Arkiv för januari, 2011



Tryck, klappa och blås – vad händer på nästa sida?

Här kommer ett tips om en bok som inte bara är en bok att läsa från pärm till pärm. Den vill samtidigt att du som läsare blåser, klappar i händerna, trycker på prickar och skakar boken.

Hervé Tullet har skapat en interaktiv bok där läsaren får små uppdrag. Både Flaskposten-J och jag själv tyckte att idén är riktigt rolig och vi roade oss båda med boken.

Framsidan tycker jag är genial. Den är helt vit, den blåa ramen har jag själv lagt till för att inte boken skulle försvinna helt i bakgrunden med tre prickar och så titeln: En bok. Enkelt men samtidigt roligt. Jag tycker boken sticker ut i mängden av alla myllrande och färgglada bilderböcker.

Samt som sagt, det är skoj att genomföra uppdragen för att se vad som händer på nästa uppslag. Jag längtar tills jag får läsa boken för ett barn!

/Sofia

Sara och Mats = Cirkeln

I april kommer en bok med namn Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg ut. På deras bloggar har jag läst om Cirkeln och den verkar väldigt spännande. I Rabén & Sjögrens katalog för böcker som kommer ut våren 2011 har Cirkeln fått rubriken ”Apokalypsen börjar i Bergslagen!”. Apokalypser är annars ett ord jag främst förknippar med Buffy the Vampire Slayer (BtVS) och jag är inte helt ute och cyklar för både Sara och Mats är också stora Buffy-fans!

I väntan på att Cirkeln ska komma ut skickade jag några Flaskposten-frågor till författarna (plus två extra Buffy-frågor). Här är deras svar:

1. Kan ni berätta om er kommande bok Cirkeln?
Mats: Det är första delen i en trilogi som handlar om en grupp 16-åriga tjejer som får veta att de är häxor. De är väldigt olika, men de måste lära sig samarbeta för att överleva, och det snabbt, för det finns något ont som jagar dem. De kan inte lita på någon annan än varandra.

Sara: De bor i en liten stad som heter Engelsfors där alla har koll på alla. Så tjejerna har många förutfattade meningar om varandra. Vi ville skriva en bok som innehöll spänning, vänskap, kärlek och magi. Lite som Buffy i Sverige, fast utan vampyrer. 

2. Hur kom ni på handlingen till Cirkeln? Är ni hela tiden överens om vad som ska hända?
Mats:
I stora drag så kom vi på handlingen för alla tre böckerna över en fika. Det kändes faktiskt, passande nog, alldeles magiskt. Sen har vi lagt ner enormt mycket tid på att utveckla karaktärerna och alla trådar i handlingen, men vi visste liksom redan från början vad det hela skulle gå ut på. Vi har verkligen inte alltid varit överens, men vi har aldrig blivit osams på allvar. Det är faktiskt bara kul när vi är oense, för det visar sig alltid att när vi diskuterat tillräckligt länge så kommer vi på ett tredje alternativ, som är bättre än något vi kunnat komma på på egen hand … 

Sara: Precis som Mats säger så diskuterar vi alla idéer fram och tillbaka. Men när vi väl har bestämt oss för något, då kör vi på det (om inte någon kommer på en ännu bättre idé …). I efterhand har vi svårt att komma ihåg vem som kom på vad, och ibland även vem som har skrivit vad. Vi har alltid bokens bästa i fokus.
3. Fick ni vara med och bestämma hur omslaget till boken skulle se ut?
Mats:
Absolut. Det är en av mina bästa vänner, Pär Åhlander, som är formgivaren. Vi kom på grundidén tillsammans med honom.
Sara: Jag föreslog att vi skulle be Kim W. Andersson att göra illustrationerna, eftersom han har ritat det suveräna seriealbumet Love Hurts.
4. Hur kom det sig att du/ni blev författare?
Mats:
Jag har alltid skrivit sagor och berättelser och dikter… jag var lillgammal och nördig. Nu är jag gammal och nördig.
Sara: Samma som Mats. Sedan jag lärde mig skriva har jag skrivit. Sedan kom jag in i filmsvängen och började skriva och jobba med manus. Men böcker är min första kärlek så jag är enormt lycklig över det här.
5. Vad är roligast respektive tråkigast med att skriva en bok?
Mats: Roligast är ju att man får bygga en hel värld och sedan bestämma över allt som händer i den. Det är som att leka. Och det har varit otroligt kul att jobba med Sara, för när man skriver ensam är man väldigt… tja, ensam. Tråkigast är när den kreativa fasen är över och man sitter och redigerar text för hundrade gången. Det är den fasen vi är inne i just nu och jag längtar efter att börja med bok 2 nu, vi har så mycket bra idéer till den som ligger och väntar!
Sara: Jag gillar ändå redigeringsarbetet. Det är tillfredsställande att fila och fila och hur det blir bättre och bättre. Det tråkigaste är de perioder när man tappar allt perspektiv på texten och man inte har någon som helst aning om huruvida det man har skrivit är bra eller dåligt. Då är det extra skönt att vara två så man kan stötta varandra. Det absolut roligaste är att spåna idéer med Mats och så själva skrivandet, framför allt när man får flyt.
6. Vilken superkraft skulle du/ni vilja ha och varför?
Mats: Att kunna flyga. Det är kanske inte den mest användbara kraften, men jag vill, jag vill, jag vill!
Sara: Jag gillar också tanken på att kunna flyga. Men jag skulle hellre vilja kunna teleportera mig! Tänk att kunna knäppa med fingrarna och helt plötsligt stå i Tokyo!
7. Vilket är ditt/era favoritavsnitt av BtVS? Motivera gärna!
Mats:
Klassikerna som ”Hush” och ”The Body” och ”Once More With Feeling” är ju fantastiska, och jag är väldigt svag för ”Storyteller” i säsong 7, men i ren gåshudsfaktor kan inget slå ”The Gift”, sista avsnittet av säsong 5. Varenda scen är så fantastisk. Och slutet, när Buffy… (vill inte spoila för någon som inte sett) och när Buffy säger …. och de andra … och det allra sista klippet! (Sofia lägger till: JA!! Det är helt otroligt)
Sara: Det finns så många bra avsnitt. I säsong ett: ”Angel”. I säsong två – ”Innocence”, ”Passion” och ”Becoming Pt. 2” – som alla tre är så otroligt viktiga för serien. ”The Wish” i säsong tre är ett minnesvärt avsnitt (Anya! Vampyr-Willow!) och så gillar jag verkligen ”Helpless”, för att inte tala om slutet av säsongen … Dubbelavsnittet ”This Year’s girl” och ”Who Are You”  i säsong fyra är också klara favoriter. ”Blood Ties” i säsong fem … Nej, jag tror att jag får hejda mig där.
8. Om du/ni fick umgås en hel dag med någon av karaktärerna från BtVS, vem skulle det vara och varför?
Sara:
Först läste jag fel och trodde att frågan var ”vem vi skulle vilja vara i BtVS”. I så fall hade mitt svar varit Buffy, för det vore kul att ha kroppskontroll för en gångs skull. Men jag skulle nog helst vilja hänga med Willow. Jag tror att vi skulle ha mest att prata om. Och jag har nog större chans att lära mig magi än kung fu …
Mats: Jag skulle nog ha roligast med Willow. Men Anya är kanske den jag tycker allra bäst om. Förutom Buffy själv då… äh, jag kan inte välja!
Vilken är din/ditt favorit:
– rätt
Sara:
Hemmagjord vegetarisk lasagne.
Mats:
Phad thai med tofu. Äter det typ tre gånger i veckan.
ställe
Sara:
Sf-bokhandeln i Stockholm är ett av dem.
Mats:
En hemlig liten strand som jag och min kille hittade i Grekland. Man måste klättra över ett urjobbigt berg för att komma dit. Det känns som vårt helt egna ställe på jorden.
– färg
Sara:
svart
Mats
: mörkblått 

– djur
Sara:
Totoro. Fast han är väl egentligen ett slags troll? Annars gillar jag katter och min systers hund.
Mats:
Hund. Och elefant.

– bok
Sara:
Otroligt svårt. Men jag säger ”Sandman”-serierna av Neil Gaiman. De har betytt extremt mycket för mig.
M
ats: Omöjligt att säga! Men det senaste jag varit riktigt besatt av är ”Hunger games”-trilogin.
– webbsida
Sara:
IMDb. Jag kan tillbringa ohälsosamt mycket tid med att klicka runt bland filmfakta.
Mats:
Inte så originellt, men Facebook.
TACK till Sara och Mats för att ni ville svara på frågorna! Extra roligt känns det då det här blev deras premiärintervju om Cirkeln.
Cirkeln är första delen i en triologi där del två heter Eld (kommer 2012) och del tre heter Nyckeln (kommer 2013).
Missa inte Mats och Saras bloggar! Mer om Kim W Andersson som ritat omslaget hittar du här. Jag instämmer med Sara om att Kims serie Love hurts är väldigt bra.
Om du när du läste intervjun tänkte ”Buffy – vem?” kan du alltid klicka här och läsa vad jag bloggade om BtVS för ett tag sedan.
/Sofia
Ps. Fotografiet av Sara och Mats är taget av Andreas Apell. Klicka på det för att se en större version.

Första kapitlet i Sarah Dessens nya bok!

Hallå!! På Sarah-land kan man nu läsa första kapitlet från Sarah Dessens nästa bok What happened to goodbye.

Klicka här så kommer du till kapitlet.

Själv hinner jag inte läsa kapitlet nu utan får vänta till imorgon. Men den som väntar o.s.v.

/Sofia

ps. Vad tycker ni om framsidan? Jag säger bara snälla ta tillbaka de där med svart bakgrund och ritat ”myller” på. ds

Ännu mera pussar!

Nu har jag också läst fina och charmiga faktaboken om pussar: En puss är inte bara en puss av Carina Bodström. Boken tar upp alla möjliga slags pussar: kärlekspussar, tröstpussar, kompispussar, vattenpussar och en hel massa fler. Bilderna är väldigt fina. Allra mest gillar jag hur munnarna ser ut på de som pussas i boken.

Johanna gillar också puss-boken. Klicka här för att läsa vad hon skrev.

/Sofia

En väldig massa Katherines

Colin har precis blivit dumpad av sin 19:e flickvän vid namn Katherine. Deppad är bara förnamnet för hur han mår, inget är roligt och helst vill han bara ligga i sängen och stirra i taket. Det tycker hans bästa (och enda) vän Hassan är en dålig idé och bestämmer att det Colin behöver är en roadtrip (finns det något riktigt bra svenskt ord?). Här börjar An abundance of Katherines av John Green.

Colin är ett underbarn, nästintill ett geni och han beslutar sig för att använda tiden under resan till att skapa ett diagram som visar vem i ett förhållande som är dumparen och vem som kommer att bli dumpad. För inte nog med att det är den 19:e Katherine som dumpat Colin, så har de tidigare 18 också gjort.

Denna roadtrip tar kompisarna från Chicago till den lilla staden Gutshot, Tennessee. I Gutshot kommer de att stanna och det är där boken i huvudsak utspelar sig.

Då jag tyckte att John Greens bok Var är Alaska? var helt fantastisk hade jag väldigt höga förväntningar på AAoK. Tyvärr infriades dem inte. Boken är helt okej och bitvis riktigt bra. Colins mörka livssyn och hans strävan efter att bli ett geni är bittert roligt. Dialogen mellan Colin och Hassan är ironiskt rolig. Hassan själv är mer uppenbart rolig, vilket inte alltid är så… roligt….

Jag gillar oftast den här typen av ”nu gör vi en roadtrip och hamnar i en liten småstad där det bor en massa udda personer som visar sig vara coola och så hittar huvudpersonen (kanske) hem”-handlingar, både på bok och i film. Av AAoK blev jag underhållen av en charmig historia. Men jag blev också GALET uttråkad av Colins diagram-försök som beskrivs grundligt med matematik. Snark. Det hade John Green kunnat skala bort minst hälften av. Efter ett tag skummade jag diagram-delarna väldigt hastigt för att istället komma vidare i den för mig mer intressanta handlingen.

Dock ser jag fram emot att läsa Paper towns  och även Will Grayson Will Grayson som han skrivit tillsammans med David Levithan. Någon som läst och gillat?

Här är John Greens hemsida.

/Sofia

 

 

Gästbloggande Meron om Scott Pilgrim

Nu är det dags för Flaskpostens andra gästbloggare. Den här gången har jag frågat en av de flitigaste låntagarna på Vårby bibliotek: Meron. Till vardags går Meron andra året på Södra Latins natur/natur-linje. I somras jobbade hon på biblioteket och vi kom då att prata om massor av böcker och film. Det var t.ex. Meron som introducerade Sarah Dessens böcker för mig. I Merons inlägg nedan är det ett filmtips som vi får:

SCOTT PILGRIM VS THE WORLD

En av de, enligt mig, bästa filmerna som kom ut under 2010 var Scott Pilgrim vs. the World. Filmen, som är baserad på serien Scott Pilgrim, handlar om Scott, en kille som inte riktigt vet vad han vill göra med sitt liv, utan bara tillbringar sina dagar med att spela bas i sitt halvbra band. Scott träffar en dag den mystiska Ramona som han genast fattar tycke för, allt i livet verkar lyfta.Det finns bara ett problem – Ramona har sju onda expartners som Scott måste besegra. Lyckligtvis är inte Scott vilken kille som helst, han kan försvara sig, och tar sig an dessa mycket intressanta karaktärer.

Handlingen till Scott Pilgrim vs. the World är underhållande, men kan brista lite till djupet, det som gör filmen är egentligen utförandet. Filmen är fullproppad med musik-, film- och spelreferenser, som gör att man uppskattar den på en helt ny nivå. Humorn är definitivt också en bidragande faktor, manuset är inte likt något annan film jag sett. Scott Pilgrim vs. the World är en film för de som uppskattar detaljer. Det är definitivt en film för musikälskare, fiktiva band har stora roller, och något som jag märkte var att man verkligen har lagt ner mycket tid för att musiken ska låta bra. Alla band i filmen skulle lika gärna kunna finnas på riktigt, och jag kan ju erkänna att de flesta låtarna från filmen har spelats på min ipod ett flertal gånger.

Scott Pilgrim vs. the World är en film för de som vill se en kvalitativ, annorlunda komedifilm. Med andra ord, en film för vår tidsålder.

————————————————————————————————-

Tack, Meron för gästinlägget. Själv har jag inte sett filmen än men så fort den kommer på dvd så, den kommer i början av mars! Däremot har jag läst serien som filmen baserar sig på. Den är skapad av Bryan Lee O´Malley och finns i sex delar. Jag gillade böckerna även om jag hade lite svårt ibland att hålla isär karaktärerna då jag tyckte de var snarlikt ritade. Men handlingen var underhållande och tempot oftast rasande. Läs dem!

Besök Scott Pilgrim på hans hemsida här.

/Sofia

ps. Vår första gästbloggare var Ida som skrev om ridläger och ponnysommar. Läs här.

Fina priset Slangbellan – de nominerade är:

Slangbellan delas ut av Författarförbundets barn- och ungdomssektion (BUS) till årets bästa svenska debutant. Det är ett av mina favoritpris just för att det uppmärksammar debutanter. Här på Flaskposten har vi under några år rapporterat från den festliga prisutdelningen, på vår facebook-sida kan du se fotografier från åren som gått.

Av de nominerade i år har vi skrivit om Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder och Joar Tibergs Månen blev rädd, klicka och läs om du är nyfiken på vad vi tyckte.

Respekt av Inti Chavez Perez har jag läst lite i på jobbet och tycker att den verkar väldigt bra men kanske framför allt viktig!

Så av de tre nominerade i år tycker jag att alla är värdiga vinnare. Om jag har någon favorit måste jag fundera lite på. Vilken är din? Den 10 mars får vi veta vem som är vinnaren.

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: