Flaskposten önskar god jul och gott nytt år

Med den  här ren-middagen önskar Flaskposten GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Nu tar vi jullov och säger tack för i år. Hoppas ni hänger med även nästa år, då vi går in i sjunde Flaskposten-året!

/Johanna och Sofia

Eget MUSEUM – inspiration hos Kubbe

En grej som jag tyckte jättemycket om att göra när jag gick på lågstadiet var att ordna museum med mina olika samlingar hemma. Det kunde vara snäckskals- och stensamlingen från sommarsemestrarna, brevpapperssamlingen eller suddigumssamlingen som blev till utställningar i trädgården eller i mitt rum. Sen var det bara att fixa entré och börja sälja inträdesbiljetter och sätta upp skyltar om utställningsföremålen!

Nu finns det en bilderbok med inspiration för andra samlare som kanske vill testa att göra ett museum under jullovet. Boken heter Kubbes museum och är skriven och illustrerad av Åshild Kanstad Johnsen. Det är en norsk bilderboksdebut med STOR charm och smarta tips!

Vad gör man till exempel när man till sist tröttnar på att hela ens rum och tillvaro blivit alldeles överfyllda med museiprylar? Jo Kubbes farmor kommer med ett mycket fiffigt förslag, som faktiskt kan vara bra för alla som vill försöka rensa bort lite saker hemma. Fotografera grejerna och gör ett fint fotoalbum, då blir det lättare att göra sig av med sånt som du inte har plats för längre! Tack, det måste jag prova när jag försöker dyka in i mitt förråd nästa gång…

Jag har sagt det förut, Norge är ett av mina absoluta favoritbokländer! Missa inte Kubbe, han ser ut som en liten stubbe och hans bästa vän är en liten gran och så gillar han att samla, kan det bli bättre?!

/FlaskpostenJohanna

Lär känna ROBOT GIRL och GHOST BOY

Bea har ett robothjärta. I alla fall om man får tro hennes mamma. En mamma på gränsen till nervsammanbrott. Efter att återigen ha flyttat till en ny stad och för att kunna tackla ännu en ny skola tar Bea fasta på det där med robothjärta och förvandlar sig till Robot girl.

Hon är blasé och har som intention att inte lära känna någon i klassen då hon ändå kommer att börja college nästa år. Redan första dagen sugs hon dock upp av pratsamma Anne Sweeney som berättar om märkliga Ghost boy. En udda kille som ingen riktigt lägger märke till och som inte har några vänner.

Beas och Ghost boys världar korsas vid ett flertal tillfällen och de upptäcker en gemensam kärlek till att lyssna på nattradio.

Styrkan i Robothjärta är de udda människorna som befolkar Baltimore och främst dess nattradiovärld. Jag gillar att ta del i deras till viss del halvgalna liv och hade gärna läst mer om dem. Bea och Ghost boy (som egentligen heter Jonah) hittar en gemenskap med radiolyssnarna som de inte får bland sina konformiska skolkamrater.

Jag tycker också om att läsa Beas tankar, hennes försök till distansiering från omgivningen och om hennes tankar kring Ghost boy/Jonah. Ghost boys/Jonahs liv skulle kunna vara en bok i sig och på sätt och vis är det hans berättelse som för den här boken framåt medan Bea är med som betraktare.

Robothjärta skulle kunna ha slutat uppenbart och smörigt men som tur är parerar författaren Natalie Standiford det. Utan att förstöra slutet vill jag ändå säga att det är mycket bra. Jag blir sugen på att läsa fler böcker av Standiford.

Här kan du besöka Natalie Standifords hemsida.

Läs även mer om boken på förlagets hemsida.

/Sofia

Gästrecension: Virkisarna av Jessica Gow

Hej alla julpysslare här kommer ett nytt boktips från Tärnan!

Virkisarna, skriven av Jessica Gow är en söt saga om några kompisar, kalas, hemligheter och att dela med sig.

Den handlar om de tre virkade vännerna Zelma, Leon och Elvira som gör en fiskeutflykt. De får ingen fisk, men något annat spännande på kroken.

Vi tyckte att det var bra att vännerna delade med sig, det var spännande när Zelma skulle viska och roligt när de skulle sova i samma säng.

Många av barnen kände igen sig i det som hände i boken.

En bok att läsa högt för förskolebarn, men också rolig att titta i själv. Bilderna var söta och gulliga, en del lite suddiga.

Vi tycker att det är en rolig idé att det i slutet av boken finns beskrivningar på hur man kan virka kompisarna i boken. Kanske känner man någon som kan eller vill lära sig virka om man inte redan kan själv.

Vi var 14 barn, 3-5 år som fick höra boken om de virkade vännerna, som genast fann en väg till många små och stora hjärtan.

*******************************************************

Vilket perfekt jullovsläs- och pysseltips, tack alla Tärnor! /FlaskpostenJohanna

Elvira tipsar om Campingmysteriet

Bokens titel: Campingmysteriet (LasseMajas detektivbyrå)

Bokens författare och illustratör: Martin Widmark och Helena Willis

Vad boken handlar om: Den handlar om två barn som har en Detektivbyrå ihop. Dom tältar på  campingen och löser så klart ett mysterium som alltid.

 Vad jag tyckte om boken: jag tyckte att boken var jättebra. Mycket upplevelse i boken man blir glad när man läser den.

Tipset kommer från Elvira, som går i klass Falken 1, Södra skolan i Grums. Tack säger Flaskposten till Elvira för att du ville vara med och tipsa.

/Sofia

I miss Buffy the Vampire Slayer

Det är ingen hemlighet här på Flaskposten att jag gillar (hrm älskar) tv-serien Buffy the Vampire Slayer. Hittade idag, bättre sent än aldrig, en av de bäst luckorna någonsin i en adventskalender. Det är utmärkta butiken SF-bokhandeln som för varje dag har en film. Lucka 3 handlar om Buffy. Så här kommer lite reklam. Har du inte sett Buffy the Vampire Slayer önska dig en eller flera dvd(:er) i julklapp:

Som det visas i adventsluckefilmen finns även Buffy-tidningar och böcker. Jag har läst något ett nr av tidningen, men gillade inte särskilt mycket.

Låten som spelas i filmen heter I miss Buffy the Vampire Slayer och artisten Megan Gogerty. Hon har gjort en hel skiva med låtar om Buffy & CO. På den finns låtar som Joss is the boss och Lots of Xander to love. MEN tyvärr är skivan inget vidare. Megan låter som ett halvkasst collegeband, ungefär som de som brukar spela på the Bronze. Lite roligt är det i alla fall, bäst är helt klart I miss Buffy-låten. Hela skivan finns på Spotify.

Några länkar:

– Missa inte SF-butikens hela adventskalender, bakom lucka 13 hittar ni Mats och Sara och Cirkeln.

– Det var via Sara Bergmark Elfgrens blogg jag hittade SF-butikens kalender. Missa inte hennes blogg.

– Megan Gogertys hemsida.

– Har du inte Spotify men vill höra hela I miss Buffy-låten finns den här på youtube.

– Här har jag tidigare skrivit om Buffy.

/Sofia

Go on, take everything…

Det börjar med en slags brasklapp. Ett kort stycke där författaren till Söta pojkar är bara på låtsas, Moa Eriksson Sandberg, berättar att boken bygger på hennes dagböcker från 1997 – 1998. Att allt som händer i boken har hänt men att vissa händelser gjorts om en del. Att dagböckerna förvandlats till fiktion.

Jag tycker Moa Eriksson Sandberg varit modig som grävt fram sina gamla dagböcker och nu delar dem med alla som vill läsa. Personligen skulle jag inte vilja göra det med mina dagböcker från gymnasiet. Jag RYSER vid tanken.

Vi är ungefär lika gamla, Moa och jag. Det innebär till viss del hög igenkänningsfaktor i boken, främst alla kulturreferenser. Jag var dock aldrig så där cool och tuff som Moa. Hade jag träffat Moa då hade jag förmodligen känt mig som världens tönt. Men inget är ju någonsin vad det utger sig för att vara. Moa delar med sig av sina innersta tankar. Hon är också osäker. Rädd. Arg. Det där med ilskan tycker jag är väldigt bra beskrivet. Moa, eller Ella som hon heter i boken är arg men kan inte riktigt sätta fingret på vad hon är arg för. Det är allt och inget som irriterar.

Några jag pratat med om boken tycker att den är en nostalgibok för alla som var unga på 1990-talet. Att musikreferenserna går dagens ungdomar över huvudet. Jag tror inte det. Boken handlar om tonårskänslor och de är universella samt tidlösa. Språket flyter på i boken och det är lätt att komma in i Moas/Ellas liv.

Musiken, som spelar en stor roll i boken, får läsaren på köpet. Har man inte hört talas om banden gör det inget för de flesta har en relation till musik. Vare sig det är något från 1990-talet eller 2010-talet.

Men visst… det är roligt att känna igen sig i referenserna. Efter ”brasklappen” sätter boken igång med ett citat av Hole och låten Violet. En låt jag lyssnat extremt mycket på:

Vet du inte vilka Hole är kan du läsa här.

Moa Eriksson Sandbergs blogg finns här.

/Sofia

ps jag vet inte varför videon inte vill visa sig med en gång. Klicka vidare till youtube så länge. ds