Arkiv för september, 2010



Fast i Nyckelbarnen

Igåreftermiddag skulle jag bara avsluta veckan med att fylla på listan över nya böcker lite, och slog upp Nyckelbarnen av Sara Kadefors som låg i högen, mest lite på prov.

Och sen dess är jag fast och fascinerad. Blev tvungen att ta med den på bussen hem, trots total överlast i påsarna.

Det är som om Siri, som berättar och är huvudperson i boken, liksom står lite vid sidan av de andra i skolan och registrerar allt de gör med distans och avståndstagande utan hat eller avundstankar.

En väldigt speciell – socialt ovanlig 11-årsperson – i alla fall har jag inte träffat särskilt många som hon i barn- och ungdomsböckerna jag läst. Hon lider liksom inte på samma sätt som andra av motsättningar i kompisvärlden och sånt som händer i skolan, kanske på andra sätt (jag vet inte precis än, är ca 100 sidor in). Och hon gör mig så intresserad – vill inte sluta läsa!

/FlaskpostenJohanna

Fest för en av höstens bästa böcker

Ikväll har jag varit och minglat på en fest för en av höstens bästa böcker: Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell.

Johanna slog igenom med dunder och brak för några år sedan. Den gången hette boken I taket lyser stjärnorna. Efter ”tvåan” Det fattas en tärning är det dags för Thydells trea.

Jag ska inte skriva så mycket om boken i det här inlägget, det får bli mer en annan dag. Men jag kan berätta det här: när jag läste Ursäkta att man vill bli lite älskad åkte jag tåg tur och retur Stockholm – Borås. Boken slukades och resan var över på ett kick.

Skrattade högt gjorde jag flera gånger och det är inte vanligt när det gäller läsning av ungdomsböcker.

Ikväll passade jag såklart på att fråga Johanna om hon ville skriva en hälsning till Flaskposten———————————->

Vi hann också prata lite om boken men som sagt.

Mer om den senare.


Johanna Thydell själv utanför festlokalen.

Missa inte Johannas hemsida och att där kolla in hennes författarskola.

/För Flaskposten i minglet-Sofia


Vem-filmerna är snart här!

Jag säger bara en sak: Stina Wirsén ftw! Efter att endast ha sett trailern för filmerna baserade på hennes Vem?-böcker konstaterar jag ändå att de kommer att vara fantastiska. Kolla själv:

/Sofia

Ett anonymt boktips om en riktigt läskig bok…

Boktitel: Dödens sång och annat otäckt

Författare: Kenneth Bögh Andersen

Boken handlar om: Det finns fyra sagor i en bok. Det handlar om spöken och andar och den är jätteläskig och spännande.

Jag tycker att det som är så bra med boken är att: man blir så inne i boken och att den är läskig och bra.

För vem passar boken: för de som gillar att läsa och de som gillar såhär läskiga böcker.

Tipsade gjorde en Anonym, som är 10 år men fyller 11 om en vecka.

Farsta fritt fall – Ulrika Lidbo

Eftersom vi på Flaskposten tyckte att Ulrika Lidbos debutbok Decembergatans hungriga andar (2009) Farsta fritt fallvar en riktig stjärnsmäll, kastade vi oss båda huvudstupa in i hennes nya ungdomsbok Farsta fritt fall och bestämde oss för att skriva en dubbelrecension tillsammans.

So here we go! Vi börjar med utsidan och borrar oss inåt mot personerna…

Johanna+Sofia: Jättefint omslag! Känner igen stilen, men från vad? Jo, Sarah Sheppard – hon med de färgglada dinosaurieböckerna. Händerna och de grå höghusen med krysset mot den svarta himlen, och så titeln så markant placerad i förgrunden med feta rosa bokstäver – fint.

Titeln ja, den känns onekligen viktig. Vi funderade ju en del kring den. Ifall den syftar på Gröna Lunds ”fritt fall” och om den symboliserar att de båda huvudpersonerna Mira och Henrika till viss del känner det som om de faller i ett fritt fall?

Vi skickade frågan vidare till författaren själv för att höra, och Ulrika svarade så här:

”Fritt fall” är den enda attraktionen på Gröna Lund som jag verkligen vägrar åka. Jag tänker mig att känslan av kontrollöshet och skräck är jämförbar med den att tappa fotfästet i livet, vilket Mira och Henrika är farligt nära att göra.

Boken har alltså två huvudpersoner med rätt olika bakgrund, och deras vägar möts när de börjar ettan på gymnasiet i Se hela bildensamma skola och tvingas göra ett projektarbete om, av allt på jorden – pacemakern, ihop.

Henrika kommer från Lund och är nyinflyttad i ett område med fina villor i Farsta där hon bor tillsammans med sina båda föräldrar. Hennes mamma är i och för sig nästan alltid bortrest med sitt reklamjobb, och hennes pappa som är polis har nyligen precis klarat sig från en livshotande hjärtattack och tvingats ändra livet för både sig och sin familj.

Mira, bokens andra huvudperson, bor på trettonde våningen i ett av de slitna höghusen nere i Farsta centrum tillsammans med sin alkoholiserade och pillermissbrukande mamma. Mira och Henrika har det gemensamt att de är på ständigt helspänn kring sina föräldrar, och båda deras liv styrs på varsitt håll mycket av det som händer och inte händer hemma, men också i skolan.

Vi får alltså parallellt följa både Henrika och Mira, och när vi började Flaskpost-diskutera läsningen fastnade vi ganska omgående på personerna, som ju är en så viktig del av den här boken. Det visade sig att vi inte var helt överens…

Johanna: Fina porträtt av både Henrika och Mira, men jag tyckte nog bäst om Mira. Hur hon med järnvilja bestämmer sig för att slå sig fri från sitt destruktiva gäng och försöker satsa på skolan fast det är så helt fel i hennes kretsar.

Sofia: Henrika blev min favorit! Jag tror det beror på min förkärlek till huvudpersoner som är “vanliga”, gärna tysta, försynta personer som sen visar sig ha mer bakom fasaden än vad man tror från början. Jag tycker om att även en person som verkar “perfekt”, har bra betyg, (relativt) ordnade hemförhållanden, mat på bordet, kanske verkar lite tråkig får visa att hon också har svårt att leva…

Johanna: Jo, Henrika ÄR intressant, men hon är ju så hård ibland, som mot sin pappa. Det blir lite svårt för mig, för även om han ”Bosse-polis:ar-sig” , och hu, jag förstår henne också, bara är SÅ pinsam och töntar sig med sitt bebissnackgullande till henne, så liksom ändå: han överlevde ju! Och hon känns så kall.

Sofia: Jag tolkar det mer som att Henrika är rädd för att pappan ska få en till hjärtattack och för att hantera det blir hon avvisande. Själv läste jag bitarna om Mira så snabbt jag kunde för jag ville komma tillbaka till Henrikas berättelse.

Jag tyckte dock om att Ulrika lät Mira ändra på sig och att hon orkade stå emot sina gamla kompisar. Det känns lite ovanligt med en tuff person som blir en “mesig” plugghäst. Annars, i de flesta make over-berättelser, är det den mesiga plugghästen som blir tuff och hård. Men jag tyckte att jag läst berättelsen om Mira förut t.ex. i Bryta om (av Åsa Anderberg Strollo).

Johanna: Ja, jag kan hålla med om att Henrika är den lite mer ovanliga ungdomsboks-huvudpersonen, men sen kan jag inte låta bli att ändå känna mer för Mira.

…………………………………

Vår diskussion skulle kunna fortsätta en bra bit till om Mira, Henrika och deras ”fria fall”. Det vi är helt överens om är att boken engagerat oss och att vi hela tiden ville läsa mer om Mira och Henrika. Vid sidan av Mira och Henrika skildras även de andra karaktärerna i boken mycket bra och realistiskt.

Vi ser fram emot fler böcker av Ulrika! När kommer nästa?

/Dubbelbloggande Johanna och Sofia

Hamstrar, hamstrar och några till hamstrar

Det finns en sak jag inte står ut med varken i bokform, på film eller i verkliga livet: djur som far illa på något sätt. Mitt hjärta blöder och jag kan gråta floder över kaniner som måste fly undan grävskopor, hundar som måste hitta hem och rävar som måste hålla sig gömda från jägare.

I helgen har jag läst en bok som jag tror många kommer att tycka är rolig och spännande. Själv satt jag med en klump i halsen redan när jag började läsa boken för bara genom titeln förstår jag att här kommer djur att fara illa: Den stora hamstermassakern av Katie Davies och Hannah Shaw.

De två syskonen Anna och Tom tjatar och tjatar om att de vill ha en varsin hamster. Mamma säger dock stenhårt nej ända till den dag mormor dör. Som tröst får syskonen en varsin dvärghamster, två honor. Dock visar det sig att det är en hane och en hona och ni kan ju gissa vad som händer? Visst, honan blir dräktig och föder åtta små hamsterungar.

Nu blir det otäckt. Redan morgonen därpå hittar Anna och Tom hamsterungarna döda i buren. Mamma hamster är skadad och har bland annat fått ett ben avbitet. Hamsterhanen är borta…

Resten av boken är en berättelse om hur Anna och Tom tillsammans med grannflickan Suzanne ska försöka ta reda på vem som orsakat hamstermassakern.

Boken är skriven med ett rappt språk, det är bitvis roligt och spännande, det tycker jag MEN jag klarar inte av döda, blodiga hamsterungar som slängs bland soporna. Jag klarar inte av en stackars död kanin som begravs och sen grävs upp och som har sand i pälsen och larver i munnen. Jag klarar inte av berättelsen om de två hamstrarna Anna och Toms mamma indirekt råkade döda för länge sedan.

Det här är en bok för alla som inte är lika blödiga när det gäller djur som jag är. För det är en bra bok. Teckningarna är riktigt roliga, åt dem fnissade jag en hel del.

Men när det kommer till djur, då vill jag att det ska gå bra. Kanske kommer det att göra det i fortsättningen Den stora kaninräddningen?

/Sofia

Festligt firande för Fritt fall Farsta

Flaskposten-favoriten Ulrika Lidbo hade i veckan releasefest för sin nya bok Fritt fall Farsta. Flaskposten var där och firade med bubbel och goda snittar. I en mini-intervju kom det fram att av de två huvudpersonerna, Mira och Henrika, hade Ulrika lättast att från början skriva om Mira. Henrika däremot var lite mer hemlig och det tog sin tid innan hon föll på plats.

Ulrika berättade också att hon själv bott i närheten av Farsta ett tag och då blivit nyfiken på vad som kunde dölja sig bakom husfasaderna där samt den skillnad som finns mellan de stora villornas område och höghusens område. Vi konstaterade tillsammans att sådana områden finns det överallt och vi funderade på vilka konsekvenser det får för samhället.

En sak Flaskposten också undrade över men inte hann fråga om är titeln. Syftar den på Gröna Lunds åkattraktion Fritt fall? Är det Mira och Henrika som upplever att deras liv blir som ett fritt fall? En Flaskpost är skickad till Ulrika och svar har kommit. Vad som sägs om det får ni vänta med att läsa tills vi skriver om boken.

Snart dyker det upp en dubbelrecension av boken där båda Flaskpostarna tycker till om den.

Några fler bilder från festen:

Ulrika signerar Flaskpostens exemplar av Fritt fall Farsta.

Om det är svårt så står det följande: Till Flaskpostarna! Kul att ni ville fira med mig. Hälsar Ulrika Lidbo                        den 7 september 2010.

På den sista minibilden syns ena halvan av Flaskposten minglandes framför en fin muminskärm. Förutom att fira Ulrika spanade vi in flera fina muminskärmar och muminböcker. Vi såg även en fin muminklocka.

/Minglande Flaskposten




8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: