Arkiv för april, 2011



Så här minglade vi på Isnätterna-släppet

När jag gick hem från släppfesten för Malin Isakssons Isnätterna var jag imponerad. Det jag var imponerad på var alla unga tjejer (någon kille såg jag inte till) som tillsammans med Malin haft workshops kring Isnätterna. Det har resulterat i dikter, fotografier och ett ”ledmotiv” till boken. Allt fick vi ta del av under kvällen.

Jag har ännu inte läst boken men det ska jag göra inom en snar framtid.

Några bilder från ikväll:

Malin Isaksson och Britta Franklin, min mingeldejt för kvällen.

Alva och Jennifer sjunger ”ledmotivet” till Isnätterna. De skrev låten efter att de läst boken. Mycket bra!

Loveina Kahns och Johanna Lindbäck.
Johanna och jag pratade lite om boken Jellicoe Road av Melina Marchetta som ska vara väldigt bra. Ser mycket fram emot att läsa den!

Hanna från bloggen Tonårsboken. Hon har varit med och planerat släppfesten.

Missa inte de här länkarna:

Malin Isakssons hemsida (där Britta ritat de fina trollsländorna)

X Publishings blogg

Tonårsboken

Johanna Lindbäcks blogg

Boktoka – Loveina Kahns blogg

/Sofia

Fest för Isnätterna

Förra veckan var det släppfest för Cirkeln. Ikväll ska jag på släppfest för Malin Isakssons nya bok Isnätterna. Kul!

Jag är nyfiken på kvällens evenemang då det har föregåtts av diverse fixande, skrivande och fotograferande med ungdomar knutna till Palatset.

Hanna från bloggen Hannas boktips skriver numera på Tonårsboken. Hon har varit med och haft workshop kring Isnätterna. Läs mer om det här.

Malin Isakssons hemsida hittar du här.

Själv packar jag kameran och hoppas kunna få ihop några bilder från ikväll att visa här sen.

/Sofia

Flaskposten presenterar stolt: Daniela Wilks

För ungefär en vecka sedan skrev jag här på Flaskposten om Daniela Wilks fantastiska Banglatown. Jag passade också på att skicka våra Flaskposten-frågor till henne. Nu har vi fått svar. Kul!

1. Berätta om Banglatown. Hur kom det sig att du ritade/skrev den?
Jag ritade Banglatown för att jag tyckte tidsperioden var intressant att göra en bok om, och jag ville ge ut en bok. Jag visste att några serieförlag var intresserade. Så kom det en period när jag kände att jag måste ha något nytt positivt att tänka på och då började jag förhandla med förlagen och sedan när jag valt Kartago började jag skriva och rita boken.

2. Hur går det till när du skapar dina serier? Skriver du texten först eller ritar/målar du bilderna först? Var får du inspiration från?
Jag får min inspiration till berättelserna från verkligheten och stilmässigt ibland från andra serietecknare eller konstnärer. Oftast skriver jag texten först eller i alla fall kladdar ner några stödord och några väldigt enkla ritningar. Ibland ritar jag bara rutorna utan att ha gjort anteckningar och skisser innan.. om historian redan är klar i huvudet.

3. Har du någon ny bok på gång?
Jag har haft planer på att göra en bok om new age men nu har jag fått i uppdrag att rita strippar till tidningen City så då prioriterar jag det. Stripparna kommer att sammanställas till en bok när det finns tillräckligt många.

4. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb?
Det roligaste med att vara serietecknare är att jag känner att jag verkligen kan formulera mig när jag får använda både text och bild. Det tråkigaste är att det är svårt att komma ifrån att sitta ensam och arbeta. Jag föredrar att ha folk runt omkring mig.. jag kan hamna i grubblerier annars. Sen är det inte helt lätt att försörja sig som serietecknare heller.

5. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Jag skulle vilja kunna flyga. Det vore underbart att få ta flygturer. Jag kan tänka mig att det är skönt att känna vindar runt sig och jag älskar vackra utsikter och att se mycket av himlen.

Vilken är din/ditt favorit:

– rätt: köttbullar med potatis, sås och lingonsylt
– ställe: i sängen. älskar att ligga i sängen med nymanglade lakan.
– färg: indigo och ljusrosa
– djur: min katt, Tiga men annars älskar jag elefanter
– bok: Love That Bunch av Aline Kominsky Crumb
– webbsida: facebook

TACK Daniela, för att du ville vara med och svara på frågorna. Jag ser fram emot att läsa din nästa bok!

<— missa inte att läsa Banglatown. Vad jag skrev om den kan du läsa här.

Danielas blogg Kära dagbok, där du nu bl.a. kan läsa en av hennes dagboksstrippar hittar du här.

Mer om Daniela finns också på Kartagos hemsida.

/Sofia


ps fotot av Daniela är taget av Caroline Andersson ds

Lite blurriga bilder från festen för Cirkeln

Igår minglades det för fullt på den roliga festen för Cirkeln. Massor av folk, gott snacks och god dryck. Förläggaren Marie intervjuade Sara och Mats om  bland annat skrivprocessen (de kan inte längre säga vem som skrivit vad i boken – allt är gemensamt in till minsta kommatecken) och om hur det känns att Cirkeln blivit ett fenomen (overkligt – såklart!).

Jag tog några blurriga foton med mitt gamla tröskverk till kamera. Efter att jag lagat kameran med superlim är den inte sig riktigt lik..

Clarisa, min mingel-kompanjon för kvällen (och det minst blurriga fotot)

Allvarligt samtal mellan Clarisa och Cecilia från R&S. Cirkeln är seriösa saker!

Sara och Mats! Det lilla vita paketet är från Flaskposten.

Flaskposten-favoriter*

På Flaskpostens facebook ligger ytterligare några blurr-bilder. Fler bilder från festen finns även på Cirkelns och Rabén & Sjögrens facebooksidor. Check it out!

*Flaskposten-favorit = Flaskposten delar ut ett mycket begränsat antal knappar till några utvalda favoriter. Igår fick Sara och Mats en varsin knapp. Den enda vi delat ut tidigare gav vi till Lena Lundgren. Två stycken finns det kvar men vilka som kommer få dem… är det ingen som vet.

/Sofia

Fest för Cirkeln

Idag är det släppfest för Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Ingen av er som brukar titta in här på Flaskposten har nog missat vad det är för bok.

Jag packar kameran i min inte så party-aktiga väska och om det uppstår några kodak moments kommer det så småningom en rapport från festen här på bloggen.

/Sofia i fest-tagen

Dagboksanteckningar från ett källarhål

Ikväll har jag varit på teater, eller nej, mer på en dagboksresa i helt helt underbar och bitterljuv, humorsprängd TEENAGE-ANGST.

Det är mitt andra besök i David Wibergs alldeles egna Linnea-land. Förra gången som han på ett helt oemotståndligt sätt förvandlades till 16 åriga Linnea, i randiga strumpbyxor och med stark aversion mot det mesta i tillvaron, hette föreställningen Svart Tulpan och spelades på en liten scen på Kulturhuset.

Nu är Linnea tillbaka! Den här gången på scenen på Teater Brunnsgatan Fyra tillsammans med sin dagbok skriven från källarhålet/rummet i huset där hon bor med sina föräldrar och påfrestande lillebrorsan Kalle.

Varje dagbokssida inleds med en nedräkning inför Arvikafestivalen och ramas in av  xylofon och ”typ” emo-pop-soundtrack.

Däremellan får vi höra om alla de sedvanliga tonårsångest-incidenter som drabbar Linnea: 80 cm munsår, skymd Broder Daniel-avskedskonsert och vi får dräpande mitt-i-prick-kommentarer om mormors misslyckade gubbslemmiga seriealbumspresent, pappa som drar högljuda Solsidan-skämt, ja och allt sånt där som svider som obesvarad kärlek, särskilt när man är 16 – en känsla man aldrig glömmer!

Jag (och alla andra i salongen) ÄLSKAR det här!  Det är ungdomsbok (när den är som bäst) i teaterform eller vad jag nu ska säga – SCENDAGBOK kanske!

Tror du att du inte gillar teater, så kommer du ändå att tycka om det här, promise! Föreställning imorgon och nästa tisdag. MISSA INTE!

Jag önskar verkligen också att Linneas dagböcker kunde komma ut i bokform, för även om de är allra mest suveräna i hennes egen uppläsning med hennes särskilda tics och manér, så tror jag att galghumorn och de skarpa iakttagelserna där i skulle gå rakt in i en även genom vanliga boksidor.

/Johanna

Will Grayson x 2

Vad boken handlar om: två lite vilsna killar i 16-års åldern. Ingen av dem tillhör de populäraste eleverna på sina respektive skolor. Den ena killen har en mycket drivande vän. Den andra killen är kär i en kille han chattar med på nätet.

Av en slump möts de båda killarna. Inget konstigt med det. Om det inte hade varit så att de båda heter Will Grayson.

John Green och David Levithan har skrivit vartannat kapitel i Den andre Will Grayson. Vem som har skrivit om Will 1 och Will 2 vet jag dock inte. Går säkert att ta reda på men det får bli en annan dag. Då jag tycker om båda författarnas tidigare böcker såg jag väldigt mycket fram emot deras gemensamma samarbete.

Jag säger med en gång: jag tyckte om Will 1:s kapitel mycket mer än Will 2:s. Dels tycker jag bättre om språket och dels tyckte jag det var mer intressant att följa Will 1:s funderingar. Will 1 blev för mig den ”riktiga” Will Grayson. Han är killen jag ovan beskriver som att han har en drivande vän. Det har han. Vännen heter Tiny Cooper och han genomsyrar boken till så hög grad att jag skulle vilja utse Tiny till bokens huvudperson. De båda Will:arna är berättare men mycket handlar om Tiny. Han är överallt.

Boken är helt okej. Bitvis ganska rolig. Slutet är dock nästintill förfärligt. Ett riktigt sliskigt amerikanskt Hollywood-slut. Här kan tilläggas att jag kan ta sådana slut ibland men inte i den här boken. Det passade inte alls. Synd.

Här har jag skrivit om två av John Greens tidigare böcker. Dock inte om Var är Alaska som jag anser är hans bästa bok.

Här och här har jag tidigare skrivit om två böcker av David Levithan.

/Sofia

 


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: