Arkiv för maj, 2011

Träffa Semlan och Gordon

Boktitel: Semlan och Gordon – Pappan med de stora skorna

Författare: Moni Nilsson

Boken handlar om: Semlan som berättar om sitt liv med bästisen Gordon (som är väääldigt knäpp).

Det som är bra med boken är: Den är rolig!! Men ibland är den lite överdriven.

För vem passar boken: från 9 år och uppåt

Tack, Linnea 13 år för tipset!

Decembergatans hungriga andar – bra men sorglig

Boktitel: Decembergatans hungriga andar

Författare: Ulrika Lidbo

Boken handlar om: Jenny som tycker hon är tjock och bestämmer sig föra tt bli smal. Hon börjar då svälta sig själv. Sen träffar hon Betty som också svälter sig själv. Dom blir kompisar och hjälper varandra att bli smalare.

Det som  är bra med boken är: Den är verklighetstrogen och jättebra men riktigt sorglig.

För vem passar boken: för alla över ca 11 år.

Tipsade gjorde Cornelia och Linnea, 13 år. Tack för tipset!

Flaskposten har tidigare skrivit om Ulrika Lidbo och hennes böcker här.

Bokjuryfester i Vaxholm

Hejhej! Här kommer en fredagshälsning med festbilder från årets Bokjuryavslutningar i Vaxholm: Bokklubbens popcorn&prisboks-party, skolornas avslutningsfest och förskolornas bokjurykalas… alla Bokklubben 20110511 - Bokjuryavslutningspartymed diplom, prisutdelning och presentation av årets vinnarböcker såklart!

Vinnarböckerna i Vaxholm och lite fler bilder hittar du på bibliotekets BOKJURY-sida.

Reportage från hela landets Bokjury-prisutdelning i Älmhult finns HÄR.

Trevlig helg!

/Johanna

Isnätterna är iskall

Eftersom jag på senaste tiden gnällt på två fula bokomslag vill jag nu börja inlägget med att skriva: jag gillar det här omslaget! Det är läskigt, fängslande och snyggt.

När jag var på releasefesten för Isnätterna för ett tag sedan pratade jag med formgivaren, Lilian Bäckman. Jag beskrev för henne vad jag tyckte omslaget signalerande: att vara splittrad, något otäckt, mörkt. Då hade jag inte läst boken men Lilian sa att hon tyckte min beskrivning stämde med handligen.

Nu har jag läst boken och den är: otäck och mörk. Samt handlar om två splittrade systrar, Jenny och Jojo.

Både Jenny och Jojo är deprimerade, trötta på sina liv, trötta på föräldrarna (speciellt på mamman) och för att stå ut skapar de en lek. Leken går ut på att de ska se så lika ut som möjlig, som att de två är samma person.

Leken är riktigt otäck och ger krypande obehagskänslor i hela kroppen att läsa om. Boken är mörk, inget ljus lyser någonstans. Jag blev deppig av att läsa den. Men mest av allt blev jag förbannad. Riktigt arg! På Jenny men mest på Jojo. Jag ville ruska Jojo och skrika åt henne att sluta larva sig, växa upp och ta ansvar. Att sluta behandla mamman som skit. Mamman är det riktigt synd om. Fy.

Jojo gör även något förjäkligt med några stackars fåglar. När jag läste det blev jag så upprörd att jag var tvungen att skicka ett sms till Karin på X Publishing. Jag mådde illa och ville bara grina. Det här är en av få gånger jag suttit och hoppats på att en av huvudpersonerna ska dö.

Malin Isaksson har onekligen skrivit en bok som rör upp känslor. Läs och bli arg!

Här minglade jag på släppfesten.

Fula omslagen är det här och det här.

/Sofia

Holly Black i Sverige

Holly Black är i Sverige! Imorgon, 26/5, signerar hon böcker på SF-bokhandeln i Gamla stan. Tid: 17.30.

Holly Black är kanske mest känd som författaren till Spiderwick-böckerna men nu i vår har boken Den vita katten kommit. Det är första delen i serien ”the Curse Workers”, ”Berörarna” på svenska. Jag har precis börjat läsa i Den vita katten och än så länge verkar den lovande.

Däremot är jag inte särskilt förtjust i omslaget. Vad tycker du?

Läs mer om signeringen och om Holly Black på SF-bokhandelns hemsida.

/Sofia

Tycker om MITT SKITLIV

Eller alltså boken om Claras skitliv snarare. Det är danska författaren Vibeke Baekkelund Lassens debutungdomsbok.

Hade av någon anledning fått för mig att det – skitlivet – utspelade sig i Norge och att författaren till det var norska, men hela känslan är från början på något obestämt sätt dansk, och när definitivt danska markörer som Odense figurerar (som sjukhusmiljö bland annat… ) förs jag på andra tankar och söderut.

Det är en skitig stämning, skapad med språket i boken – svordomar, slanguttryck. Och det förstärker skitlivskänslan som Clara, 16, befinner sig i. Hennes lillebror är död, hennes mamma vill dö, hennes pappa har flytt fältet och startat ett nytt liv utan dem och dessutom finns det en del skitmänniskor i Claras fest och vänkretsar. Särskilt en kille är en riktig skitkille.

MEN alla är inte det. Vilket är som en livlina, kanske inte för bokens förvånansvärt starka och modiga huvudperson Clara, men för mig som läsare. Vill inte vara i totalsvart. Boken har undertiteln – en kärlekshistoria. Jag tycker om kontrasten i titelorden, alltså skitliv vs. kärlekshistoria, och jag gillar hur de två tvinnar sig samman i själva handlingen. Sen tycker jag att det är spännande med den danska miljön och att föreställa sig hur allt utspelar sig på för mig svårtydd danska med mycket attityd. Se bara på originaltiteln och känn: Mit lorteliv – en kaerlighedshistorie – visst låter det hårt och underbart på samma gång?!

Exakt så är boken.

/Johanna

Shaun Tan på Kulturhuset 24 maj

Tipsposten:tisdag kl. 18.00 besöker årets ALMA-pristagare Shaun Tan Kulturhuset i Stockholm och berättar om sina böcker och hur han arbetar:

”… jag tänker ofta på ord och bilder som motpolerna i ett batteri, där i gapet mellan att berätta och att visa uppstår en spänning. För att sluta kretsen måste läsaren använda sin fantasi …”

Evenemanget är på engelska och har fri entré! Läs mer

Prinsessa + dator = drake!

Drakar och prinsessor hör ihop. De bor ofta i samma sagoböcker, men oftast inte i samma slott kan man säga.

I äldre sagor har draken ofta rövat bort prinsessan, kanske till en hemsk håla. En prins drar sitt svärd och ger sig ut för att rädda prinsessan – tada klassisk prinsess-saga!

Så är det nästan aldrig i prinsess- och draksagorna som skrivs nu. Titta till exempel i Flaskpost-Johanna-favoriten Prinsussan Klura och draken av Tormod Haugen, ja och i alla Per Gustavssons prinsess- och prinsböcker…

Kort och sammanfattningsvis: det är mycket mer power-girl i sagoboksprinsessorna nu än i urminnestiderna. De drar hockeyklubbor och räddar prinsar för allt vad de är värda, OCH ja nu sitter jag här med vårens nyaste skott på prinsessboks-trädet:

Prinsessor och Drakar skriven av Christina Björk och fylld av drakiga bilder i milda färger av Eva Eriksson. Där finns både en klassisk prinsessboks-känsla och samtidigt är upp-och-ner-vända prinsess-rollen också på plats.

Vi får träffa en prinsessa för varje veckodag. De heter saker som Månstråle, Tindra och Sömntuta, bor i slott, har lyxiga klänningar och en pappa som är kung och bestämmer i riket och över familjen på klassiskt vis.

Och mitt i allt detta prinsessvanliga gör prinsessorna en massa ”o-prinsessiga” saker. De hänger verkligen med drakarna, åker sparkcykel, är inte ett dugg rädda för att bli smutsiga och snor smultronvin av pappa kungen.

Och på sin 7:e födelsedag blir prinsessan Lövkoja långt mer tekniskt uppdaterad än de flesta andra sagoboksprinsessor jag träffat på med egen gyllene prinsessdator och egen hemsida! Det här är min favorit bland sagorna i boken. Draken knappas fram ur datorn med puffar och rökmoln! Här är drottningen med på ett hörn som hemsideskapare (eller hon kanske bara ger bort hemsidan, men ändå!) och draken får hjälp av prinsessan att svara på en kontaktannons  – ”Drakflicka söker kontakt med hemsk drakpojke för eldiga hemmakvällar  på ”Draknätet” :)! Det är kul och lite annorlunda drak-atmosfär!

Det ÄR fint att prinsessorna allt oftare dyker upp i böckerna uppdaterade från att sitta som söta drakfångar i grottor till lite mer vråliga data-knappare, MEN på min prinsessiga önskelista står även att kungar, drottningar, prinsess-familjer, prinsess-land och draaakar blir svängigare och av mer uppdaterat slag och snitt!

/Johanna-i-prinsesstagen

Lilla snälla varg – missa inte slutet!

Den lilla snälla vargen heter Rolf. Han tycker om att baka kakor och äta grönsaker. Inte nog med det. Han är alltid snäll mot sina vänner och är bästis med Tanten. Rolf beter sig alltså inte alls som vargar brukar göra i böckernas värld.

Till den dag han träffar den stygga vargen. Stygga vargen försöker lära Rolf hur man är en riktig varg. Men det går inte särskilt bra. Han orkar till exempel inte blåsa omkull grisens hus…

Naida Shireen har skrivit en rar och rolig historia om att vara en annorlunda varg. Det är en del överraskningar på slutet och jag kan inte skriva för mycket här utan att avslöja. Men låt mig säga det här: när jag vände till sista sidan skrattade jag högt rakt ut av förvåning. Det är ett fantastiskt slut!

Nu måste du gå till biblioteket och låna boken. För visst vill du veta vad som händer?

/Sofia

Hitta Violet Park

Om du kunde intervjua vem som helst och ställa fem frågor som de måste svara sanningsenligt på, vem skulle det vara och vad skulle du fråga?

Det är inte helt lätt att välja eller hur?!

Lucas Swain, 16 år, skulle förutsatt att hans pappa fortfarande lever (han vet inte om det är så eller inte) fråga honom det här:

  1. Var fan har du varit sen den 16:e oktober 2002?
  2. Varför har du inte hört av dig till oss?
  3. Var det vårt fel?
  4. Ångrar du dig?
  5. Vad händer nu?

Jag gillar stämningen i Hitta Violet Park. Den hemlighetsfulla atmosfären kring den döda Violet Park i sin urna, den saknade – nästintill spårlöst försvunna pappan och banden dem emellan.

Jag gillar huvudpersonen i boken. Hans sätt att fundera och reagera.

Trots det dramatiska som hänt Lucas familj och de överraskningar och vändningar hans fynd på en taxistation och i en av lådorna på vinden ger, förblir boken på något sätt skönt lugn och lågintensiv, utan att släppa i intresse. Den är ett ställe jag vill vara på märker jag när jag flera timmar efter utläsningen saknar Violet Park-känslan.

Det finns egentligen bara ett ytlighets minus och det är för mig författarbilden + hälsokostbutik-presentationen på bokens innerpärm. Jag blir liksom så störd av den. Så ser INTE författaren till den här boken ut. Det känns precis som när en bok man läst blir film och skådespelaren så absolut INTE ÄR huvudpersonen. Hursomhelst det är en bagatell. Jag vill till Camden, London nu. I miss Violet Park!

Sofia har läst en annan av Jenny Valentines böcker Broken Soup. Läs vad hon tyckte här.

/Johanna


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: