Om spöken igen

Karin som bloggade med oss på Flaskposten tidigare blev skrämd av Chris Priestleys spökhistorier i Onkel Montagues spökhistorier. Jag har också läst dem och håller med Karin. Mycket otäckt.

Otäckt blir det även i Priestleys Spökhistorier: Från det svarta skeppet. De två barnen Ethan och Cathy är ensamma hemma, sjuka. Deras hus är ett värdshus byggt högt uppe på en enslig klippa. Deras mamma är död och pappan deprimerad. När historien tar sin början har han gått efter hjälp till de sjuka barnen. Medan de väntar rasar en storm utanför. En storm som leder en ensam sjöman till värdshuset. En sjöman som sedan berättar den ena läskiga historien efter den andra för Ethan och Cathy.

Historierna håller hög kvalitet och skrämselfaktor, vissa mer än andra. Högst äckelfaktor är det i en med mördarsniglar som äter… det som kommer i deras väg.

Det som jag tycker om med både Onkel Montagues spökhistorier och Från det svarta skeppet är att historierna vrids om så att inget är vad man tror. Inte heller historien om Ethan och Cathy. Det är så bra.

Måste så snart som möjligt läsa tredje boken av Chris Priestley Från den mörka tunneln.

Riktigt läskiga är också David Roberts bilder. De påminner lite om Tim Burtons filmer.

Läs här vad Karin skrev om Onkel Montagues spökhistorier.

Både Christ Priestley och David Roberts har fina hemsidor.

/Sofia

Annonser

8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: