lite på prov.

Och sen dess är jag fast och fascinerad. Blev tvungen att ta med den på bussen hem, trots total överlast i påsarna.

Det är som om Siri, som berättar och är huvudperson i boken, liksom står lite vid sidan av de andra i skolan och registrerar allt de gör med distans och avståndstagande utan hat eller avundstankar.

En väldigt speciell – socialt ovanlig 11-årsperson – i alla fall har jag inte träffat särskilt många som hon i barn- och ungdomsböckerna jag läst. Hon lider liksom inte på samma sätt som andra av motsättningar i kompisvärlden och sånt som händer i skolan, kanske på andra sätt (jag vet inte precis än, är ca 100 sidor in). Och hon gör mig så intresserad – vill inte sluta läsa!

/FlaskpostenJohanna

Annonser

12 Responses to “Fast i Nyckelbarnen”


  1. 1 Monika Häägg 18, september, 2010 kl. 4:31 e m

    Tack för tipset. Den hamnade genast på min ”att läsa-lista”.

  2. 2 BokMamma 18, september, 2010 kl. 5:14 e m

    Jag är lite nyfiken på Nyckelbarnen och blev ännu mer nyfiken efter att jag läst ditt inlägg. Ännu en bok till att läsa högen 🙂

  3. 3 flaskpostenJohanna 18, september, 2010 kl. 7:01 e m

    åh bra! Det kan jag verkligen rekommendera er att fylla på era listor och högar med 🙂

  4. 4 xpublishing 19, september, 2010 kl. 3:55 e m

    Jag är också muchos nyfiken! //Ka

  5. 5 Tonårsboken 20, september, 2010 kl. 7:24 f m

    Har precis börjat på den och den är hittills jättebra.
    Ni har fått en beautiful blogger utmärkelse på vår blogg 🙂

  6. 6 Johanna 20, september, 2010 kl. 8:18 f m

    Jag kan bara hälsa från sida 298 att den spöar rakt igenom! Love this! Kadefors bästa alla kategorier, barn som vuxen.
    Och tack för utmärkelsen Tonårsboken :)!

  7. 7 Clarisa 20, september, 2010 kl. 6:44 e m

    Åh, älskar den! Som en knytnäve i magen, men en urbra sådan. Vi köpte in den i 100 ex till mitt jobb, på en gång. Så att skolorna i Stockholms kommun kan läsa den i klassuppsättning. Tänkte att den här boken ska varenda lärare läsa.

  8. 8 Johanna 20, september, 2010 kl. 6:52 e m

    Clarisa, förstår känslan!

  9. 9 lena kjersén edman 20, september, 2010 kl. 7:11 e m

    Både Ulla Lundvist i DN och Lena Kåreland i SvD är måttligt entusisastiska i sina omdömen eftersom de tycker att intrigen i ”Nyckelbarnen” spretar åt fär många håll.
    Är det inget som stör er som skriver om den här – eller håller ni kanske inte med om spretandet?
    Jag ska läsa boken i morgon (för att recensera den), så då får jag se om intrigen spretar för mig – eller om jag blir lika hänförd som ni som skriver om Sara Kadefors nya bok här.
    Spännande!

  10. 10 Clarisa 20, september, 2010 kl. 7:53 e m

    Jag tyckte att slutet var lite långdraget och att Kadefors duktigt knöt ihop många trådar som kanske inte hade behövts knytas. Men ändå en av de bästa böckerna jag läst i år. Dessutom är det underbart,hur Sara Kadefors gestaltar barns utsatthet och maktlöshet. Förlåt om jag säger för mycket Johanna!

  11. 11 Johanna 20, september, 2010 kl. 10:23 e m

    Jag tyckte inte att det spretade så särdeles och var helt nöjd med slutet och hur det knöts ihop utan att falla i fällorna av sockerdryp.

    Recensionen i Helsingborgs Dagblad http://hd.se/kultur/boken/2010/09/04/pa-drift-utanfor-fritis/
    (som jag klickade mig in i av en slump) tycker jag lyckades sätta huvudet på spiken eller vad man nu säger om recensioner.

  12. 12 lena kjersén edman 21, september, 2010 kl. 5:40 f m

    Intressant diksussion!
    För mig blev det nattläsning av ”Nyckelbarnen” som jag nog också tycker är det bästa som Sara Kadefors skrivit. Vad Ulla L. och Lena K. i sina recensioner i DN och SvD menar med ”spretig” förstår jag inte alls.
    Den bok som man hela tiden kommer att tänka på är ju ”Barnen ö” av P C Jersild, där Reine (hette han så?) gör det som föräldrarna till Nora gör i ”Nyckelbarnen”.

    ”Barnens ö” är inte utgiven som barnbok och jag tycker nog att också ”Nyckelbarnen” är en vuxenbok (som dock kan läsas av en del barn och en hel del mogna tonåringar).*

    Sara Kadefors val av berättarhållning är strålande – men mycket avancerad.
    Det vuxna språket och blandningen av ”opålitlig berättare” och ”naiv berättare”, som jag som vuxen uppskattar mycket, hade jag inte kunnat ta till mig när jag var barn.

    Jagberättaren Nora har ju (vilket Sara Kadefors skildrar fantastiskt väl, nästan som P C Jersild)ingen möjlighet att se sina egna motiv eller analysera sina tankar i förhållandet till föräldrarna, skolpersonelen eller vännerna.

    För att ta ett exempel på detta ur(den lysande) texten:

    ”Jag, Leo och Linn skramlade ihop alla pengar vi hade och lät Nizar betala resten, han ville ju så gärna. Ändå fann jag det litet störande att han var så mån om att vara vår vän”,


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: