Arkiv för januari, 2011



Ännu mera pussar!

Nu har jag också läst fina och charmiga faktaboken om pussar: En puss är inte bara en puss av Carina Bodström. Boken tar upp alla möjliga slags pussar: kärlekspussar, tröstpussar, kompispussar, vattenpussar och en hel massa fler. Bilderna är väldigt fina. Allra mest gillar jag hur munnarna ser ut på de som pussas i boken.

Johanna gillar också puss-boken. Klicka här för att läsa vad hon skrev.

/Sofia

En väldig massa Katherines

Colin har precis blivit dumpad av sin 19:e flickvän vid namn Katherine. Deppad är bara förnamnet för hur han mår, inget är roligt och helst vill han bara ligga i sängen och stirra i taket. Det tycker hans bästa (och enda) vän Hassan är en dålig idé och bestämmer att det Colin behöver är en roadtrip (finns det något riktigt bra svenskt ord?). Här börjar An abundance of Katherines av John Green.

Colin är ett underbarn, nästintill ett geni och han beslutar sig för att använda tiden under resan till att skapa ett diagram som visar vem i ett förhållande som är dumparen och vem som kommer att bli dumpad. För inte nog med att det är den 19:e Katherine som dumpat Colin, så har de tidigare 18 också gjort.

Denna roadtrip tar kompisarna från Chicago till den lilla staden Gutshot, Tennessee. I Gutshot kommer de att stanna och det är där boken i huvudsak utspelar sig.

Då jag tyckte att John Greens bok Var är Alaska? var helt fantastisk hade jag väldigt höga förväntningar på AAoK. Tyvärr infriades dem inte. Boken är helt okej och bitvis riktigt bra. Colins mörka livssyn och hans strävan efter att bli ett geni är bittert roligt. Dialogen mellan Colin och Hassan är ironiskt rolig. Hassan själv är mer uppenbart rolig, vilket inte alltid är så… roligt….

Jag gillar oftast den här typen av ”nu gör vi en roadtrip och hamnar i en liten småstad där det bor en massa udda personer som visar sig vara coola och så hittar huvudpersonen (kanske) hem”-handlingar, både på bok och i film. Av AAoK blev jag underhållen av en charmig historia. Men jag blev också GALET uttråkad av Colins diagram-försök som beskrivs grundligt med matematik. Snark. Det hade John Green kunnat skala bort minst hälften av. Efter ett tag skummade jag diagram-delarna väldigt hastigt för att istället komma vidare i den för mig mer intressanta handlingen.

Dock ser jag fram emot att läsa Paper towns  och även Will Grayson Will Grayson som han skrivit tillsammans med David Levithan. Någon som läst och gillat?

Här är John Greens hemsida.

/Sofia

 

 

Gästbloggande Meron om Scott Pilgrim

Nu är det dags för Flaskpostens andra gästbloggare. Den här gången har jag frågat en av de flitigaste låntagarna på Vårby bibliotek: Meron. Till vardags går Meron andra året på Södra Latins natur/natur-linje. I somras jobbade hon på biblioteket och vi kom då att prata om massor av böcker och film. Det var t.ex. Meron som introducerade Sarah Dessens böcker för mig. I Merons inlägg nedan är det ett filmtips som vi får:

SCOTT PILGRIM VS THE WORLD

En av de, enligt mig, bästa filmerna som kom ut under 2010 var Scott Pilgrim vs. the World. Filmen, som är baserad på serien Scott Pilgrim, handlar om Scott, en kille som inte riktigt vet vad han vill göra med sitt liv, utan bara tillbringar sina dagar med att spela bas i sitt halvbra band. Scott träffar en dag den mystiska Ramona som han genast fattar tycke för, allt i livet verkar lyfta.Det finns bara ett problem – Ramona har sju onda expartners som Scott måste besegra. Lyckligtvis är inte Scott vilken kille som helst, han kan försvara sig, och tar sig an dessa mycket intressanta karaktärer.

Handlingen till Scott Pilgrim vs. the World är underhållande, men kan brista lite till djupet, det som gör filmen är egentligen utförandet. Filmen är fullproppad med musik-, film- och spelreferenser, som gör att man uppskattar den på en helt ny nivå. Humorn är definitivt också en bidragande faktor, manuset är inte likt något annan film jag sett. Scott Pilgrim vs. the World är en film för de som uppskattar detaljer. Det är definitivt en film för musikälskare, fiktiva band har stora roller, och något som jag märkte var att man verkligen har lagt ner mycket tid för att musiken ska låta bra. Alla band i filmen skulle lika gärna kunna finnas på riktigt, och jag kan ju erkänna att de flesta låtarna från filmen har spelats på min ipod ett flertal gånger.

Scott Pilgrim vs. the World är en film för de som vill se en kvalitativ, annorlunda komedifilm. Med andra ord, en film för vår tidsålder.

————————————————————————————————-

Tack, Meron för gästinlägget. Själv har jag inte sett filmen än men så fort den kommer på dvd så, den kommer i början av mars! Däremot har jag läst serien som filmen baserar sig på. Den är skapad av Bryan Lee O´Malley och finns i sex delar. Jag gillade böckerna även om jag hade lite svårt ibland att hålla isär karaktärerna då jag tyckte de var snarlikt ritade. Men handlingen var underhållande och tempot oftast rasande. Läs dem!

Besök Scott Pilgrim på hans hemsida här.

/Sofia

ps. Vår första gästbloggare var Ida som skrev om ridläger och ponnysommar. Läs här.

Fina priset Slangbellan – de nominerade är:

Slangbellan delas ut av Författarförbundets barn- och ungdomssektion (BUS) till årets bästa svenska debutant. Det är ett av mina favoritpris just för att det uppmärksammar debutanter. Här på Flaskposten har vi under några år rapporterat från den festliga prisutdelningen, på vår facebook-sida kan du se fotografier från åren som gått.

Av de nominerade i år har vi skrivit om Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder och Joar Tibergs Månen blev rädd, klicka och läs om du är nyfiken på vad vi tyckte.

Respekt av Inti Chavez Perez har jag läst lite i på jobbet och tycker att den verkar väldigt bra men kanske framför allt viktig!

Så av de tre nominerade i år tycker jag att alla är värdiga vinnare. Om jag har någon favorit måste jag fundera lite på. Vilken är din? Den 10 mars får vi veta vem som är vinnaren.

/Sofia

En sorglig och romantisk bladvändare

I jul läste jag äntligen Himlen börjar här av Jandy Nelson. Det gick i raketfart, från första sidan slukades jag in i den sorgliga berättelsen om Lennie, hennes döda syster Bailey, blomsterälskande mormor och musikaliska Joe.

På omslaget står det att Sonya Sones är förälskad i boken. Med tanke på att jag själv tycker mycket om Sonyas böcker tänkte jag att det här kan inte gå fel.

I Himlen börjar här får vi lära känna Lennie som försöker klara vardagen efter att storasystern Bailey oväntat dött. I sin sorg tyr sig Lennie till storasysterns pojkvän Toby och han även till henne. Deras gemensamma sorg tar sig uttryck i en slag förälskelse som ger Lennie oerhörda skuldkänslor. I samma veva börjar Lennie skolan igen och där finns nyinflyttade Joe. Även här slår kärleken till. Samt ännu mer skuldkänslor. Får Lennie känna sig lycklig så snart efter att systern dött?

I vakuumet som systern lämnat efter sig finns också mormodern och morbror Big. Tillsammans flyter den lilla familjen runt och försöker greppa tag i något som kan hålla dem uppe.

Boken är väldigt sorglig. Den är samtidigt väldig romantisk. Ibland nästan på gränsen till att bli lite för romantisk men just när det skulle kunna tippa över balanseras berättelsen tillbaka.

Jag känner mig även lite ambivalent till omslaget. Det balanserar också på gränsen till för mycket: för rosa, för plottrigt, för krusidulligt. Duvan som flyger över det vita huset med hjorthuvudet som tittar fram… Vissa dagar tycker jag att det är fint men andra blir det för mycket.

En bok jag tyckte mycket om är det i alla fall. En som hamnar i högen: böcker jag gärna läser igen.

Besök gärna Jandy Nelsons hemsida.

/Sofia

Min familj och andra djur – ett till filmtips

Om du vill se en film om följande saker: en småtokig familj, förändringar och djur ska du skynda dig att få tag i My family and other animals (den verkar inte ha någon svensk titel..).

Året är 1935 och den smått udda familjen Durrell säljer allt de äger i England för att flytta till Korfu. Äldsta sonen Larry uttrycker sig så här: ”varför står vi ut i det här klimatet?”. England = regn, Korfu = ständigt solsken.

Familjen består, förutom av den författande äldste sonen, av Leslie, vars största intresse är pistoler, gevär och att skjuta, dottern Margo, en vacker ung dam som genast drar till sig diverse beundrare på ön, mamma Durrell som gör allt för sina barn samt yngsta sonen Gerry. Djur, djur och åter djur är Gerrys största intresse och det är genom hans upptäckt av världen (djuren) som berättelsen tar form.

Filmen är baserad på den verkliga familjen Durrell som mycket riktigt bodde på Korfu på 1930-talet. Deras vistelse där är kantad av absurda händelser och jag skrattade högt flera gånger under filmen.

Filmen passar perfekt för alla som vill fly undan vintern vi har just nu för säkert är det fler än jag som suckar precis som Larry: ”varför står vi ut i det här klimatet?”. Korfu nästa?

/Sofia

 

Skönheten och Odjuret

I höstas blev både jag och min kollega E väldigt glada då vi upptäckte att Skönheten och odjuret skulle komma på dvd. Nu har jag sett om filmen för första gången sedan 1990-talet. Det är fortfarande en rolig och magisk film om kärlek som ser förbi ett ”fult” utseende.

Vackra Belle hamnar som ”fånge” hos det otäcka och fula Odjuret. Han bor i ett förtrollat slott och sitt otäcka utseende är ett straff från den tid då han var ung och vacker – men elak. Efter att prinsen nekat en fattig gumma (häxa) att söka skydd på slottet blev inte bara han förvandlad utan alla andra på slottet också. Det resulterar i att filmen är fylld av härliga och roliga karaktärer. Själv tycker jag bäst om franska ljusstaken Lumiére som är en riktig charmör.

Om förtrollningen ska brytas måste Odjuret få Belle att bli kär i honom och tiden är mycket knapp.

En film om att det som betyder något är hur man är som person – inte hur man ser ut. Ett tema lika aktuellt 2011 som 1991. Skönheten och Odjuret håller fortfarande även rent tekniskt, det är en fantastiskt välgjord film.

Lägg därtill till en rad med skojiga och faktiskt riktigt bra sångnummer och du har en helafton.

En ynka liten sak irriterade mig dock med handlingen. I filmen måste Odjuret vinna sin sanna kärlek innan han fyller 21 år annars bryts inte förtrollningen. Sedan han blev förvandlad har det gått 10 år vilket betyder att han bara var 11 år när han blev förvandlad! Men i filmen framställs han som äldre när han blev förvandlad, bland annat får man se ett portätt av honom. Inte är han 11 år på porträttet! En liten detalj…

/Sofia

Snart är det vår…

…men än dröjer det tyvärr ett tag till det att vi får se min favoritblomma igen. Här på bloggen har det i alla fall slutat snöa. Tyvärr kan jag inte säga det samma om ”den riktiga världen”.

Nu är i alla fall Flaskposten tillbaka efter jullovet. Det har varit ett roligt sådant med en hel del läsande och även en hel del filmtittande. Sitter och klurar på vilket som ska få bli årets första riktiga inlägg från mig och jag tror det kommer bli om en film från 1991.

Hoppas ni alla har haft en fin jul och nyår!

/Sofia

 


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: