Arkiv för juni, 2012

Flyga högt får Barnens romanpris!

Grattis säger vi till Katarina von Bredow. Hon har idag tilldelats Barnens romanpris för boken Flyga högt.

Övriga nominerade var Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamson, Förvandlad av Mårten Melin, I den tysta minuten mellan av Viveka Sjögren och Försöksdjuret av Marianne Strand. Juryn, som består av fem barn, har läst och diskuterat och vad de hade att säga om böckerna går att lyssna på i efterhand på Barnens romanpris hemsida. Där går även att läsa mer om priset, juryn och om årets vinnare. Besök sidan här.

Gästtipsande Estelle skrev så här om Flyga högt på Flaskposten i vintras.

/Sofia

En skitbra bok helt enkelt

Emma Granholm är tillbaka! I Sjutton år och skitsnygg ger hon ordet till Felix. Killen med det. Populärast i skolan, snyggast i stan och med en attityd som ger honom allt. Det är sommaren mellan nian och ettan på gymnasiet och Felix vet att det här kommer bli den bästa sommaren någonsin. Varför skulle det inte bli det? Han är ju bäst.

Hemma igen efter två veckor i Grekland längtar han efter att träffa flickvännen Alexa, sina vänner och vara kungen av resten av sommarlovet.

I hans väg kommer Zäta. Den mystiska killen de andra lärt känna medan Felix varit bortrest. Ingen vet riktigt vem Zäta är men alla är fascinerade av honom och lyder minsta vink. Hotad om topp-positionen hittar Felix snart fel på Zäta. Fel de andra är blinda för. Är det bara Felix som överdriver eller har Zäta en dold agenda?

Skulle det gå att kalla Sjutton år och skitsnygg för en psykologisk utvecklingsroman? Det låter ganska pompöst men jo det är vad boken är. Felix genomgår ofrivilligt en förvandling, han måste ta itu med saker han inte alls vill ha med att göra. Interaktionen med Zäta är spännande och får oväntade följder.

Emma Granholm är en av de bästa i Sverige på att skriva ungdomsböcker. Hon tar som författare ett steg bakåt och lyckas ge röst åt sina karaktärer så att det faktiskt är de som pratar.

Missa inte hennes tidigare böcker: Simon & Sophie, Liv & Lovisa och Ett nytt liv på köpet.

Besök även Emmas hemsida.

/Sofia

Flaskposten frågar – Kajsa Lindström svarar

För några dagar sedan önskade Flaskposten fin midsommar med det somriga tipset Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström. Det hade då även kommit svar från Kajsa på våra Flaskposten-frågor. Här är intervjun:

1. Berätta – hur kom det sig att du började skapa böcker? Hur fick du idén till första boken om Nalla och Björn?
Första boken kom till därför att jag läste en uppmaning om att vara med i barnbokstävlingen om Castor-priset och då skulle man skriva/illustrera en faktabok för barn. Jag hade mycket saker till just en verkstad för nallar, har ju hållit på att samla små saker och göra utställningar under många år. Jag vann inte tävlingen men förlaget tyckte att boken var bra nog att tryckas i alla fall…

2. Hur går processen kring att göra en Nalla och Björn-bok till?
Först måste jag ha en grundhistoria, sedan testfotograferar jag och ser vad som funkar. Om jag fotograferar utomhus gäller det att invänta rätt väder, sol eller molnigt eller vad som behövs. Om jag då behöver ta om bilderna måste jag vänta en gång till på rätt väder…
När de flesta bilderna är på plats ser jag om historien håller och får hjälp av redaktören på förlaget som har gjort detta många gånger förr. Kanske är det då dags att hitta rätt bild för omslag och insidor, handtexta titeln på framsidan m.m Alltihop tar mycket längre tid än vad man tror!
 
3. Du gör (väl?) alla inredningsdetaljer i böckerna själv. Hur lång tid tar det att färdigställa en bild? Har du någon favoritbild i Nalla och Björn åker till havet och i sådana fall varför?
Jo, jag gör allt själv. Att bygga miljöerna är verkligen roligt och en utmaning ibland när jag inte har allt som behövs. Att bygga köket i senaste boken tog nog två dagar ca, det är samma kök som i den första boken förutom den fina begagnade skänken med röda luckor + två röda pallar som jag hittade på Internet och skickades hit från Portugal. Min favoritbild är nog den när Björn fångat krabban som hänger i snöret..
4. Nalla och Björn bygger en drake blev nominerad till Slangbellan i år, vilken var din första tanke när du fick veta det?
När förlaget ringde och berättade om nomineringen blev jag jätteglad. Och stolt för jag vet att det kommer många nya bra böcker från debuterande författare varje år.
5. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb?
Det roligaste är att bygga miljöerna och fotografera nallarna så det ser ut som de rör sig. Det tråkigaste är vänta tills boken blir tryckt efter att jag lämnat allt material, det kan ta 2-3 månader.
6. Blir det fler böcker om Nalla och Björn? Om så – vet du vad nästa ska handla om?
Det vet jag inte än. Är bra sugen på att göra en bok när Nalla och Björn pysslar inför julen, eller kanske en kakbok med enkla recept eller  när de tältar eller …….
7. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Att kunna stanna tiden ibland så att mina barn inte växer så fort

Och till sist sju snabba. Vilken är din/ditt:

– favoriträtt är sushi
– favoritställe är en klippa vid havet
– favoritfärg är röd
– favoritdjur är hund
– favoritbok är en stor uppslagsbok med olika djur som inspirerar mig när jag syr samlardjur i ull.
– favorit-webbsida är www.etsy.com, en sida där jag hittar många roliga små begagnade saker till mina nallar.
samt det här visste ni inte om mig:
Min första kamera köpte jag för 100:- som jag vann i en teckningstävling anordnad av Liseberg i Göteborg när jag var 10 år.

Tack Kajsa för att du ville vara med och svara på frågorna! Jag tycker alla tre idéerna till nya böcker låter mycket bra och ser fram emot fler böcker om Nalla och Björn.

Missa inte att besöka Kajsas hemsida.

/Sofia

Mclean och Ruby talar svenska – och gör det bra

Likheter: tonårstjej flyttar till ny stad med allt vad det innebär, frånvarande mamma (en död, en i annan stad), bor med pappa, tonårstjej upptäcker saker om sig själv och sin familj, utspelar sig i USA.

Olikheter: det mesta annat.

Böckerna: En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones samt Du glömde säga hej då av Sarah Dessen

Två böcker jag tidigare skrivit om på Flaskposten då jag läst dem på engelska. Jag tyckte mycket om böckerna och nu när jag läst om den på svenska ändrar jag inte uppfattning. Eftersom jag vill bo i Dessen-land är det roligt att få läsa om Du glömde säga hej då. Översättningen fungerar mycket bra och ja, vad ska jag säga. Sarah Dessen vet vad hon gör och kan sin genre (tonårstjej-växer-inser-saker-om-livet-genren). Även Sonya Sones bok fungerar bra på svenska. Berättelsen om Ruby, vars mamma nyligen dött vilket innebär en flytt över hela USA är även på svenska bitvis tårframkallande men även rolig.

Mitt inlägg om Du glömde säga hej då (What happened to goodbye) finns här.

Och vad jag tyckte om En sån där vidrig bok där mamman dör (One of those hideous books where the mother dies) finns att läsa här.

/Sofia

Fin midsommar önskar Flaskposten med tips om strandåkande nallar

Det är dags för Nalla och Björn att ge sig ut på äventyr igen. Kajsa Lindströms små nallar tar vespan till havet. Där badar de, fikar, plockar snäckor och fiskar krabbor. När de ska åka hem blir det dock dramatiskt, nycklarna till vespan är borta!

I Nalla och Björn åker till havet blir det ett kärt återseende med nallarna och Kajsas miniatyrvärld. Alla detaljer hon har skapat är fascinerande ner till minsta klädnypa. Lagom med vardagsdramatik skildras i den här fina sommarboken. Perfekt att läsa nu när solen börjar titta fram igen!

Vad jag skrev om Kajsas första bok Nalla och Björn bygger en drake kan du läsa här.

Även förra året firade Flaskposten in midsommar med Nalla och Björn, titta här.

Jag har skickat våra Flaskposten-frågor till Kajsa och fått svar. Håll utkik här på bloggen så får ni också snart läsa vad hon skriver. Till dess: dags att skölja jordgubbar och önska en fin midsommar!

/Sofia

Aldrig släppa taget

20120617-140721.jpg

Jag tyckte mycket om Holly Goldberg Sloans debutbok Aldrig släppa taget ÄNDA tills jag började närma mig SLUTET.

I vanliga fall har jag konstigt nog ofta svårt att komma ihåg riktigt exakt hur böcker slutar, men den här gången kommer jag tyvärr att komma ihåg som en total HAPPYEND-OVERDOSE. Precis alla personer kommer tillbaka i varsin lite olika stor sekvens där allt löser sig på det bästa av alla vis för dem. Tillrättalagdare än tillrättalagdast i en värld som dessförinnan visat sig från sin mer orättvisa och grymma sida.

Och det är SYND att allt plötsligt vänder på det här sättet som bara blir för mycket, för innan dess är boken intressant och spännande fastnaglande. I läskänsla tycker jag att den påminner lite om Anne Cassidys psykologiska thrillerladdade ungdomsböcker (En andra chans, Glöm mig inte, Oskyldiga?).

Hursomhelst, det handlar om bröderna Sam och Riddle som lever ett ganska hemskt liv tillsammans med sin paranoida och kriminella far, där de tvingas leva i ett slags skuggtillvaro utan att få gå i skolan eller nästan visa sig ute dagtid över huvud taget. De stannar aldrig länge på samma plats. 20120617-140842.jpgNär de kommer till staden där Emily bor kommer en första vändning. Emily och Sam träffas av en slump när hon tvingas att framföra ett misslyckat solo i kyrkokören. Längst bak sitter Sam och de får en omedelbar kontakt utöver det vanliga. Det starka bandet och kärleken som uppstår är dock hela tiden hotat av den förödande upptäckt som fadern oundvikligen förr eller senare kommer att göra…

Det som särskilt gör att jag tycker att boken blir verkligt läsvärd (trots att man får ta på sig skyddsläsglasögonen för att inte få utslag av det sagoartade slutet) är relationen mellan bröderna. Den är hjärtslitande, hjärtskärande underbar faktiskt. Särskilt när den yngre, svagare, mer sjuklige och underligare Riddle plötsligt blir den som får ta hand om Sam, och gör det med en enorm beslutsamhet, mod och viljestyrka.

Perspektivet skiftar mellan personerna i boken, så att man får följa alla centrala personers tankar inifrån. Det gör dem levande och intressanta, inte minst att få följa periodvis stumma Riddles ”inutiröst”, som är helt oemotståndligt rörande:

Han kommer och går nu. Men när han är här, är han någon annanstans. Så till och med när han kommer tillbaka till mig, är han på sätt och vis borta. Jag följer med dit jag kan när han låter mig följa med. Som myrorna följer varandra. För Sam är den enda som spelar någon roll. Och om jag förlorar min Sam, finns det ingenting kvar för mig.

Alltså LÄS absolut, men försök glömma slutet blir mitt betyg. /Johanna

Bokträdet frågar – Mats och Sara svarar

I mitt förra inlägg skrev jag om bokklubben Bokträdet. En klubb  med ett gäng tonårstjejer (och jag) på Segeltorps bibliotek där vi pratar böcker men där vi även ibland skriver frågor och skickar till författare vars böcker vi läst och tyckt om.

På Bokträdets träff i april pratade vi om Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Alla i Bokträdet var överens: Cirkeln var en av de bästa böcker som de någonsin läst. Sex stycken frågor skrev klubbens medlemmar ihop och skickade till Mats och Sara. Som svarade!

Min plan var att göra ett inlägg med frågorna och svaren men flera av dem avslöjar en del av handlingen i Cirkeln så jag gör så här: frågorna och svaren klistrar jag in i en kommentar till det här inlägget. Så att de som läst Cirkeln och är nyfikna kan läsa där. De som inte ännu läst Cirkeln (är det någon i Sverige som inte gjort det?) klickar inte in sig på kommentarerna, om de inte gillar spoilers.

ALLTSÅ JAG TAR DET HÄR MED VERSALER OCKSÅ: KLICKA INTE PÅ KOMMENTARERNA TILL DET HÄR INLÄGGET OM DU INTE VILL LÄSA SPOILERS TILL CIRKELN.

Tack Mats och Sara för att ni tog er tid och svarade på Bokträdets frågor!

En icke-spoiler intervju gjorde Flaskposten med Mats och Sara inför släppet av Cirkeln. Den går att läsa här.

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: