Isnätterna är iskall

Eftersom jag på senaste tiden gnällt på två fula bokomslag vill jag nu börja inlägget med att skriva: jag gillar det här omslaget! Det är läskigt, fängslande och snyggt.

När jag var på releasefesten för Isnätterna för ett tag sedan pratade jag med formgivaren, Lilian Bäckman. Jag beskrev för henne vad jag tyckte omslaget signalerande: att vara splittrad, något otäckt, mörkt. Då hade jag inte läst boken men Lilian sa att hon tyckte min beskrivning stämde med handligen.

Nu har jag läst boken och den är: otäck och mörk. Samt handlar om två splittrade systrar, Jenny och Jojo.

Både Jenny och Jojo är deprimerade, trötta på sina liv, trötta på föräldrarna (speciellt på mamman) och för att stå ut skapar de en lek. Leken går ut på att de ska se så lika ut som möjlig, som att de två är samma person.

Leken är riktigt otäck och ger krypande obehagskänslor i hela kroppen att läsa om. Boken är mörk, inget ljus lyser någonstans. Jag blev deppig av att läsa den. Men mest av allt blev jag förbannad. Riktigt arg! På Jenny men mest på Jojo. Jag ville ruska Jojo och skrika åt henne att sluta larva sig, växa upp och ta ansvar. Att sluta behandla mamman som skit. Mamman är det riktigt synd om. Fy.

Jojo gör även något förjäkligt med några stackars fåglar. När jag läste det blev jag så upprörd att jag var tvungen att skicka ett sms till Karin på X Publishing. Jag mådde illa och ville bara grina. Det här är en av få gånger jag suttit och hoppats på att en av huvudpersonerna ska dö.

Malin Isaksson har onekligen skrivit en bok som rör upp känslor. Läs och bli arg!

Här minglade jag på släppfesten.

Fula omslagen är det här och det här.

/Sofia

Annonser

8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: