Hitta Violet Park

Om du kunde intervjua vem som helst och ställa fem frågor som de måste svara sanningsenligt på, vem skulle det vara och vad skulle du fråga?

Det är inte helt lätt att välja eller hur?!

Lucas Swain, 16 år, skulle förutsatt att hans pappa fortfarande lever (han vet inte om det är så eller inte) fråga honom det här:

  1. Var fan har du varit sen den 16:e oktober 2002?
  2. Varför har du inte hört av dig till oss?
  3. Var det vårt fel?
  4. Ångrar du dig?
  5. Vad händer nu?

Jag gillar stämningen i Hitta Violet Park. Den hemlighetsfulla atmosfären kring den döda Violet Park i sin urna, den saknade – nästintill spårlöst försvunna pappan och banden dem emellan.

Jag gillar huvudpersonen i boken. Hans sätt att fundera och reagera.

Trots det dramatiska som hänt Lucas familj och de överraskningar och vändningar hans fynd på en taxistation och i en av lådorna på vinden ger, förblir boken på något sätt skönt lugn och lågintensiv, utan att släppa i intresse. Den är ett ställe jag vill vara på märker jag när jag flera timmar efter utläsningen saknar Violet Park-känslan.

Det finns egentligen bara ett ytlighets minus och det är för mig författarbilden + hälsokostbutik-presentationen på bokens innerpärm. Jag blir liksom så störd av den. Så ser INTE författaren till den här boken ut. Det känns precis som när en bok man läst blir film och skådespelaren så absolut INTE ÄR huvudpersonen. Hursomhelst det är en bagatell. Jag vill till Camden, London nu. I miss Violet Park!

Sofia har läst en annan av Jenny Valentines böcker Broken Soup. Läs vad hon tyckte här.

/Johanna

Annonser

13 Responses to “Hitta Violet Park”


  1. 1 Sofia 21, maj, 2011 kl. 5:24 e m

    den här har jag hemma i min att-läsa-hög. Blir mycket sugen!

  2. 2 lena kjersén edman 21, maj, 2011 kl. 6:51 e m

    Livet består av en smula avsikt, men också av slumpartade händelser. Det kan hända att dessa händelser kommer att betyda mycket. N
    ästan allt.

    Detta tänker jag när jag läser ungdomsboken Hitta Violet Park.
    Boken är en välskriven bladvändare. Spännande som en deckare. Men den är också sorglig, rolig, originell och klok.
    Och så innehåller den en massa fyndiga listor (jag älskar listor).

    Det fullständigt överraskande slutet på historien får mig – som egentligen är lika konflikträdd som den listbesatte berättaren i Hitta Violet Park – att muntert hämndgirigt utropa:
    Tji fick du! Rätt åt dig!

    Jag kommer också att tänka på ett Gunnar Ekelöfcitat.
    Citatet handlar, tror jag, om allas vår längtan efter att vara efterfrågade och omtyckta.
    Så här lyder det:
    ”Om ingen tar emot mig så ligger jag outlöst”.

    Hitta Violet Park är Jenny Valentines debutbok och den första av denna walesiska författares tre ungdomsromaner som har översatts till svenska.

    En trött och ledsen sextonårig Marcus, som är vår berättarröst, hamnar av en slump år 2007 klockan fem på morgonen på taxistationen Apollo Car i London.
    Om jag nu avslöjar att Marcus inne i den nattöppna taxistationen kommer att möta pianisten Violet och att hon kommer att förändra hans liv – då anar kanske du att den här boken är ännu en teenage-love-story.
    Men du anar fel.

    Violet är en stendöd gammal dam.
    Någon har för fem år sedan lämnat kvar henne i en taxi och har aldrig hämtat ut henne.
    Det är därför urnan med Violets aska sedan dess står på en hylla i firman Apollo Car.
    I väntan på att någon ska hitta Violet.

    Det som så småningom kommer att hända i den här berättelsen är alltså inte att det är en levande tjej som Marcus tar med sig hem. Utan en död gammal tant.
    Vars historia han går på jakt efter.

    Det finns hemligheter i Marcus familj. Finns det inte det i alla familjer? Det vill Marcus tro.
    För fem år sedan försvann hans och hans syskons pappa spårlöst.
    Lillebror Jed var inte ens född då den coole och attraktive journalisten Pete schappade. (Eller kidnappades? Eller mördades?)
    Pete har sedan dess aldrig hörts av och Petes bittra hustru, Marcus mamma, ägnar sig alltmer åt vild shopping och aggressiv städning för varje år som går.

    Marcus blev fast i tiden när Pete försvann.
    Hans saknad tar sig uttryck i att han går klädd i pappans kostymer och att han aldrig känner sig riktigt närvarande i det som sker i hans liv.

    Sextonåringen kan inte riktigt förklara för sig själv varför han vill ta hand om den gamla kvinnan Violet . Inte heller varför han absolut vill ta reda på vem som har dumpat henne.
    Och varför.

    Kanske har hans besatthet av Violets öde att göra med att hon, som han själv, blev lämnad och övergiven för fem år sedan.

    Hitta Violet Park är den perfekta högläsningsboken.
    Läser man den här ungdomsromanen själv är det nämligen överhängande risk för att man slukar den alltför snabbt eftersom den är så rafflande. Då kanske man i hastigheten missar läckerfina detaljer i Jenny Valentines och översättaren Helena Riedelberg återgivning av Marcus repliker och tankar.
    Om ensamhet.
    Om saknad.
    Och om kärlek (också teenage-love).

    Hitta Violet Park har belönats med Guardians barnbokspris 2007.

    Det kommer att blir mer Jenny Valentine på svenska! På Atrium förlag utkommer snart också hennes hittills allra bästa bok ut, nämligen ”Trasig soppa”.

    I bok-tv-programmet ”Faulks and Fiction” – ungefär som vårt ”Babel”- sade nyligen författaren Martin Amis att om han skulle skriva en ungdomsbok då skulle det vara ett bevis på att han blivit hjärnskadad.

    Sorry Martin!
    Om man som du tror att ungdomsböcker är sämre än romaner för vuxna, då har man missat mycket.
    Då har man säkert inte läst någon enda ungdomsroman av storartade författare som Aidan Chambers , Gillian Cross eller Sonya Hartnett.

    Eller av Jenny Valentine.

    Lena Kjersén Edman
    = min recension i Västerbottens-Kuriren

  3. 3 Maria 21, maj, 2011 kl. 8:16 e m

    Åh, jag läste precis den här och gillade. Och jag hade ingen författarbild i mitt ex så inget minus 🙂

  4. 4 Maria 22, maj, 2011 kl. 7:01 e m

    Åh, jag tyckte också väldigt mycket om den här boken! Jag fick lite samma känsla som jag fick när jag läste Jokern av Markus Zusak. Härlig bok!

  5. 5 Sofia 23, maj, 2011 kl. 8:01 e m

    Maria (fr Unga vuxna): jag har inte läst boken än men däremot tittat på författarbilden. I den ordningen har jag inget emot bilden : )

    Maria (i bokens värld): Jokern har jag inte läst än men den ligger också i min läsa-hög. Som så mycket annat! Gillade Boktjuven väldigt mycket men Jokern verkar vara något helt annat.

  6. 6 xpublishing 23, maj, 2011 kl. 8:30 e m

    Jag har läst och smågillat!! /ka

  7. 7 Maja 23, maj, 2011 kl. 8:51 e m

    Lena: heter inte huvudpersonen Lucas? Inte Marcus väl?

  8. 8 Johanna 23, maj, 2011 kl. 10:27 e m

    Ka: Vad tyckte du om mamman?

  9. 9 Kakan 24, maj, 2011 kl. 7:56 f m

    NU STÅR DET STILL I PALLET, jag har alldeles glömt bort henne ju. Fattar inte hur det gick till?

  10. 10 Kakan 24, maj, 2011 kl. 9:40 f m

    Eller jo, minns. Och jag tänker att jag om jag varit yngre skulle ha tyckt att hon betett sig jävligt idiotiskt och hemskt. Att inte berätta något, att bara ljuga sådär. Men livet är inte bara svart eller vitt, mamman kan ha fler motiv än vad man först tror. Sen tänker jag mest på det Lena skriver här ovan (finns vk-recensionerna på nätet förresten? Hittar dem inte!) om saknad och besatthet. Vilka uttryck dessa tu kan ta sig – städning eller detektivarbete.

  11. 11 FlaskpostenJohanna 24, maj, 2011 kl. 12:49 e m

    Kakan: Jag tänkte snarast på att hon erkänner att hon ångrar sina barn och sånt, vandrar i tabuland liksom… ganska ovanlig mamma ändå. Jag fastnade lite för henne eftersom fokus för alla så uppenbart är på pappan.

  12. 12 lena kjersén edman 24, maj, 2011 kl. 12:56 e m

    http://www.vk.se/kultur

    där finns, Kakan, ett litet tag till mina senaste recensioner av en del av vårens ungdomsböcker.Annars skriver jag ofta recensioner av ungdomsböcker på communityn http://www.bokcirklar.se
    (Där kallar jag mig Kanel).

    Jag läser nästan alla svenska ungdomsböcker, fantasy & reality, och en hel del översatt reality. Men jag skriver nästan bara om de böcker som jag tycker om. De är många!

    Maja,
    du har alldeles rätt när det gäller namnet. Och jag har alldeles fel. Förlåt!

  13. 13 Ka 24, maj, 2011 kl. 3:50 e m

    Ja, jag gillar henne som fan. Att hon liksom ångrar att hon fått barn. Och säger det.


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: