Arkiv för januari, 2012

Om spöken igen

Karin som bloggade med oss på Flaskposten tidigare blev skrämd av Chris Priestleys spökhistorier i Onkel Montagues spökhistorier. Jag har också läst dem och håller med Karin. Mycket otäckt.

Otäckt blir det även i Priestleys Spökhistorier: Från det svarta skeppet. De två barnen Ethan och Cathy är ensamma hemma, sjuka. Deras hus är ett värdshus byggt högt uppe på en enslig klippa. Deras mamma är död och pappan deprimerad. När historien tar sin början har han gått efter hjälp till de sjuka barnen. Medan de väntar rasar en storm utanför. En storm som leder en ensam sjöman till värdshuset. En sjöman som sedan berättar den ena läskiga historien efter den andra för Ethan och Cathy.

Historierna håller hög kvalitet och skrämselfaktor, vissa mer än andra. Högst äckelfaktor är det i en med mördarsniglar som äter… det som kommer i deras väg.

Det som jag tycker om med både Onkel Montagues spökhistorier och Från det svarta skeppet är att historierna vrids om så att inget är vad man tror. Inte heller historien om Ethan och Cathy. Det är så bra.

Måste så snart som möjligt läsa tredje boken av Chris Priestley Från den mörka tunneln.

Riktigt läskiga är också David Roberts bilder. De påminner lite om Tim Burtons filmer.

Läs här vad Karin skrev om Onkel Montagues spökhistorier.

Både Christ Priestley och David Roberts har fina hemsidor.

/Sofia

Annonser

Lite lagom rysligt

En bok som legat i min läshög ett tag: Cornelia Funkes Spökriddaren och hans väpnare. Jag har varit sugen på att läsa den sedan jag var på fantastiska släppfesten för boken på Palatset. Nu äntligen har jag gjort det.

Ingredienser i boken:

– en internatskola.

– en pojke, Jon, som blir ivägskickad till internatskolan.

– en mamma som har en ny pojkvän som ogillas av Jon.

– en stad som kryllar av historia, Salisbury.

– en spännande katedral.

– en mormor som leder spökvandringar och tycker om paddor.

– en flicka, modig som få.

– spöken. Flera spöken. Både goda och riktigt onda och otäcka.

Funke blandar och ut kommer en lagom ryslig berättelse som jag tror kommer ge kalla kårar längs ryggraden på läsarna i målgruppen (9 – 13 år enligt förlagets hemsida). Jon kastas med en gång han anländer till Salisbury in ett äventyr med rötter i historien. Det är något som tilltalar mig väldigt mycket: att Cornelia väver in personer som funnits på riktigt. Mest utrymme ges riddaren William Longspee, vars spöke Jon tar hjälp av för att klara av sitt äventyr.

Longspee ligger begravd i Salisbury katedralen och det var vid ett besök där som satte igång Cornelias fantasi. Bra där!

Spökriddaren och hans väpnare är en bok som passar alla som gillar spöken mixat med verklighet. Nu ska jag surfa vidare och läsa på om alla de spöken (människor) som funnits på riktigt. Jag börjar med William Longspee.

Så här hade jag det på släppfesten för boken.

På förlagets hemsida kan du läsa mer om boken och om Cornelia Funke.

Jag måste också nämna de fantastiska illustrationerna i boken. De är magiska och passar mycket bra till boken. Illustratören heter Friedrich Hechelmann har en hemsida, besök den här.

/Sofia

Cirkeln Fan Art-tävling!

Har du läst Cirkeln? Tycker du om att teckna? Är svaret ja på frågorna bör du vara med i Rabén & Sjögrens tävling: Cirkeln Fan Art. Tävlingen pågår till och med den 4 mars. I juryn sitter författarna Sara och Mats tillsammans med bland annat Karl Johnsson som ligger bakom den här bilden av karaktärerna i Cirkeln:

Mer om tävlingen och hur du skickar in dina bidrag hittar du här på förlagets hemsida.

Karl Johnsson har en blogg, Sagor från Kalle samt har gett ut en bok Mara från Ulthar. Kolla in!

/Sofia

Pippi och Ingrid Vang Nyman på Millesgården

Ännu mer Pippi! På Millesgården startar lördagen den 28 januari en utställning om illustratören Ingrid Vang-Nyman.

Ingrid Vang-Nyman illustrerade flera av Astrid Lindgrens böcker till exempel Pippi Långstrump, Kajsa Kavat och Alla vi barn i Bullerbyn.

I dagens DN finns en lång artikel att läsa om Ingrid Vang-Nyman, gör det här.

Mer om utställnigen kan finns att läsa på Millesgårdens hemsida.

Sista länken, igår hade vi ett barn- och unga-tipsar inlägg. Leonora tipsade om Känner du Pippi Långstrump.

/Sofia

Känner du Pippi?

Boktitel: Känner du Pippi Långstrump?

Författare: Astrid Lindgren

Boken handlar om: En tjej som heter Pippi som är jättestark, och Pippis bästa vänner som heter Tommy och Annika.

Jag tycker att det som är så bra med den här boken är att: Pippi bakar pannkakor.

För vem passar boken: 4-åringar och äldre.

Tipsar gör Leonora, 11 år. Tack säger Flaskposten.

 

Ondvinter och Anders Björkelid på TioTretton

Är du mellan tio och tretton år så bege dig genast till TioTretton i Kulturhuset i Stockholm. Är du riktigt snabb kan du få ett exemplar av Anders Björkelids bok Ondvinter. Läs boken och så den 31 januari är det dags för det här:

Läs mer på TioTrettons hemsida.

/Sofia

Flaskposten intervjuar: Elin Nilsson

Här kommer intervjun med Elin Nilsson, vars bok Istället för att skrika som jag skrev om igår.

1. Hur kom det sig att du började skriva I stället för att skrika? Har du alltid velat skriva böcker?
Nej, jag har inte alltid velat skriva böcker. Att jag ville skriva texter som andra skulle läsa började jag känna när jag var 17, men romaner ville jag inte skriva förrän jag gått ett år på skrivarlinjen för snart fyra år sen. Då började jag skriva på en roman som skiljer sej ganska mycket från ”Istället för att bara skrika”. När jag äntligen fick den färdig efter att ha stått och stampat jättelänge kände jag att jag var tvungen att ändra min stil radikalt för att kunna utvecklas. Så jag bestämde att jag ville ha mycket spännande handling, en tydlig berättelse med en klassisk intrig och en huvudperson som verkligen ville berätta sin historia. Det var tvärtemot allt jag nånsin skrivit innan. Och det gjorde att mitt skrivande blev roligare än någonsin, jag befann mej i ett konstant flow i ett halvår, det var fantastiskt och det hände fantastiska saker med texten.

2. Hur kom du på handlingen i Istället för att bara skrika? Det är ju en blandning av vardag och deckare/mysterium, var det din tanke från början eller något som växte fram?
Jag ville egentligen skriva något mystiskt. Och jag ville ha en tydlig tråd att förhålla mej till, ett driv att hänga upp karaktärerna och deras relationer på. Jag hade läst mycket av Murakami och tänkte tillbaka på böcker jag läste när jag var ung med mystiska inslag, som Maria Gripe. Men alltså, jag är en sån vardagsrealist så det visade sej väldigt snabbt att jag inte kunde skriva mystiskt. Det blev spännande istället (och vardagsrealistiskt, det kommer jag liksom inte ifrån). Varför historien blev just som den blev vet jag inte riktigt, det bara hände! Fast jag planerade en hel del var det mycket som hände när jag satt och skrev, saker som Andrea liksom berättade för mej. Jag hade en textsamtalsgrupp som jag fick mycket hjälp av också. Och en redaktör som hjälpte mej att pussla ihop allting på slutet (jag skriver jätteslarvigt egentligen).

3. Vad tycker du bäst om med Istället för att bara skrika?
Jag tycker så himla mycket om Andrea. Jag tycker om att få vara hennes förtrogna, den första som hon kan snacka med. Jag tycker om hennes rädda och svarta syn på världen och jag tycker att hennes sätt att hantera smärta är hjärtskärande och roligt på samma gång. Och jag tycker om att dom är såna anti-hjältar, att dom är ett lite krokigt och handfallet gäng som inte alls brukar få lösa spännande och märkliga deckarfall.

4. Skriver du på någon ny bok nu? Om så: vill du berätta lite om den?
Ja, jag har kommit ganska långt på en ny roman! Men inte så mycket att jag vågar berätta några detaljer än. Den handlar om  tävlande och konkurrens. Och simning. Så mycket kan jag säga. Och att det också är en ungdomsroman. Jag har lite paus nu dock och skriver mest bara dagbok för tillfället. Och tentor.

5. Vad är roligast respektive tråkigast med att vara författare?
Det roligaste med att vara författare är att skriva, såklart 🙂 Och det roligaste med att skriva är svårt att förklara. Men det är lite som att sätta upp ett filter mot världen och göra den mer begriplig och sann för sej själv. Och roligare eller sorgsnare eller bara mer angelägen. Det är roligt att ha så många världar och karaktärer och tankar i sej som får syn på först när man skriver! Det finns en enorm frihetskänsla i allt det där. Det tråkigaste när man skriver tycker jag är att lösa berättartekniska saker, att skriva saker bara för att det ska hänga ihop och bli logiskt. Det tråkigaste med att vara författare i nån slags offentlighet är att det är så lätt att bli rädd för att ens text inte ska vara värdefull, bra eller intressant i andras ögon. Eller i sina egna. Det kan ta död på experimentlusten och friheten. Och att det är svårt att koppla av ifrån skrivandet även när man egentligen inte har tid eller lust eller ork.

6. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Jag skulle vilja kunna förflytta mej vart som helst genom att knäppa med fingrarna. I så fall hade jag skrivit detta från en strand i Mexico och inte från ett mörkt och regnigt Malmö.

Och så fem snabba.
Vilken är din/ditt favorit:

– rätt: Jag hade en svår hangup på pumpasoppa i höstas. 

– ställe: Berlin trivs jag i. Och i Malmö för det mesta.

– färg: Turkos.

– djur: Hund.

– bok: Har så många! Men ”Diva” av Monika Fagerholm och ”Battle” av Sara Villius.

– webbsida: Youtube. Kan titta på gulliga kattungar en hel kväll.

samt
– det här visste ni inte om mig: Mitt första ord var ”traktor”. Det säger kanske en del om min uppväxt.

TACK Elin, för dina svar. Intressant och roligt att få läsa tycker jag.

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: