Som om jag frågat

Som om jag frågatSom om jag frågat handlar om John som är 15 år och precis ska börja nian. John är en ganska vanlig kille; han spelar fotboll, pappan är fotbollstränare, mamman läkare och de bor alla tre tillsammans i en villa i Luleå.

Men så börjar det inträffa saker som förändrar hans liv men som han står handfallen inför. Det ena är att han och hans bästa vän Lukas har börjat glida ifrån varandra, för utan någon förvarning har Lukas blivit ihop med Johns barndomskompis Saga. De två människor som kände honom bäst är plötsligt inne i en ny relation tillsammans och John vill verkligen inte tränga sig på.

Det andra, och mer allvarliga, är att hans föräldrar är på väg att separera. John ser det hända men kan inte förhindra det.

Det värsta för John är han inte längre har någon att prata med. Han går runt och känner sig ensam och kan inte sluta tänka på föräldrarnas äktenskapliga problem. Hans okomplicerade och lite tråkiga vardag är nu helt borta. Han bär allt inom sig tills det faktiskt inte går längre.

Jag som faktiskt har läst alla Johanna Lindbäcks tidigare böcker saknar här en komponent från tidigare berättelser. Pirret! Det finns en glimt av kärlek i form av en tjejkompis som John oväntat börjar umgås med och som han börjar känna lite mer för. Men den här gången är det inte en kärlekshistoria som Lindbäck har skrivit.

Nu till alla saker som jag gillar med den här boken. Jag gillar Johns föräldrar. De är väldigt fina mot John och trots att de kanske inte gör allt rätt hela tiden så har de en varm relation. Jag gillar också att John är en så vanlig kille – och just därför en ganska ovanlig kille i ungdomsböcker (visst jag generaliserar). Ungdomsböcker med en kille som huvudkaraktär brukar handla om killar med större problem än krisande föräldrar och trassliga kompisrelationer. Men Lindbäck  har en förmåga att i sina böcker berätta vardagliga berättelser som engagerar och berör. Jag gillar grannflickan som påminner mycket om Anna-fladdret från Katarina Kieris Dansar Elias? Nej!. Jag gillar det språkliga drivet och att karaktärerna kommer till liv. Något som jag tror till stor del beror på en av Lindbäcks starkaste sidor som författare: levande och träffsäkra dialoger.

/Clarisa

Annonser

8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: