ALLT JAG SÄGER ÄR SANT – Lisa Bjärbo

Nu har båda halvorna av Flaskposten läst samma bok nästan samtidigt, vilket inte händer så ofta. Här kommer vår recension av Lisa Bjärbos Allt jag säger är sant i form av ett slags mejlbrevväxling.

Omslagsbild: Allt jag säger är santJ: Tyckte inte om boken i början speciellt mycket. Tänkte ”den här kommer som omväxling gå rätt snabbt att läsa”, men plötsligt var den inte irriterande ord och en jobbig huvudperson längre. Jag har för vana/ovana att anteckna en massa från böcker som jag tycker sticker ut eller tycker om på något sätt. Först skrev jag inte upp något alls (ganska ovanligt), sen en bit in skrev jag upp små saker hela tiden. Det var verkligen en tydlig vändning. Annars brukar det oftast vara något av följande när jag läser: antingen bra rakt igenom, eller bra fram till slutet som blir någon sorts besvikelse, eller alternativ tre – mer genomgående sådär med eventuella ljusglimtar. Ja eller längst ner, mer bottensegt/rent dåligt.

S: Det första jag tänkte på var Lisas språk som känns så mycket Lisa Bjärbo. Jag skrev om det redan i och med hennes första bok Det är så logiskt alla fattar utom du. Lisa har ett sätt att formulera sig på och en ton som hon använder både i böckerna men även på hennes blogg Onekligen som är Lisas eget. Ett underhållande språk som jag gillar.

Huvudpersonen Alicia störde jag mig också väldigt mycket på, nästan hela boken. Jag har läst att även Lisa irriterade sig på Alicia, hon skriver om det på Rabén & Sjögrens blogg. Men det är ganska uppfriskande med en huvudperson som är så störig.

J: Ja, jag håller med det finns en poäng med hennes driv-div-stil!

Sen finns det ju en låt med Ebba Grön som började spela i huvudet när jag läste den här boken – Vad ska du bli?  Tänkte att hon – Lisa Bjärbo – måste ha suttit med den i hörlurar och gjort om stora bitar av texten till den här romanformen. Lite kul tanke i alla fall! Jag gillar förresten att det är något av ett huvudtema. Vad ska man göra i sitt liv. Existentiell och krisande, men overkligt mycket mod och skitsamma på ändå, så att det inte strandar i nattsvart tillvaroångest. Det här temat konkurrerar ju faktiskt ut mer ordinära bitar som grekisk-gud-kärlekstråden och vänskapsslitningarna.

S: Rolig koppling till Ebba Gröns låt! Den passar alldeles utmärkt in på boken. Håller med om att huvudtemat är det bästa med boken, tankarna som ”vad ska jag bli”, ”vad ska jag göra med mitt liv” osv. Alicia tar ju för sig men pendlar mellan att tro att hon här bäst för att sedan ligga på botten av det svartaste.

Den grekiska gud-relationen tycker jag fungerar, det jag gillar bäst med den är just att Alicia tar för sig och bestämmer sig att hon ska bli tillsammans med honom. Men det jag inte tycker om är Alicias totala frånvaro av empati för gudens första flickvän. Så totalt egoistiskt av Alicia att bara strunta i henne. Fast så ska ju Alicia vara – självupptagen.

J: Japp. Men så finns ju faktiskt ett relationsdrama i boken som jag tycker är rätt igenom underbart också – VILKEN DRÖMMORMOR! Och vad rolig boken blir i dialogerna här! Oldie-tantengrejerna vs köttad i huvudet-uttrycken etc!

S: Ja, Alicias mormor är toppen! Det är fint hur de pratar med varandra men att mormodern inte bara jamsar med och bakar bullar utan faktiskt säger ifrån och kommer med kloka råd och inlägg.

J: Exakt! Word, eller vad Alicia nu skulle säga, haha…

S: Jag tycker även om Alicias föräldrar och tycker återigen att Alicias självupptagenhet blir jobbig i relation till dem. Lisa Bjärbo skriver mitt i prick när hon skildrar även deras relation.

J: Jo det är fingertopp. Den där självupptagenheten, när den väger in mer åt självsäkerhet och gärna med en dos distans så är den min tekopp. Det känns som att den här boken är en del i en pågående boktrend med en aningen drastiska och humoristiska ungdomsböcker med feministiga undertoner. Jag tänker Johanna Thydells Ursäkta att man vill bli lite älskad, Emmy Abrahamssons Min pappa är snäll och min mamma är utlänning, Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder och Amanda Svenssons Hey Dolly och säkert några flera…  Tänk, en trend som jag är ganska odelat förtjust i!

S: Sara Ohlsson Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är en till toppenbok i den här trenden. En mycket bra trend som jag hade önskat fanns när jag var yngre. Jag tror det är väldigt bra och viktigt att de här böckerna finns och lyfts fram. Heja trenden! 

J: Yes, heja!

*********************************************************************************

Klart slut, över och ut! /Johanna & Sofia

BONUS: Old school rebell-standard:

Annonser

4 Responses to “ALLT JAG SÄGER ÄR SANT – Lisa Bjärbo”


  1. 1 Tina 2, april, 2012 kl. 8:25 e m

    Ser fram emot att läsa den här som jag lånade på biblioteket idag. Blir ännu mer pepp på att läsa den när jag läser vad ni tycker!

  2. 2 flaskpostenJohanna 3, april, 2012 kl. 7:30 f m

    Kul Tina, hör gärna av dig o skriv vad du tycker sen, spännande att höra!

  3. 3 Janina 3, april, 2012 kl. 7:47 f m

    Rolig recension, jag gillade upplägget! Men jag tyckte inte alls att Alicia var jobbig och självupptagen. (Eller jo, kanske självupptagen, men på ett roligt sätt.) Jag gillade henne; den där drygheten som ni beskriver upplevde jag som ironi och humor.

  4. 4 flaskpostenJohanna 3, april, 2012 kl. 4:54 e m

    Tack Janina 🙂
    Jag håller med om Alicia, helt plötsligt vände det ju för mig och jag började gilla hennes rakt på-gå påiga driv. Det var lite skönt med den stilen trots att allt inte gick helt på räls…


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: