Arkiv för december, 2012



Dagarna av Klara Wiksten är här

Sommaren 2011 intervjuade vi serieskaparen Klara Wiksten här på bloggen. Jag hade hittat hennes blogg och blivit mycket imponerad av serierna hon lagt upp där. Mitt utrop efter intervjun gick ut till förläggare: När kommer en bok av Klara Wiksten?

Nu är boken här! Tror inte det berodde direkt på mitt rop men shit vad kul att ett förlag insåg hur briljanta Klaras serier är och bestämde sig för att ge ut dem. Så här ser boken ut:

Dagarna av Klara Wiksten

Serierna är om självbiografiska vardagliga händelser och har en perfekt balans mellan svärta och humor. Förlaget som ger ut Klaras bok heter Nilleditions, här hittar du deras hemsida.

Klaras serieblogg finns här. Är du nyfiken på intervjun vi gjorde med Klara hittar du det inlägget här.

Nu sitter jag här och väntar på att boken ska dimpa ner i brevlådan. För givetvis klickade jag hem den så fort den fanns till försäljning. Gör det du också.

/Sofia

För nybörjarläsare

borisjonte

Jag har en sjuåring hemma som kämpar med läsningen. Därför har jag börjat intressera mig extra mycket för börja läsa-böcker. Har man ett barn som inte tycker att lästräningen är jättekul så måste man hitta roliga och spännande böcker som engagerar och håller kvar läsaren i berättelsen. Så här kommer sonens (och mina) bästa tips!

Mats Wänblad och Pelle Forshed har skapat en rolig bokserie som heter Familjen Monstersson (Min vän Boris, Monstermaskerad och Ett monster sover över) om det till synes väldigt omaka kompisparet Boris och Ebba. Ebba är en väldigt vanlig tjej och Boris är en väldigt ovanlig kille. Hela hans familj borde egentligen vara ganska skrämmande men Ebba tycker bara att det är roligt att de är så annorlunda. Den lite absurda humorn i samspelet mellan text och bild ger en ovanlig spänning mellan boksidorna. Som när Ebba blir introducerad för Boris ”gulliga” hund Mysis!

Camilla Kuhn är en norsk författare och illustratör. Hon skriver roliga och lite knäppa böcker för nybörjarläsare. Egil och pappa träffar älgen är en varm och rolig historia om hur Egil och hans pappa träffar en älg när de är på väg till skogen för att tälta. Älgen gör illa sig och får plåster av Egil och pappan men så dyker några ivriga jägare upp som är ute efter älgstek och Egil och pappan måste då gömma älgen.

Det är äventyr och lite stillsam humor som både barn och vuxna uppskattar. Illustrationerna är väldigt roliga om än lite fulfina.

Ännu roligare är kanske Jonte och flugan som handlar om en pojke som räddar en fluga från att drunkna i badkaret. Flugan blir så tacksam och förtjust i Jonte att den aldrig lämnar hans sida vilket blir lite problematiskt för honom i hans vardag men å så roligt för oss läsare. Jonte tröttnar och kommer på hur han ska bli av med den efterhängsna flugan …

Vi gillar de oväntade vändningarna som berättelserna tar. Det är verkligen roligt med så pass enkel litteratur som samtidigt lyckas överraska.

/Clarisa

Bus och Frö på varsin ö samt En hög med snö

Två fina bilderböcker som båda har snö-koppling vilket passar i dessa snö-dagar är Bus och Frö på varsin ö samt En hög med snö.

Bus och Frö på varsin öBus och Frö på varsin ö är en berättelse om ensamhet och vänskap av Maria Nilsson Thore. Precis som titeln avslöjar hittar vi Bus och Frö på två öar. Där har de det fint. Men något saknas och det är en vän. Precis samtidigt skickar de varsin inbjudan till den andre om att ses. Inget blir dock riktigt som de tänkt sig för hur når man fram till varandra när man sitter på en varsin ö utan bro mellan?

Snö-kopplingen? Den avslöjar jag inte utan läs boken istället.

Maria Nilsson Thore lyckas återigen göra en bilderbok som kan beskrivas med massor Petras prickav positiva ord: charmig, rolig, söt, tänkvärd… För du har väl inte missat hennes förra bilderbok Petras prick? —>

Nu är dock det här inlägget om bilderböcker med snö-anknytning. Nästa ut är Anna Bengtssons En hög med snö.

En hög med snöI En hög med snö sprakar färger mitt i vintern. Anna Bengtsson har gjort en vintersaga om en snöhög som besöks av ett gäng barn på väg till dagis. Barnens färgglada gestalter i röda/blåa/rosa/bruna vinterkläder livar upp den vita vintervärlden. Snöhögen är en vardagsföreteelse som blir en spännande värld att upptäcka. Det klättras och grävs. Allt medan föräldrarna står bredvid och lite lätt suckar och vill gå vidare.

Under några månader får vi följa snöhögen och när våren kommer försvinner den men inte utan att lämna spår efter sig.

Kanske skulle vintern bli något roligare om jag själv tog på mig färgglada vinterkläder och besökte närmaste snöhög?

/Sofia – som föredrar snö i böcker framför i verkligheten

Missa inte Barbros bästa

Barbros bästaBenny, Loranga, vilda bebin, Julia, ängeln Gunnar, Gogo, Alban och Max. De och flera andra huserar i den ypperliga samlingsboken Barbros bästa. Barbro är förstås ingen mindre än Barbro Lindgren.

Barbror bästa har ett bra urval. Här ryms gammalt och nytt. Dikter, serier och längre berättelser. Det är humor och ledsamheter.

Min personliga favorit är Mamman och den vilda bebin, med bilder av Eva Eriksson. Här spelar nostalgin stor roll, jag älskade den vilda bebin som liten. Boken lästes om och om igen för mig. Jag tycker fortfarande det är en hejdlöst rolig berättelse, om än lite stressande. Bebin far ju runt som en raket!

Finstämda och sorgliga Ängeln Gunnar är en annan berättelse jag tycker mycket om. Vem har inte önskat tillbaka någon man tycker om som dött?

Ängeln Gunnar har Charlotte Ramel illustrerat. I boken återfinns även bland annat Lena Sjöberg, Sara Olausson, Emma Adbåge och Olof Landström. Alla illustratörer bidrar på ett väldigt fint sätt till Barbros texter.

förlagets hemsida står det att boken passar 3 – 6 åringar. Jag skulle gärna vilja sätta: ingen övre åldersgräns. Barbros bästa passar alla åldrar och har en bredd där det finns något för de flesta smaker.

/Sofia

 

 

 

 

 

 

Divergent

divergentBeatrice bor i Chicago, ett annat Chicago. Samhället är uppdelat i fem olika falanger; de osjälviska, de lärda, de tappra, de fridfulla och de ärliga. Människorna lever i sina falanger och beblandar sig inte med andra.

Samhällets olika funktioner är uppdelade så att varje falang har de olika yrken och ansvar som passar dem bäst. Den politiska makten ligger till exempel hos de osjälviska eftersom de är de som är minst intresserade av makten och anses då vara minst benägna att korrumperas. Men det finns konflikter mellan falangerna som är på väg att förstöra allting.

När man fyller 16 år får man göra ett lämplighetstest för att se vilken falang man passar bäst för. Men det betonas att det viktigaste ändå är det egna valet. Om man väljer en annan falang än den man tillhör lämnar man sin familj för alltid. Så det är med bävan som Beatrice tar sig till lämplighetstestet.

Hon har alltid känt sig osäker på om hon kan leva hela sitt liv hos de osjälviska. Är hon osjälvisk nog? Och vad passar hon bäst för och vad vill hon helst? Mardrömmen vore att man valde fel och inte klarade av initieringsfasen som man måste genomgå för att bli en verklig medlem av den falang man har valt.  Då kan man bli falanglös och de falanglösa har inga möjligheter. De lever på gatorna utan försörjning.

Beatrice lämplighetstest går inte riktigt som hon har förväntat sig.

Det bästa med Divergent är Beatrice. Likt Katniss (Hungerspelen) är hon en överlevare, hon är ganska liten (kroppsligt) och underskattas av sig själv och sin omgivning. Men hon är tuff och blir bara starkare och starkare under bokens gång. Det är lätt att tycka om henne.

Sen finns det såklart ett kärleksspår. Kärlekshistorien mellan Beatrice och ”killen” får växa fram i ett bra tempo, Roth skyndar långsamt så att läsaren hänger med i känsloutvecklingen och det gillar jag verkligen.

Divergent är välskriven med oväntade vändningar och väldigt spännande. Spänningen håller i sig igenom hela boken och det här speciella samhällets uppbyggnad och pågående kollaps känns trovärdiga inom bokens egna värld.

Det har kommit en uppsjö av spännande dystopiska berättelser efter Hungerspelens enorma succé. Men få har kunnat mäta sig med den. Divergent är kanske inte riktigt lika stark men ändå en klart läsvärd berättelse om man gillar den här typen av böcker. Det gör verkligen jag och tydligen många andra med mig.

Jag kommer lätt att läsa nästa del och håller tummarna för att den inte tappar farten. Filmatiseringen är redan på gång,  år 2014 blir det filmpremiär.

/Clarisa


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: