Dödsritten, en mörk, saltstänkt historia

bild(11)

Jag började läsa den här boken med ganska låga förväntningar. Jag hade tidigare läst Frost av Maggie Stiefvater som jag inte alls gillade (och tydligen inte Sofia heller). Men så läste jag i Forever Young adult om Dödsritten och bestämde mig för att  ge Stiefvater en chans till. Och nu är  jag glad att jag gjorde det!

Vi befinner oss på Thisby – en gudsförgäten ö som bara lever upp på hösten – under den veckolånga festivalen som avslutas med Scorpioloppet. Här lever öborna i en blandning av skräck och fascination inför de livsfarliga vattenhästarna, Capaill Uisce, som är öns stolthet. Vattenhästarna  lever fria i havet eller hos de människor som vågat och lyckats fånga en av dem. Varje år anordnas Scorpioloppet.

Puck och Sean har båda mist sina föräldrar till vattenhästarna. Puck är livrädd medan Sean älskar dem och är den enda på ön som verkligen förstår Capaill Uisce.

Berättelsen börjar starkt med en tillbakablick på en blodig och ödesmättad tävlingsdag nio år tidigare, dagen då Sean förlorar sin far. Sedan skruvas tempot ner och vi får följa Sean och Puck en tid innan årets Scorpiolopp. Spänningen stiger trots att mycket av handlingen är ganska förutsägbar – ett exempel Pucks och Seans fint uppbyggda och lagom komplicerade kärlekshistoria. Men det är inget som stör mig.

Den riktigt rörande kärleksrelationen som jag verkligen kände för var oväntat nog Pucks kärlek till sin vattenhäst Corr. Jag tycker inte ens om hästar …

Jag måste säga att jag verkligen fängslades av den mörka stämningen i boken och skulle gärna ha läst hela boken i en sittning om jag hade kunnat. Jag skulle också gärna läsa fler böcker om Sean, Puck och livet på ön, men samtidigt är det skönt att det är en  fristående  bok, att alla berättelser inte dras ut på för att bli delar av en trilogi.

Och kanske är Dödsritten inte en bok som man funderar mycket på efter läsningen utan istället en perfekt historia att försvinna i när vardagen är lite lagom småtrist.

Nu har jag börjat läsa den här som kommer på svenska i vår.

/Clarisa

 
 
Annonser

5 Responses to “Dödsritten, en mörk, saltstänkt historia”


  1. 1 Sofia 15, januari, 2013 kl. 11:54 f m

    Intressant! Jag blir nyfiken på om jag också kommer att gilla. Ska definitivt ge boken en chans.

  2. 2 clarianahi 15, januari, 2013 kl. 3:58 e m

    Kanske att du gör …

  3. 3 Lisa 16, januari, 2013 kl. 9:04 f m

    Vad kul, jag började läsa Dödsritten med precis samma inställning som du. Låga förväntningar, för jag gillar varken hästar eller hästböcker. Men jag älskade den! Gillade verkligen miljön och själva vattenhäst-myten. Och kärlekshistorien …

  4. 4 clarianahi 16, januari, 2013 kl. 10:51 f m

    Ja, visst var den lite härlig! Kan tänka mig att läsa om den någon gång igen.


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: