Gåshud av en bildordbok

Går det verkligen att få gåshud av en bildordbok? I det här fallet en svensk-engelsk sådan. Ja det gör det. När jag fick Mumindalens bildordbok i min hand kände jag hur glädjekänslor bubblade upp i mig och hur armarna täcktes av gåshud. Jag tycker i vanliga fall om att bläddra i ordböcker  och jag tycker mycket om Mumin. Här är en kombination av de två!

<—Fin framsida med en karta över Mumindalen. När man sen som läsare får följa med in i boken träffar vi först de som bor i dalen: Mumintrollet/Moomintroll, Mårran/The Groke, Filifjonkan/Fillyfjonk och alla andra.

Ordboken är uppdelad  i sex avsnitt: morgon, mitt på dagen, eftermiddag, kväll, natt och kul att veta. På varje uppslag får vi träffa de finurliga figurerna från Mumindalen där bilderna kopplas till orden vi lär oss.

På varje sida finns frågor att fundera på t.ex. hur många ben har en spindel och vad kan vara en utmärkt snögubbenäsa. Ibland är frågan en uppmaning att hitta något som finns på bilduppslaget. Det gör att det är extra roligt att bläddra och läsa och klura.

En annan rolig detalj är att på varje uppslag är ett av sidnumren ett mattetal, så läsaren själv får räkna ut vilket nummer det ska vara.

Ni har förstått att jag är kär i den här boken, eller hur? Jag kan sitta och bläddra i den hur mycket som helst, läsa här och där och förundras över hur bra Mumindalen passar som ordbok.

Avslutningsvis några uppslag och bilder från boken. Först ut har vi hela Muminfamiljen runt frukostbordet:

Snusmumriken/Snufkin fiskar och lilla My/Little My sover i en sykorg:

Muminmamman målar:

Motsatser till exempel synlig/osynlig:

/Sofia, som önskar att jag hade haft den här ordboken när jag skulle lära mig engelska

Annonser

8 Responses to “Gåshud av en bildordbok”


  1. 1 Helena / Barnboksprat 3, december, 2010 kl. 8:30 f m

    Men vilken mysig! Förstår att du fick gåshud.

  2. 2 Sofia 3, december, 2010 kl. 8:57 f m

    Mysig är rätt ord! Det är verkligen en ordbok att bli glad av.

  3. 3 lena kjersén edman 3, december, 2010 kl. 9:06 f m

    Varför läser så måmga muminentusiaster inte Muminböcker?

    Jag tror att alla litteraturvetare som intresserar sig för barnlitteratur och alla barnbibliotekarier har upptäckt samma sak – det är mästan ingen annan barnboksförfattare som delar gruppen förskollärare/lärare i två så disparat olika åsiktsgrupper som Tove Jansson.
    Man antingen ”älskar” eller ”avskyr” mumintrollen.

    Men det underliga är att, när man sedan börjar diskutera böckerna, så är det yttrest få som har läst kapitelböckerna. Till exempel ”Farlig midsommar”.
    Det gäller – KONSTIGT NOG – nästan lika mycket gruppen som ”älskar”.

    Jag tror at vi (som är entusister och ”bokpratare”) skulle behöva bokprata mycket mer om Muminböckerna, d v s de fantastiska kapitelböckerna. För vuxna, men också för barn och ungdomar,
    (Bilderböckerna känner de flesta tll. Och tv-filmerna. Och alla prylar….)

  4. 4 Emma 3, december, 2010 kl. 1:19 e m

    Lena, jag har faktiskt tänkt det samma. I alla fall i fråga om varför man inte läser kapitelböckerna. Jag gjorde ett ryck förra året och läste ”Det osynliga barnet”. Den är faktiskt jättebra, har en ambition om att läsa fler. Har även en ambition (för andra året i rad) att läsa julkapitlet med någon klass. Får se om jag lyckas klämma in det någonstans. Det skulle kunna vara ett inlägg i debatten om julstress.

  5. 5 FlaskpostenSofia 4, december, 2010 kl. 1:56 e m

    jag vet inte varför eller om det är så. jag känner många som älskar kapitelböckerna : )

  6. 6 lena kjersén edman 5, december, 2010 kl. 1:52 e m

    Härligt Sofia!
    Med dina vänners kärlek till Mumin i kapitelboksform.
    (Det kanske är delvis på grund av kärleken till kapitelböckerna som de många Mumin-entusisterna som du känner blev dina vänner.
    Jag skulle själv inte kunna gifta mig med någon som inte vill vara i Mumindalen…..)

    Jag har lett många många kurser i barnlitteratur.Både inom lärarutbildningen och som 3p och 5p-kurser i litteraturvetnskap.
    Studenterna är ofta i åldrarna 23 till 30 år.

    I en studentgrupp på 30 personer så brukar det vara högst två, tre som före kursen (=som barn eller i tonåren) har läst någon av de sju kapitelböckerna – som ”Farlig midsommar” eller ”Pappan och havet”,
    Många studenter blir därför chockade över det avancerade innehållet i ”Pappan och havet” – för att inte tala om ”Sent i november”
    De hade trott att Tove Jansson skrev Muminböcker enbart för småbarn.

    Det finns faktiskt bibliotekarier som ställer ”Sent i november” bland barnböckerna….

    Så det finns så MYCKET KUL att göra för oss som älskar att läsa de här kapitelböckerna
    och som gärna bokprata om dem för människor
    som har lämnat förskolan för ett par år sedan – eller för tio eller tjugo år sedan.

  7. 7 FlaskpostenJohanna 7, december, 2010 kl. 9:05 f m

    Tack för julklappstipset! Otroligt fin, fick även lite Nalle Puh-vibbar av omslaget 🙂

  8. 8 lena kjersén edman 7, december, 2010 kl. 1:00 e m

    Lilla Mys hårknut har inspirerat många tonårtjejer till samma fräcka frisyr!

    Jag kommer att tänka på hennes fina lilla knut för i mrogon ska jag vara med på en inspelning till radioprogarmmet STIL i P 1 (s’änds på söndagsmornar) som handlar om hur barn är klädda i barnböcker.

    (Just nu har vi en rolig diskussion om detta ämne på Facebook och i http://www.bokcirklar.se.)
    Själv vill jag gärna se ut som Snusmumriken!


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: