Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

  1. har_ligger_jag_och_bloder-2.jpgJag gillar den här boken.
  2. Jag blev besviken på den här boken.
  3. Jag tror att nr 2 kan vara titelns fel. Titeln som jag gillar så mycket.

För mig (och säkert alla/de flesta andra) är en bok inte bara sig själv. Sin text och sina pärmar.

För mig är en bok ofta förväntningar, gärna överraskningar och helst inte besvikelser. Det är också därför jag tycker bäst om att läsa recensioner och bokbloggar om böcker i efterhand. När jag läst boken själv och liksom skyddat min första läsupplevelse från andras. Det är först då som det blir riktigt intressant att läsa mer ingående vad andra tycker. MEN jag är en långsamläsare så jag ligger sällan före och måste alltså blunda för mycket skrivet om jag vill ha det på det här viset.
Inte så lätt när man samtidigt är intresserad!
Inte så lätt när gränsen inte sällan är svårt flytande mellan:

boktips (som jag gärna letar upp för att se om en bok verkar vara något för mig) och
recensioner (analyser och omdömen som jag gärna letar upp efter att jag läst en bok, för att se om jag håller med eller om det finns fler intressanta saker som jag inte tänkte på själv när jag läste).

Okej, till boken nångång! Jag hade försökt att inte läsa, mera blunda, när det gällde vad som skrivits om ”Tyvärr är jag död-boken”. Jag hade ändå förstått att den blivit hyllad lite här och var och jag hade med hjälp av titeln, som jag älskar hejdlöst, pusslat ihop att det var en bok med smärta. Där saker blev sagda på ett drastiskt, bitterhumoristiskt sätt.

En annorlunda ungdomsbokssvärta. Tänkte jag.

Sen sträckläste jag själva boken om Olivia, som utan förvarning blivit dumpad av sin översnygga (men not so nice) pojkvän John, och trasslar sig fram genom olika ångestdränkta sätt att resa sig och gå vidare.

Hm, javisst absolut smärta, men nej inte så annorlunda ungdomsbokssmärta.  Jag hade byggt upp en helt annan förväntan på boken. Att den skulle vara lite MER, kanske inte direkt bläcksvart, men med en annan tyngd eller lite mer ny och originell. Nu var den ganska mycket av en klassisk slukbok i Katarina von Bredow-stilhyllan och jag är inte olycklig för det. Jag hade bara trott annorlunda. Och det blev inte samma kärleksaffär med boken som med titeln. Sorry.

Alltså det finns saker som står ut. Ifrågasättandet av de olika oskrivna regler som gäller för hur tjejer och killar får bete sig. Att det gör skillnad för när man är taskig eller slampig i andras ögon. Men det är liksom inte riktigt den power i frågetecknen som jag väntat mig efter att ha kikat på omslagsflikarna där Jenny Jägerfeld och rättviseförmedlingens grundare är några i raden som citeras. himlen-boerjar-haer_3D_beskuren.jpg

Däremot tycker jag att vänskapsbanden, vänskapsreplikerna och vänskapshängandet mellan Olivia, Tor & Emma är ganska oemotståndligt och det är i det jag fastnar allra mest i Sara Ohlssons bok. Med andra ord: det är där den närmar sig sin titel i dragningskraft!

/Johanna

Annonser

8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: